Let's talk about kroppsbehåring

En annan sak som jag tänkte på när jag skrev det förra inlägget om min kropp och vad jag tänker om den, var det här med kroppsbehåring. Det är så himla spännande hur mycket reaktioner vilka delar av våra kroppar som är täckta av hår och inte väcker. Och så är det himla spännande, för att det känns som ett sådant där fenomen där det går trender, det finns sociala normer kring det, och man förväntas bara ha koll utan att någonsin egentligen prata om kroppsbehåring.

Jag måste ha gått i högstadiet första gången jag testade att raka mig under armarna. På den tiden kommer jag ihåg att det verkligen var en grej, under mina tonår pratade folk väldigt öppet om rakning och hår. Det var inte så svårt, det mesta handlade om att det är äckligt att ha hår under armarna. Hår på benen var mest fult. Könshår kan jag inte minnas att vi någonsin pratade om - när jag gick i högstadiet var kön fortfarande ens eget högst privata och ingenting som någon annan skulle se i alla fall. Man kanske tjuvkikade lite i duschen efter gympan. En tjej i min klass hade helrakad fitta. Jag tyckte att det såg så oerhört barnsligt ut.

Och så blev det ett feministiskt statement att strunta i alla sådana där fåniga normer om vilka delar av min kropp som måste hållas hårfria och inte. I gymnasiet var det så himla skönt att kunna hänga med ett gäng andra lajvartjejer med håriga ben och armhålor som liksom inte brydde sig så mycket om vare sig smink, killar, tv-såpor, alkohol och att raka benen. I fotolabbet på min gymnasieskola kom en klasskamrat framsmygande och frågade om jag hade hår under armarna, och om feminister verkligen fick ha korta kjolar. Plötsligt var alltså hår under armarna = feminist. Och feminist = hår under armarna.

Det märkliga med att sedan puberteten ha hängt i en subkultur där det ofta varit ett medvetet statement att prata om viktigare saker än sin kropp och sina kroppskomplex, är att jag i vuxen ålder ibland kan upptäcka att jag saknar ett naturligt sätt att prata om dem. Jag vet inte i vilka sammanhang det är socialt accepterat att diskutera bästa hårborttagningsmetoden eller om det finns för- eller nackdelar med att ha hår på benen, fittan eller i armhålorna. På ungefär samma sätt som det kan kännas så himla lättande att få skriva "jag har komplex för min tjocka mage, men tycker att jag har snygga ben". Det är liksom den sortens kroppskomplexgnäll som alla tjejer höll på med när vi gick på högstadiet-gymnasiet, och som det sedan dess varit en så medvetet skön grej att inte ta del av. Fast ibland saknar man det lite, bara för att faktiskt få ur sig de där kroppsfunderingarna.

Så när pratar man om hår då? Runt melodifestivalen förra året pratade folk väldigt mycket om hår. När internets samlade fläppon får för sig att dra igång drev mot en bibliotekarie som synts i bild med en hårig armhåla, och flera av mina facebookvänner plötsligt fotograferade sig själva med sina håriga armhålor. Och plötsligt var åter igen vår kroppsbehåring en politisk handling. Och politisk kroppsbehåring kan man prata om. Då pratar man ju om politik, inte om sin kropp. Samtidigt som det känns så förbannat jobbigt att kvinnors kroppshår så ofta görs politik av. Att det liksom inte bara får vara hår, och att oavsett var det sitter så ska det vara något slags politiskt statement av något slag.

Med killar kan man prata om hår. Eller snarare, ganska många av dem verkar prata ganska naturligt om kroppshår. Men diskussioner killar har om kvinnlig kroppsbehåring verkar nästan aldrig heller handla om bara kroppen. De handlar alltid om sex. Typ "det är nice med rakade fittor för man vill ju inte ha hår i munnen". Och förlåt nu alla fina män där ute, men jag har så himla svårt att inte bli lite illa till mods av sådana diskussioner. För det känns lite som att så fort ni sitter och snackar om hur ni föredrar det, så kommer allt jag gör med min fitta att plötsligt handla om er. Ifall den är rakad eller inte rakad handlar plötsligt inte om min kropp, utan om sex. Att vara eller inte vara sexuellt behagfull. Och det står jag liksom inte ut med heller, men det är lite för vanligt.

