fredag 21 december 2012

Tack!

Ibland kommer det fram tjejer till mig på fester och säger att de gillar min blogg. Eller att jag skriver bra och vettiga saker som peppar dem. Det är bland det absolut finaste jag vet.

En av grejerna med när man driver en blogg och proklamerar sina åsikter om hur världen fungerar, hur mitt liv ser ut och hur folk beter sig, är ju att folk tycker saker om det. Det är jag beredd på. Om jag inte klarade att folk har åsikter om vad jag skriver hade jag slutat för länge sedan, men jag tycker att det är viktigt. Dels behöver jag någonstans att skriva av mig, för jag har alltid tänkt väldigt mycket och haft ett rent fysiskt behov av att formulera det i skrift. Dels bryr jag mig om frågor och vill komma till tals i dem. Så jag bloggar.

Ganska ofta verkar faktumet att jag bloggar vara tillräckligt för att:
  • Anonyma män ska lämna kommentarer om hur dum i huvudet jag är. Antingen kallar de mina åsikter typ verklighetsfrämmande eller onyanserade, eller så börjar de med att be ironiskt om ursäkt för att de är vita, svenska män så att det framstår som att allt jag skriver handlar om deras person, inte en sakfråga.
  • Folk som inte lever mitt liv ska tala om för mig att mina problem inte är riktiga problem. Ofta för att de själva aldrig har tänkt tanken på att saker jag upplever kan vara galet störande, eftersom de själva inte upplever samma sak. Privilegium o.s.v.
  • Killar jag känner ska berätta för mig vad jag egentligen tycker. Gärna i kombination med att eftersom jag faktiskt bloggar vore det dumt av mig att inte tillåta diskussion i alla frågor.
  • Främlingar på internet tar sig rätten att raljera över vad jag skriver. Gärna som om jag inte var där. Gärna om saker som mina inlägg över huvudtaget inte behandlar, eller på konstiga stickspår.
Och alltså, det kan jag ta. Annars hade jag slutat för länge sedan. Men jag vill skriva, så jag skriver.

Och då är det faktiskt jätteviktigt att jag ibland fattar varför jag gör det. Att det är fler människor där ute som tycker att jag skriver bra saker. Att de där tjejerna som aldrig kommenterar mina inlägg faktiskt kommer fram till mig och säger att de gillar det. Gångerna folk delar eller gillar mina inlägg på Facebook.
Jag växer en decimeter varje gång det händer. Minst. Och jag behöver det, för ibland blir jag så himla trött.

Så snälla, ni som läser och tycker om. Tala om det för mig. Jag blir jätteglad.

Och ni som kommer fram och peppar och stöttar. Tack så jättemycket! Tack för att ni finns.

3 kommentarer:

mattlo sa...

Älskar din blogg! Sagt förut och nu säger jag det igen.

Anneli sa...

<3

Anneli sa...

<3