Saker jag är tacksam över att min mamma lärt mig

2012 blir ett sådant år där flera av mina vänner flyttade hemifrån. Det är fint, grattis till er allihopa och välkomna ut i vuxenlivet. Själv är jag inne på mitt fjärde år med egen bostad och oberoende av mina föräldrars ekonomi, och det är egentligen vansinnigt skönt. För är det någonting jag ofta känner mig tacksam på mina föräldrar för, är det att jag behövt lära mig att ta hand om mig själv.

Min mammas ultimatum när jag tog studenten var enkelt. Antingen pluggade jag vidare och bodde gratis för att slippa ta studielån, eller så skaffade jag ett jobb. Försörja mig om jag skulle drälla runt och göra ingenting alls tänkte hon inte ställa upp på, utan någonting vettigt skulle jag ägna mig åt. Så jag fick helt enkelt lov att fundera ut ett sätt att klara min försörjning, och valde att börja plugga på lärarlinjen direkt.

När jag bodde hemma gjorde jag överlag väldigt lite hushållsarbete. Jag har aldrig haft någon fast laga mat-dag, tvättider eller arga krav från min mamma att städa mitt rum. Överlag tyckte jag länge att det var väldigt svårt att komma in i min mammas rutiner och ta över hushållsarbete, trots att jag gått ut gymnasiet och rimligen borde kunna sköta de flesta sådana sysslor.

När jag fyllde 19 flyttade jag hemifrån. Först bodde jag gratis inneboende hos Hell och Bögarna vid Mariatorget i ett halvår. Där lärde jag mig hur mycket mat egentligen kostar, och hade en vår där alla mina studiebidrag plötsligt gick åt till mina och Hells gemensamma måltider. I augusti 2009 fick vi lägenheten i Bromsten.

Och plötsligt insåg jag vilka de viktiga sakerna min mamma lärt mig är. Som det här med att ta ansvar för sin egen försörjning, för det är faktiskt bara mitt eget ansvar att se till att jag gör någonting inkomstbringande för att kunna betala hyran. Det fungerar liksom inte att gå runt och ströplugga och kugga tentor, då har jag inga pengar.

Och såhär tre år senare är det massa saker jag är tacksam för att jag har lärt mig. Jag har lärt mig att det bara är mitt eget ansvar att hålla efter i mitt hem, för att ingen annan tänker städa efter mig. Jag har lärt mig att laga mat, inte den där långsamma lyxiga maten en gång i veckan, utan "jag borde ha ätit för två timmar sedan"-maten. Jag har lärt mig att pengar tar slut. Inte som när man bor hemma och är pank, att man plötsligt inte har råd att göra roliga saker. När mina pengar tar slut kan jag inte betala hyran och inte äta mat. Jag har lärt mig att lyxkonsumtion är färska grönsaker, inte nya lösnaglar.

Och framför allt har jag lärt mig att det är mitt eget jävla ansvar att mina jobb och studier fungerar, att mina räkningar betalas, att jag äter och håller mig frisk. Jag har liksom inget val. Och det är en så himla skön känsla varje gång jag funderar lite på det, och inser att jag klarar det alldeles utmärkt.

Så jag är vansinnigt tacksam över min mamma som tjatat hela min uppväxt om vikten av att klara sig själv. Och jag tror att det är absolut nödvändigt när man börjar bli 19-20, eller 23, eller 25, att man lär sig att ta det ansvaret. Om inte annat så för att känna att man kan. Så tack mamma för den.

Bromsten, vintern 2010, glad Lei med potatisgratäng.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det