Den är lite för vanlig, den där föreställningen som både killar och tjejer verkar ha, om att tjejers rakning handlar om att behaga killar. Jag kommer fortfarande ihåg gången efter lite mycket vin, när en feministkompis lite skamset erkände att hon rakar sig. Och det blev ett ganska spännande samtal om hur rätten till ens könshår fortfarande inte är ens egen, även om man rakar bort det för att man själv tycker att det är sexigt. För då ska det likväl uppfattas som en gest man gör för att behaga män - och kvinnor som anstränger sig med att modifiera sina kroppar för att behaga män, hur lyckas de göra det och ändå vara goda feminister?
 Och så tänker jag på Fanny Ambjörnssons informanter i En klass för sig som också diskuterar just hår. Hår på benen är okvinnligt. Rakat är kvinnligt. Och det är absolut ett viktigt statement vad man gör med sitt kroppshår. Det är alltid ett viktigt statement vad man gör med sitt kroppshår. Rakar man av det är det ett statement, och behåller man det är det också det. Vi blir liksom av med tolkningsföreträdet om vad vi gör med våra egna kroppar.

Och alltså, det här är jag ganska trött på. Att man aldrig får ha en diskussion om sin kropp och sin kroppsbehåring som faktiskt bara handlar om det. Som faktiskt bara handlar om hår. Inte om politik, genusstrukturer, oralsex, feminism eller märkliga föreställningar om hygien. Jag tror att jag haft en sådan diskussion max två gånger, och minns det som så himla skönt gången vi satt fem tjejer på en picknickfilt, drack vin och diskuterade kroppsbehåring. Facebooksidan Den typiska feministen hade tydligen slängt upp en bild med texten "rakar inte benen, men rakar fittan", och för en gångs skull började vi snacka hår utan att snacka om någonting annat. Det var himla skönt. Man gör det alldeles för sällan.

Och överlag har jag börjat känna att det enda sättet för mig att inte göra politik av min kroppsbehåring, är att strunta i den ganska friskt. Ibland känner jag för att raka av den (jag känner mig aldrig så queer som när jag rakar benen!), och ibland orkar jag inte och låter helt enkelt bli. Och jag blir grymt irriterad om folk ska försöka göra sex eller politik av det, så snälla försök att låta bli.

Kommentarer

Du skriver alltid så bra. Jag blir litet lycklig. Även jag är toktrött på detta "raka/inte raka = relaterat till sex".
Ja. Jag började raka fittan för att en väninna sade "[han] kommer tycka jättemycket om det!" men jag fortsatte av helt egen maskin när jag upptäckte hur oerhört bekvämt det var att inte ha långa hårstrån (och mina blir långa) skarvar mellan trosor och byxor, få klumpar av diverse kroppsutsöndringar hur mycket och ofta jag än duschar, lukta ännu starkare än det redan bli trots att jag duschar och håller mig exemplariskt ren (utan att gå till överdrift, tackar som frågar, någon måtta får det vara på hygienhetsen).... etcetera. Aldrig helt, jag blir personligen illa till mods av associationerna till barn som renrakat ger, men utvalda områden får glatt vara hårlösa. För att jag tycker att det är praktiskt och skönt att slippa det.
Och under armarna... ack, jag tycker det är så jävla sexigt med brudar som har hår under armarna! Män, it's give or take, och egentligen kvinnor med, men jag har å det senare upptäckt att kvinnor med hår under armarna tilltalar mig nästan mer, än de utan, visuellt sett. Jag försökte. Jag försökte verkligen stå ut med det, eftersom jag rakat ända sedan en syskon-elak kommentar av en yngre bror för måååånga år sedan, och tänkte att näe, jag ser het ut med det, jag vill ha någon centimeter eller två iaf! Men det går inte. Jag tycker det fastnar mellan sömmar och linnen och tröjor och... näe. Jag vill, men det är för jäkla obehagligt. På MIG. Vad andra gör... det är ju deras val. Och vad de lägger för värderingar i det. Men tryck dem inte på andra.
Ungefär som du skrev.
Anneli sa…
Kul att det uppskattas :), och jag gillar sådana här långa kommentarer när andra också berättar om sin syn.

Haha, jag gjorde precis tvärtom. Jag testade att raka fittan en gång på rent okynne (jag tror att jag började med att raka benen och tyckte att det var kul att hitta mer hår att raka bort), tyckte att det blev skönt och rätt sexigt, men att det var oerhört pinsamt att visa för min dåvarande KK. Just för att standardanledningen till att raka sig så ofta spelas upp som "han kommer tycka om det!", och jag ville nog inte verka som att jag gjorde mig till för honom. Lite bakvänt.

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?