Hälsa på fröken Anneli


Ganska ofta när jag har glasögon på mig får jag kommentarer av typen "vad du ser ut som en fröken!". Andra plagg jag gärna får ha på mig när någon kommenterar hur fröknig jag ser ut är proper kjol, kavaj eller tantkofta. När jag inte har glasögon är det dock aldrig någon som säger att jag ser ut som en skolfröken. Det är liksom som att glasögonen, utåt, är en viktig del av min läraridentitet.

Det här är alltså kommentarer jag hört sedan första gången jag insåg att jag ser så dåligt att jag behöver glasögon till vardags, när det nu kan ha varit. 2009 tror jag. Ganska ofta kommer frökenkommentarerna i en kontext som gör att det tydligt framgår vad det är för en fröken Anneli mina vänner ser framför sig. Ni vet den där sexig lärarinne-klyschan med chica glasögon, pennkjol och pekpinne. Den fröken kommenterar folk ibland.

Eller så är det kulturtants-fröken Anneli som folk verkar hitta, när de kopplar ihop mitt läraryrke med min Gudrun Sjödén-kofta. Jag vet inte riktigt vilka undervisningsmetoder den här fröken förväntas ägna sig åt, men jag har ändå lite svårt att själv göra sammankopplingen mellan mina glasögon och min lärarroll. Så jag tänkte presentera den riktiga fröken Anneli för er istället.

Fröken Anneli är 22 år gammal. Det är liksom lite svårt att komma ifrån hur ung jag är, så även min yrkespersona är givetvis inte äldre än så. Fröken Anneli erkänner gärna att det är väldigt nära i ålder mellan henne själv och gymnasieeleverna hon undervisar. Istället försöker hon att bli uppspelad på faktumet att hon kan en massa saker som de inte kan, och som hon kan lära dem. Gentemot högstadieelever tenderar fröken Anneli att vara betydligt mera tydligt vuxen. Där fungerar skillnaden.

Fröken Anneli har alltid glasögon, eftersom hon inte ser ansiktena på sina elever annars. Hon har aldrig kavaj eller liknande auktoritära plagg. Under praktiken i våras gick hon runt i de här bruna conversen och hade roligt målade naglar som estetettorna var lite fascinerade av. Oftast har hon rufsigt hår, stor nyckelknippa och en kaffemugg i ena handen. Sexig lärarinne-klyschan är väldigt långt borta.

Fröken Anneli gillar katederundervisning (det ni, det trodde ni inte!). Hon tycker om att gå omkring i klassrummet och föreläsa för sina elever. Gärna med snygga powerpoints. Ofta i ett ganska raljant tonfall medan hon viftar med händer, pennor eller liknande. Ofta rätt avslappnad, gärna sittandes på katedern. Hon är inte så himla förtjust i läroböcker, men gillar att hålla dialoger med hela klassen. Hon gillar diskussionsuppgifter i grupp men tycker att det svåraste är att hitta bra redovisningsformer för det. Hon gillar också stora modeller på tavlan, tankekartor, streckgubbar och pilar.

Fröken Anneli gillar även betygskriterier och matrisbedömning, och tycker att det är förvånansvärt skönt att sitta med en trave uppsatser och skriva konstruktiv kritik på små lappar. Gärna i kombination med "de här kriterierna når du men inte de här". Fröken Anneli tycker att faktaprov är genuint tråkiga, och blir besviken på allvar varje gång hennes elever skriver konstiga saker på sina religionsprov.

Och just ja, fröken Anneli är alltid vansinnigt jävla nervös varje gång hon ska träffa en ny privatelev (som jag jobbar med just nu), eller en ny klass. Det är så himla viktigt för mig att allting ska bli bra, inte gå på rutin och att jag ska få med mig eleverna.  Och det är så fånigt svårt ibland före lektioner, och så fånigt kul varje gång det går bra. För fröken Anneli är en sådan där lärare som fortfarande tycker att det är fantastiskt kul att hon valt helt rätt yrke.

Och så kan hon inte riktigt vänta på att få en egen klass i Religion, och hoppas att det fortfarande är på modet att diskutera zombieapokalypsen när det händer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?