7 - Fem favorithatobjekt

Som jag förstår det är definitionen på en pet peeve (som var dagens utmaning att skriva om) någonting jag tycker om att störa mig på. Flashback försöker hitta en bra motsvarighet på svenska, för favorithatobjekt är lite starkt. Men det får gå. Av Facebook att döma finns det ett gäng kollektiva pet peeves på internet, som Twilightböckerna och Justin Bieber. Men tja, om jag ska hitta några personliga också.
  • Vita kränkta män. Alltså inte facebookgruppen, utan männen som den länkar till. Per Ström och hans crew. Jag har liksom så oerhört svårt att ta dem på allvar, som fullt seriöst hävdar att vi lever i ett matriarkat där kvinnan är det starka könet och förtrycker männen. Och snubbar som Julian Assange som kallat Sverige för feminismens Saudi-arabien eftersom likhet inför lagen i samband med en våldtäktsanmälan såklart inte ska gälla honom. Och Pirate Bay-snubbarna med stora egon. Jävla rövhattar, fy vad arg jag blir!
  • Roliga bilder från 9gag/4chan/I can has cheezburger. I ungefär 99% av fallen någon länkar en sådär himla rolig bild från en himla rolig sajt blir jag så provocerad av URL-en att jag är negativt inställd redan när jag öppnar bilden. Som min mamma brukar säga, jag har ingen humor. Jag tycker helt enkelt att det är skitstörande att bli spammad med roliga bilder på söta djur.
  • My Little Pony. För alla gånger Adam länkat en ny skarp analys som ska förklara varför MLP - Friendship is magic är det största som hänt feminismen de senaste tio åren. Eller ännu hellre, som ska förklara hur bra serien är på ett kul sätt. Det är fånigt med ponnys! Varför gillar alla dem?? :o
  • Billig ädelost. I min lokala matbutik finns det nästan alltid billig ädelost i grönsaksdisken. Vi pratar om mozzarella för en femma paketet, chevré eller camembert runt 15kr för ett vanligt litet paket eller brie för 5kr/hekto. Jag älskar ädelost. Och jag äter inte ost. Det är så jävla orättvist.

  • Korsettbrudar och andra som är så jävla alternatiiva. När jag var sexton-sjutton fanns det en godtagbar färg på kläder, svart. Man kunde ha två olika färger på håret, antingen svart eller vinrött. Man lyssnade på Sonata Arctica, bara Sonata, och lite Nightwish. Och framför allt var man väldigt föraktfull mot alla som är mainstream, eftersom man själv var så himla unik och inte alls som alla andra. Ibland träffar jag folk som fortfarande tror att det funkar sådär, att deras egen subkultur är unik och alternativ medan alla andra är mainstream. Och det är ju trots allt ganska fånigt.

Kommentarer

Inya sa…
Jag gillar MLP:FiM för att det är fånigt och färgglatt. Färgerna gör mig glad. Det är allt.

Fråga mig varför jag gillar (uppskattar, älskar, är besatt av) Glee istället, och jag kan prata öronen av dig. (Primärpartnern har förbjudit alla vidare konversationer om Glee till säsongspemiären.) Och Glee har lite ett motsatt problem mot MLP. MLP har en fandom som rätt många "gillar MLP" utan att faktiskt tycka om serien, emedan Glee har en fandom som verkar vara baserad på att aktivt hata allt material som släpps. Jag förstår det inte. Jag trodde liksom att fandom var baserat på uppskattning av källmaterialet...

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.