Åh forna tiders kvinnor!

I fredags köpte jag en höfthållare. Jag behövde någonting som kunde hålla uppe mina strumpor och inte är plastskräp, så jag åkte till Old Touch och botaniserade i lådan med strumpeband och höfthållare. Jag ville inte ha vita, och den persikofärgade strumpbandshållaren som fanns inne var lite för smal i midjan för mig. Den gick på, men det såg hysteriskt kul ut med kombinationen slank midja och en massa fluff på båda sidorna. Så den lämnade jag kvar i lådan.

Sedan hittade jag då den där lilla svarta höfthållaren. "Det här går aldrig på", tänkte jag bekymrat när jag ålade mig i den, för historiska underkläder tenderar att vara ganska mycket elakare än sådant man köper på H&M. Och den satt som en smäck, går upp i midjan, kramar hårt men tryggt om min mage och rumpa, och har sex stycken korta, breda strumpeband med rejäla metallklämmor att sätta fast strumpor i.

Varför strumpor då? Det är så enkelt som att mina strumpbyxor typ alltid spricker i grensömmen och det är obehagligt att gå runt med stora hål i den. När de börjar bli bortom all räddning brukar jag klippa av dem, så att jag får två lårhöga strumpor utan gren istället. Med fördel kan man trä dem utanpå ett annat par strumpbyxor när det är kallt ute. Men de glider ner om man inte håller dem uppe med någonting.

Men jag hade verkligen inte räknat med att det skulle vara bekvämt med sådana här plagg! Det är väl bara gamla tanter som har gördlar och grejer och alla vet ju att shapewear är lite fånigt och ganska obekvämt. Men alltså, jag trivs. Mina strumpor sitter uppe och jag känner mig sådär tryggt omkramad och förstår mig lite bättre på forna tiders kvinnor och alla konstiga underplagg de haft på sig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.