Saker jag inte är: huslig

En sak jag förstått de senaste åren är varför jag skulle bli en usel hemmafru. Om man med hemmafru menar hemma och tar hand om hushållet med make som ger en fickpengar, gärna osjälvständig, är det kanske inte så konstigt att jag inte känner mig så lockad. Men jag tänker på hela den här vara hemma-grejen som både medier och mina vänner i olika utsträckning tycker verkar grymt nice.

Det handlar alltså inte alls om könsmaktsgrejer, utan om att gå ner i arbetstid för att istället pyssla om sitt hem, odla sin trädgård, hantverka och leva enkelt. Underbara Clara-grejen. Min vän Mattlo, som jag beundrar och tycker mycket om, är rätt inne på samma spår. Min storebror också. Leva enkelt, odla själv, ta det lugnt. Och jag är ganska fascinerad av hela grejen, jag tycker att det är jätteroligt att läsa bloggar om folks balkongodlingar och hemmagjorda syrade grönsaker och egenbyggda möbler och allt vad det är.

Tomatplantor utanför storebrors fönster,
utanför Madrid, Spanien.
Men sedan får jag alltid lite panik, för är det någonting jag verkligen inte är, så är det huslig. Bara tanken på surdegsbröd får det lite att krypa i fingrarna på mig. Jag vet att det skulle bli billigare om jag bara köpte torkade bönor, blötlade och gjorde storkok, men det är verkligen inte min grej. Jag lagar inte mat i ugn (som paj eller bröd) det känns pyssligt och krångligt även om det inte är det. Det mest avancerade jag någonsin odlat är vetegräs, på skolmatsalsbrickor när mitt jobb krävde det. Jag har ärvt min mammas ovilja gentemot inredning, så det här med hålla mitt hem piffigt, städat och organisera små finurliga förvaringslösningar är inte min grej. Jag gillar konst och fina saker, men skulle aldrig klara att ha en tom yta med bara en dekorativ liten grej på. Mitt hem är alltid prylberg.

Jag har fånigt många klädesplagg i garderoben som jag tänker att "den där ska jag snart byta blixtlås på" eller sy om bara litegrann eller så. Sådana projekt får oftast ligga i något år eller två innan jag ger mig på dem. Jag syr hellre lajvkläder eller gör småhantverk. Och jag nästan måste dra på mig ett spetsförkläde och sätta på en skiva med Piaf för att kunna leka leken "diska".

Min mamma har många gånger sagt att hon verkligen inte vill ha villa, "för usch, då behöver man ju klippa gräs!". Bara tanken på att behöva sköta en trädgård gör mig extra övertygad om att det är i höghus jag trivs bäst. Elfte våningen, mon amour, liksom.

Nu har jag fått ny rumskamrat, och han har uppenbart en viss inverkan på mig i de här frågorna. Häromveckan följde jag spontant med ut och plockade nypon, som rensades och blev ett antal burkar marmelad. Jag har spontanbakat två gånger den senaste månaden! Jag har också funnit mig själv i skogen nära huset plockandes blåbär för att få muffins när jag kom hem från medeltidsveckan. Och mestadels är det faktiskt ganska trevligt. Men huslig blir jag nog aldrig, jag får fortsätta att fascinerat titta på er som är det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.