Inlägg

Visar inlägg från december, 2012

Permanenta bilder och att alltid ha hänt

Bild
Ibland när det händer konstiga eller sensationella saker som jag i efterhand blir förbluffad, klentrogen eller generad inför påminner en vän om att de alltid har hänt.Allt som händer har alltid hänt. Det spelar ingen roll om jag blir hundra år gammal eller senildement och glömmer bort det. Jag har fortfarande gjort alla sakerna jag gjort. Både stora och små saker. För det går inte att backa tiden. Det har alltid hänt. Jag gillar att tänka på det på det sättet. Jag kan ångra saker jag gjort hur mycket som helst, men de har fortfarande hänt. Alla saker jag gör är liksom permanenta intryck på historien. Skulle jag behöva se hela mitt liv från början till slut skulle de synas. Oavsett. Alltså måste jag tänka efter före och stå för vad jag gör. Men eftersom jag bara är människa, som alla, så kommer de flesta saker jag alltid har gjort att vara ganska banala. Det är liksom inte så drastiskt med permanenta ingrepp i sin biografi, för man gör dem hela tiden. Torsdagen 27 december 2012, en kna…

Tack!

Bild
Ibland kommer det fram tjejer till mig på fester och säger att de gillar min blogg. Eller att jag skriver bra och vettiga saker som peppar dem. Det är bland det absolut finaste jag vet.

En av grejerna med när man driver en blogg och proklamerar sina åsikter om hur världen fungerar, hur mitt liv ser ut och hur folk beter sig, är ju att folk tycker saker om det. Det är jag beredd på. Om jag inte klarade att folk har åsikter om vad jag skriver hade jag slutat för länge sedan, men jag tycker att det är viktigt. Dels behöver jag någonstans att skriva av mig, för jag har alltid tänkt väldigt mycket och haft ett rent fysiskt behov av att formulera det i skrift. Dels bryr jag mig om frågor och vill komma till tals i dem. Så jag bloggar.

Ganska ofta verkar faktumet att jag bloggar vara tillräckligt för att:
Anonyma män ska lämna kommentarer om hur dum i huvudet jag är. Antingen kallar de mina åsikter typ verklighetsfrämmande eller onyanserade, eller så börjar de med att be ironiskt om ursäkt f…

Dagens tips: Simple Sticky Notes

Bild
Egentligen är jag en ganska ostrukurerad människa. Jag städar inte så ofta, jag är en skamlös deadlineromantiker och jag glömmer alltid bort mina räkningar. Alltså tycker jag väldigt mycket om när jag hittar små saker som gör det lättare för mig att känna mig lite mer strukturerad och ordningssam. Särskilt om de faktiskt hjälper mig hålla koll på saker.

Simple Sticky Notes är en typiskt sådan där bra grej! Jag antar att det egentligen inte heter app om man har den på datorn, men det är likväl typ den bästa app jag träffat på. Den är helt gratis och består helt enkelt av små postitlappar som sitter på skrivbordet. De startar automatiskt när jag startar datorn och så sitter de där och talar om för mig alla saker jag inte ska glömma.

De är grymt bra när jag behöver ha information tillgänglig men inte så länge också. Den här veckan har jag brainstormat tentasvar, skrivit ner vad alla ska få i julklapp och gjort att göra-listor för innan jullovet med dem. När vi skulle åka till London släng…

Annelis önskelista

Bild
Det här är min önskelista på inlägg jag vill ha tid och pepp att skriva just nu:

Om könsblandade gemenskaper och social uteslutning, att tjejer förväntas ta ensamt ansvar för den goda stämningen och varför även killar måste bli lite mer uppmärksamma och solidariska emellanåt.Om skuggsidor och den årliga queerpaniken, att inte riktigt känna sig hemma i något begrepp för sin sexuella läggning och att det faktiskt spelar roll.Om mansplaining och hur viktigt det är att jag får definiera mitt eget liv och min identitet på egen hand. En vänlig uppmaning till alla er som vet precis hur världen fungerar.Om religion. Att jag faktiskt inte vet om Gud skapade mig eller jag skapade Gud. Förmodligen var det ömsesidigt. Ett gäng sådär lite tunga inlägg men viktiga och vettiga. Tänker jag. På fredag får jag jullov, då får jag skriva hur mycket sådana bra saker jag känner för. Eller kanske innan dess om peppen råkar ligga på.

Om kärlek och språkidealism

Hej relationsanarkister. Nu har jag skaffat flickvän igen. Jag vet att jag sa att jag är relationsanarkist och att hela förhållandeprylen inte är min grej egentligen. Det är den fortfarande inte. Jag tycker fortfarande att hela grundinställningen i RA är vettig. Jag önskar bara att alla kunde sluta vara sådana jävla språkidealister.

Det finns en populär föreställning om att språket formar tanken. Lingvister kallar den för Sapir Whorf-hypotesen. I sin mer extrema form kallas inställningen för språkidealism, och används av teoretiker som Foucault. Vad vi kallar saker formar hur vi tänker på dem, helt enkelt. Språkidealister brukar gilla feministisk språkvård, analyser av vad som kallas normalt eller naturligt, och hen-debatten.

Inom vissa fält får sådana här perspektiv på språk större genomslag än andra. Pedagoger och genusvetare brukar gilla dem. Just nu läser jag specialpedagogik där vi pratar mycket om att dela in barn i fack och sätta etiketter på dem. Och det kan självklart vara …

Jag pallar inte entreprenörsskap

Förvånansvärt mycket korridorstid under Sveroks riksmöte gick åt till att diskutera begreppet entreprenörsskap. Som uppvuxen med vänstervärderingar har jag otroligt svårt att inte bli illa till mods av begreppet. Det ligger liksom en massa underliggande premisser i entreprenörsskapsbegreppet som jag har svårt att acceptera.

Folk som gillar entreprenörer brukar prata om framåtanda, att vara målinriktad, projektledning, kreativitet och nyskapande som begreppets innebörder. Men det finns liksom alltid ett underliggande ...och tjäna på det i begreppet. Entreprenörsanda handlar om att ha bra idéer och omvandla dem till framgång.

Det konstigaste begreppet i sammanhanget är socialt entreprenörsskap som förvånansvärt ofta är förvillande likt det som kyrkor, lajvföreningar, fritidsgårdar och ideella nätverk som drar ihop soppkök och insamlingar för hemlösa gör. Men då med det lilla tillägget "framgång", och "tjäna pengar".
Det ska ju inte vara fult att tjäna på vad man gör k…

December och strukturering

Hej!
Nu börjar det åter igen kännas som ganska länge sedan jag spottade ur mig någonting vettigt här på bloggen. Så lite uppföljning på gamla inlägg:
Jag kandiderade till Sveroks förbundsstyrelse. Jag kom inte in. Men det gör inte så mycket, för det var roligt att försöka hela vägen fram. Jag fick väldigt mycket pepp och omnämnanden. Jag insåg hur svårt jag har för att sälja in mig själv (jag är ingen entreprenör men jag är grym på att sälja in idéer jag tror på), blev blyg och nervös och hela köret, men jag var mig själv och gjorde ett ärligt försök.Nu hoppas jag att Sverok inser att jag är en ung gammal ent och gör någonting vettigt av mig.Mitt hatbrev till Cordovien fick ungefär 450 läsare på en dag och en 300 inlägg lång tråd på Krigshjärtas facebookgrupp där folk diskuterade runt det. Många som förstod poängen och en del som inte gjorde det. Jag har några saker jag vill säga:

Poängen med inlägget var inte att visa att lajvkampanjen Krigshjärta suger (jag gillar den) eller r…