Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2012

Jag är så trött på manifest

Periodvis tycker jag att det är så sjukt jobbigt med folk som måste göra sin sexualitet till sin identitet. Oavsett om det är folk som tatuerar in S/M-loggor, är aktiva i polyföreningar eller bara måste prata om sin partner (oavsett kön) hela tiden. Jag har liksom aldrig förstått poängen med att gå med i en förening för att träffa folk, med vilka jag har den enda garanterade gemensamma nämnaren att vi har likartade preferenser när det kommer till relationer och sex. Jag snubblade in på en queerscen när jag började lajva, och har följaktligen lärt känna alla hbtq-personer jag känner för att vi har gemensamma intressen. Och någon polyscen har jag aldrig känt något behov av. Jag har ingen lust att definiera mig själv som polyamorös. Och jag har särskilt ingen lust att börja umgås med andra människor bara för att de inte heller förstår grejen med monoförhållanden.

Jag har alltid varit mer relationsanarkist än poly, men har svårt att använda den termen om mig själv också. Förmodligen för a…

Liminala tillstånd i Visby

Bild
Religionshistoriker tycker om en term som kallas liminalt tillstånd. Från början används den för att beskriva en av tre faser i en övergångsrit (från en fas i livet till en annan), religiös eller sekulär. Övergångsriter är ofta uppbyggda i tre faser. Först tar man avsked av personen i den gamla fasen (sitter i klassrummet och får slutbetyg). Därefter inträder den eller de som genomgår riten i någon form av liminalt tillstånd där man vare sig är del av den gamla ordningen eller den nya. I det här gränslandet bär man ofta annorlunda kläder, identifieras annorlunda än vanligt och de vanliga sociala normerna upplöses eller uppluckras. Är det fler personer som genomgår riten uppstår ofta en stark gruppkänsla mellan dem (åker studentflak, häller öl, fest och leva rövare). Och slutligen avslutas en övergångsrit med att personen välkomnas in i sin nya fas i livet (mottagning, gå till arbetsförmedlingen).

En annan form av liminala tillstånd förekommer i riter där man snarare låter hela samhäl…

Om deltagarkultur och revolutioner

Idag tog jag och fantastiska Mattlo en långfika på Kafé 44. Tanken var att vi skulle gå på anarchopride och en workshop om queert utopiförsvar, men det slutade med att vi tog en långfika och diskuterade det här med att aktivera sig, rädda världen lite och varför deltagarkultur är så fantastiskt.

Det hela tog avstamp i en betraktelse om hur härligt det egentligen är med ställen som Kafé 44. Fikat kostar en tia, lunchen en femtiolapp och personalen volontärarbetar för att stället ska finnas kvar. Och det är här man kan gå gratis på prideworkshops och diskutera queerfrågor med anarkister, istället för att pröjsa en femhundring för att komma in en dag i Pride Park. Det blir liksom deltagarkultur på ett helt annat sätt, när folk går ihop med ideella krafter för att bedriva politik och diskutera frågor man tror på. Och det tycker jag är så himla häftigt.

Och Mattlo berättade om kristna Korsveifestivalen där arrangörerna varje dag satt upp stora listor med uppgifter som behövde utföras, som …