Elitism, privilegier och "alla ska med" i praktiken

Såhär i Pridetider är det svårt att helt undgå folk som inte riktigt fattat grejen. Som kristdemokraten som vill få det till att Pride är fullt av heterofobi. Och jag har lite svårt att inte koppla ihop KDs rädsla att det ska börja ses som fult att vara heterosexuell, med några andra diskussioner om privilegier som vi hållit på sistone.

Att vara privilegierad innebär att man på något sätt har högre status. Att man anses vara normen, så att alla arrangemang liksom per default är anpassade efter en. Till exempel att ha hög inkomst, högt kulturellt kapital, ett önskat språk som modersmål, att tillhöra det kön som vanligtvis förknippas med aktiviteten i fråga, en sexualitet som anses normal, eller någonting i den stilen. Självklart beror vad som är privilegium lite på kontexten i fråga. På BVC är mammorna privilegierade, medan männen är det i näringslivet.

När man själv sitter på ett privilegium är det ofta väldigt svårt att se att det för det första är ett privilegium, och för det andra att det kan vara svårt för andra människor att uppnå samma sak. Däremot är det väldigt otäckt att mista sina privilegier, så det vill de flesta undvika. De flesta strävar, oftast, efter att räknas som fullt normala. Som den som man helt naturligt anpassar saker efter.

Och det är nu vi kommer in på var KDU-ordföranden inte riktigt fattar grejen, när hon känner sig utsatt för heterofobi. Att vara inkluderande, sänka trösklarna, låta alla vara med och accepteras, innebär inte att det plötsligt ska bli fult att vara heterosexuell. Det innebär att det ska vara lika okej att vara homo. Eller bi. Eller någon annan sexuell läggning. Vilket självklart leder till att man inte kan utgå från att alla är hetero längre. Alltså förlorar de heterosexuella sitt privilegium. Vilket inte innebär att de förlorar rätten att vara heterosexuella.

Samma diskussion kommer upp ibland i samband med lajv och funktionshinder. Folk diskuterar saker som utifall det är okej att åka rullstol på lajv, och ganska ofta kan man höra synpunkter där folk åter igen verkar ganska omedvetna om sitt eget privilegium. När man påpekar saker som att rullstolen ofrånkomligen är off, och att det därför kommer att störa alla andras upplevelse om någon tillåts ha med sig en offig rullstol.

Och det är ju inte så att bara för att någon behöver ha en offig rullstol med sig, så ska alla andra börja offa öppet och ha offiga saker med sig också. Det är ju ingen som kräver att alla andras ambitionsnivå måste sänkas, bara för att lägsta tröskeln in måste göra det. Och för den rullstolsbundne spelaren kanske den offiga rullstolen är en förutsättning för att över huvudtaget kunna delta. Men välkomnas den, så har spelarna med konventionellt fungerande kroppar och höga krav på utrustningen mist lite av sitt privilegium.

Och slutligen ett tredje relevant exempel när den här sortens problematik kommer upp, är i samband med fester, lajv och liknande grejer som kostar pengar. Där jag som festarrangör kan välja att göra ett mer påkostat, dyrare arrangemang som bara låter vissa delta, eller så kan jag försöka hålla nere på kostnaderna så att så många som möjligt kan vara med. Jag säger inte att det alltid är fel att göra fester dyra och exklusiva, men däremot kan det vara viktigt att tänka på (oavsett om det är ett lajv, Pride Park eller en spelning) att en dyr avgift, oavsett om majoriteten kan betala den, kommer att leda till att några inte kan delta. Och att det är en problematik man måste vara medveten om.
Det är inte fel att vara rik. Det är fel att förutsätta att alla andra är lika rika.

På samma sätt som det inte är fel att vara hetero. Det är fel att förutsätta att alla andra också är hetero.
Och det är inte fel att vara able-bodied. Det är fel att förutsätta att alla andra också är det.
Det är inte fel att vara man, det är fel att förutsätta att alla andra är män.

Och det är väl lite det här som "alla ska med" i praktiken innebär. Att även om jag själv inte har några problem med att ta mig ut till ett otillgängligt område, betala en jättedyr avgift och ta med mig en heterodejt till festen, så finns det andra som har vansinnigt mycket svårare att komma över samma tröskel. Och just därför kan jag inte oreflekterat ställa deltagarkraven efter vad jag själv klarar av.

Kommentarer

Anna sa…
Hej Anneli. Jag håller inte med i allt den där KDU-aren säger, men jag ser inte någonstans att hon pekar ut någon slags heterofobi, snarare bara liberalofobi. Jag kan säga att som hbt-person med "borgerlig värdegrund" idag är man verkligen inte en del av normen på Pride. Jag är i en homorelation, röstar på Alliansen och skulle personligen mycket hellre gå på paneldebatter om typ homos i brittiska finlitteraturen än "Hur kommer man levande ur heterofamiljen". Jag har kärnfamiljen som ideal, även om det för mig bara betyder "två vuxna + barn". Jag skäms när jag ser kuk-teckningar som pride-reklam på tunnelbanan (osmakligt!).
Jag känner mig ungefär lika inkluderad i vänster/anarcho-mys-Pride som under resten av årets heteronorm. Dvs inte alls. Jag vill för fan bara att allt ska vara ett tråkliberalt fredagsmyssamhälle fast med "hen" och hbt-relationer som en del av normen. Men det är en åsikt som inte är särskilt välkommen.
Dags att inse att inom pride-sammanhang är det de vänsterorienterade som är privilegierade.
Anneli sa…
Jag tycker att det låter väldigt spännande med panelsamtal om homos i den brittiska finlitteraturen, och att det är viktigt att Prideprogrammet innehåller någonting för alla. Själv ska jag på panelsamtal om fördomar inom spelhobbyn nu i eftermiddag, det var vad som tilltalade mig. Andra kan jag tänka mig tycker att "Hur kommer man levande ur heterofamiljen" är en högst aktuell och intressant frågeställning, och då är det väl bra att den punkten finns också.

Det är väl det här som är grejen. Även om du mest vill ha tråkliberalt fredagsmys med hbt inkluderade, så finns det många som inte känner sig hemma i det samhället och därför driver Pride längre, för att de också ska känna sig välkomna. Även om du och jag är rätt Svensson, är inte alla andra det. Det gör inte att vi inte får känna oss nöjda med tråkliberalt fredagsmys, men vi kan inte förvänta oss att alla andra också gör det.
Bo Grahn sa…
Det finns en levande heterofobi bland vissa HBT personer.Jag har mött dom och fått höra deras återkommande "roligheter" om hur äckligt det är med heterosex. Jag minns särskilt när jag skulle gifta mig hur mycket skit jag fick höra. Men det var en del år sen nu. Tror dock inte det blivit bättre i den bransch jag arbetade med och där det finns många homosexuella män. Flyget.
Anna sa…
Nej, självklart. Men det är just det - det ska finnas något för alla, och festivalen, och ytterst rörelsen, ska vara inkluderande. Just nu är den inte det. Inte bara i fråga om programpunkter, utan hela anslaget. Och bara det faktum att ingen ens höjer på ögonbrynen åt att liberala gays blir nekade att gå i Prideparaden i Uppsala för att marknadsliberalism "inte går ihop med" hbt-festivalens idégrund. Vafan liksom?

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän