Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2012

12 - Fem kändisar jag tycker är attraktiva

Bild
Det här är fortfarande ett sådant där inlägg som jag inte riktigt kan bestämma mig för om det är väldigt kul eller bara fånigt. Svårt var det att skriva i alla fall. Jag har aldrig någonsin varit typen som bildgooglat snygga bilder på kändisar och sparat ner dem, eller haft en lista på kändisar jag vill ligga med.
Men fem kändisar jag tycker är attraktiva, okej då. Utan inbördes ordning:

1.
Svårt att hitta en bra bild på Kate Winslet. När jag började med utmaningen att bildgoogla fram illustrationer till det här inlägget, kom jag på att min mentala bild av henne motsvarar hur hon såg ut för drygt tio år sedan. Kate Winslet som Rose i Titanic är liksom... fantastiskt attraktiv. Det nästa problemet med bildgooglingen var att det var så svårt att få fram en bra bild som fångar hela mimiken som är attraktiv. På de flesta bilder tittar hon allvarligt in i kameran, spärrar upp ögonen och plutar med läpparna. Och det är Kate Winslet som skrattar stort, grimarserar och dansar i tredje klass …

Hälsa på fröken Anneli

Bild
Ganska ofta när jag har glasögon på mig får jag kommentarer av typen "vad du ser ut som en fröken!". Andra plagg jag gärna får ha på mig när någon kommenterar hur fröknig jag ser ut är proper kjol, kavaj eller tantkofta. När jag inte har glasögon är det dock aldrig någon som säger att jag ser ut som en skolfröken. Det är liksom som att glasögonen, utåt, är en viktig del av min läraridentitet.

Det här är alltså kommentarer jag hört sedan första gången jag insåg att jag ser så dåligt att jag behöver glasögon till vardags, när det nu kan ha varit. 2009 tror jag. Ganska ofta kommer frökenkommentarerna i en kontext som gör att det tydligt framgår vad det är för en fröken Anneli mina vänner ser framför sig. Ni vet den där sexig lärarinne-klyschan med chica glasögon, pennkjol och pekpinne. Den fröken kommenterar folk ibland.

Eller så är det kulturtants-fröken Anneli som folk verkar hitta, när de kopplar ihop mitt läraryrke med min Gudrun Sjödén-kofta. Jag vet inte riktigt vilka u…

11 - Min familj

Förra gången jag skrev en sådan här bloggutmaning skrev jag specifika inlägg om mina föräldrar (Friedner och Henriksson), och om mina syskon (Leo och Ellica). Bilderna verkar ha försvunnit från båda inläggen, men det är två ganska trevliga texter om människor i min omgivning som jag tycker mycket om.

Men eftersom jag redan skrivit så trevliga inlägg om de där fyra, så måste jag hitta en ny vinkel på det här med att skriva om min familj. Att skriva om oss alla fem i kombination är ganska svårt, för vi har aldrig bott ihop alla fem. Största delen av mitt liv har jag bott ihop med min mamma och syster. Därefter har jag bott med, i turordning, Hell, Rebecka, Oscar och Erland. Men de ingår inte riktigt i min familj. I min familj ingår dock otaliga mostrar och kusiner.


Min stora familj, med mostar och kusiner, umgås jag mest med sommartid. Då bor vi ganska många i kollektiv i ett stort rött hus i Dalarna. Riktigt hur många varierar lite, de senaste somrarna har jag inte varit i Svärdsjö så…

Jag är så trött på manifest

Periodvis tycker jag att det är så sjukt jobbigt med folk som måste göra sin sexualitet till sin identitet. Oavsett om det är folk som tatuerar in S/M-loggor, är aktiva i polyföreningar eller bara måste prata om sin partner (oavsett kön) hela tiden. Jag har liksom aldrig förstått poängen med att gå med i en förening för att träffa folk, med vilka jag har den enda garanterade gemensamma nämnaren att vi har likartade preferenser när det kommer till relationer och sex. Jag snubblade in på en queerscen när jag började lajva, och har följaktligen lärt känna alla hbtq-personer jag känner för att vi har gemensamma intressen. Och någon polyscen har jag aldrig känt något behov av. Jag har ingen lust att definiera mig själv som polyamorös. Och jag har särskilt ingen lust att börja umgås med andra människor bara för att de inte heller förstår grejen med monoförhållanden.

Jag har alltid varit mer relationsanarkist än poly, men har svårt att använda den termen om mig själv också. Förmodligen för a…

10 - Musikspelaren på shuffle och första tio låtarna

Bild
Jag funderade ett tag på hur jag skulle genomföra det här rent praktiskt, eftersom jag bara kör Spotify. Lösningen blev att radera min stjärnmärkt-lista, och sedan gå igenom alla spellistor jag lyssnar regelbundet på och stjärnmärka ALLT. Det blev 729 låtar, och jag är lite förvånad över att det inte är fler. Nu ska jag följa instruktionen: shuffla och skriva ner de tio första låtarna. Jag lovar att inte fuska.

1. Beach Boys - I get around
Ligger i min spellista med sextiotalsmusik, allmänt skön och hyfsat representativ.

2. JJ Cale - Cocaine
Den här ligger på städlistan som jag och Hell satte ihop tillsammans för evigheter sedan.

3. Chicago - Cell block tango
Åh, den här var det länge sedan jag hörde. Men den känns också ganska rätt. Jag har för mig att den fick ett purket blogginlägg för länge sedan. En annan kväll satt jag uppe länge och tittade på den tolkad till ASL. Mycket roligt!



4. Hoven Droven - Årepolska
Ett av mina bästa konsertminnen är från när Hoven Droven spelade på Stoc…

9 - Hur viktigt det är med utbildning

Bild
Jag förstår inte folk, som tror att lärare är ett skitjobb som vem som helst klarar av. Och jag förstår inte folk, som tycker att läraryrket är oviktigt. I alla fall oviktigt jämfört med viktiga jobb som civilingenjör, forskare eller läkare. För vem skulle utbilda civilingenjörerna, forskarna och läkarna om det inte fanns några lärare?

Och så förstår jag inte folk som säger att man kan skita i plugget och lära sig allt man behöver ändå. Mest för att de i regel är ganska hopplösa att försöka prata om lite djupare intellektuella grejer med. Och som ni vet tycker jag att intellekt är grymt hett.

Sedan har vi ju alla sådana här grundläggande grejer, som att läskunnighet är en förutsättning för demokrati och att folkbildning automatiskt leder till mer välstånd. Skitbra grejer alltså.

Så jag vet alltså inte riktigt vad jag ska skriva i det här inlägget... klart som fan att det är viktigt med utbildning.

Imorgon ska jag på vikarieutbildning och lära mig bli en sjukt bra lärarvikarie. Peppen …

Liminala tillstånd i Visby

Bild
Religionshistoriker tycker om en term som kallas liminalt tillstånd. Från början används den för att beskriva en av tre faser i en övergångsrit (från en fas i livet till en annan), religiös eller sekulär. Övergångsriter är ofta uppbyggda i tre faser. Först tar man avsked av personen i den gamla fasen (sitter i klassrummet och får slutbetyg). Därefter inträder den eller de som genomgår riten i någon form av liminalt tillstånd där man vare sig är del av den gamla ordningen eller den nya. I det här gränslandet bär man ofta annorlunda kläder, identifieras annorlunda än vanligt och de vanliga sociala normerna upplöses eller uppluckras. Är det fler personer som genomgår riten uppstår ofta en stark gruppkänsla mellan dem (åker studentflak, häller öl, fest och leva rövare). Och slutligen avslutas en övergångsrit med att personen välkomnas in i sin nya fas i livet (mottagning, gå till arbetsförmedlingen).

En annan form av liminala tillstånd förekommer i riter där man snarare låter hela samhäl…

Elitism, privilegier och "alla ska med" i praktiken

Såhär i Pridetider är det svårt att helt undgå folk som inte riktigt fattat grejen. Som kristdemokraten som vill få det till att Pride är fullt av heterofobi. Och jag har lite svårt att inte koppla ihop KDs rädsla att det ska börja ses som fult att vara heterosexuell, med några andra diskussioner om privilegier som vi hållit på sistone.

Att vara privilegierad innebär att man på något sätt har högre status. Att man anses vara normen, så att alla arrangemang liksom per default är anpassade efter en. Till exempel att ha hög inkomst, högt kulturellt kapital, ett önskat språk som modersmål, att tillhöra det kön som vanligtvis förknippas med aktiviteten i fråga, en sexualitet som anses normal, eller någonting i den stilen. Självklart beror vad som är privilegium lite på kontexten i fråga. På BVC är mammorna privilegierade, medan männen är det i näringslivet.

När man själv sitter på ett privilegium är det ofta väldigt svårt att se att det för det första är ett privilegium, och för det andra …

Saker jag är tacksam över att min mamma lärt mig

Bild
2012 blir ett sådant år där flera av mina vänner flyttade hemifrån. Det är fint, grattis till er allihopa och välkomna ut i vuxenlivet. Själv är jag inne på mitt fjärde år med egen bostad och oberoende av mina föräldrars ekonomi, och det är egentligen vansinnigt skönt. För är det någonting jag ofta känner mig tacksam på mina föräldrar för, är det att jag behövt lära mig att ta hand om mig själv.

Min mammas ultimatum när jag tog studenten var enkelt. Antingen pluggade jag vidare och bodde gratis för att slippa ta studielån, eller så skaffade jag ett jobb. Försörja mig om jag skulle drälla runt och göra ingenting alls tänkte hon inte ställa upp på, utan någonting vettigt skulle jag ägna mig åt. Så jag fick helt enkelt lov att fundera ut ett sätt att klara min försörjning, och valde att börja plugga på lärarlinjen direkt.

När jag bodde hemma gjorde jag överlag väldigt lite hushållsarbete. Jag har aldrig haft någon fast laga mat-dag, tvättider eller arga krav från min mamma att städa mitt…

Om deltagarkultur och revolutioner

Idag tog jag och fantastiska Mattlo en långfika på Kafé 44. Tanken var att vi skulle gå på anarchopride och en workshop om queert utopiförsvar, men det slutade med att vi tog en långfika och diskuterade det här med att aktivera sig, rädda världen lite och varför deltagarkultur är så fantastiskt.

Det hela tog avstamp i en betraktelse om hur härligt det egentligen är med ställen som Kafé 44. Fikat kostar en tia, lunchen en femtiolapp och personalen volontärarbetar för att stället ska finnas kvar. Och det är här man kan gå gratis på prideworkshops och diskutera queerfrågor med anarkister, istället för att pröjsa en femhundring för att komma in en dag i Pride Park. Det blir liksom deltagarkultur på ett helt annat sätt, när folk går ihop med ideella krafter för att bedriva politik och diskutera frågor man tror på. Och det tycker jag är så himla häftigt.

Och Mattlo berättade om kristna Korsveifestivalen där arrangörerna varje dag satt upp stora listor med uppgifter som behövde utföras, som …