onsdag 30 januari 2013

Två guldkorn på Stockholms central

Jag har lite välformulerade inlägg på g, men är inte riktigt klar. Nu har jag hängt på centralen en stund på väg norrut och slänger in ett sådant där litet tipsinlägg. Tyvärr glömde jag fota.

Liksom alla stockholmare som bor i ena änden av stan och jobbar i andra hänger jag ganska mycket på centralen. Stockholms centralstation är ett enda stort kaos. Det byggs om, pendeltågsspärrarna är totalt underdimensionerade och man riskerar ständigt att snubbla över turister med rullväskor.

Men allt på centralen är inte bara dåligt, så jag tänkte lägga upp två små guldkorn som gör Stockholms central så mycket trevligare.

Barista i gången mellan pendeltåget och tunnelbanan är ett grymt mysigt fik med fairtrade-profil. När jag hade stressig tentaperiod i vintras skaffade jag deras stammiskort och tankade på det med hundra kronor. Med det kostar caffe latte 25kr, sojamjölken ingår, och de skänker en skolmåltid till ett barn i Etiopien för varje kaffe jag handlar. Marginellt dyrare än äckligt Pressbyråkaffe, men guldkant på trötta skitmorgnar. Jag gillar dem!

... och så har de gott chaite och tyvärr ingen veganmat på menyn (mycket vegetariskt dock), men är trevliga och trollar gärna fram speciallösningar om man frågar.

Mitt andra centralen-guldkorn är Lush uppe vid Klarabergsviadukten. Luktar starkt men gott, säljer tvålar som ser ut som mat i lösvikt och allt veganskt i sortimentet (ungefär 80%, resten innehåller mest honung) är tydligt utmärkt. Här köper jag torrschampo som räcker en evighet, är miljövänligt och luktar fantastiskt; badbomber och skum; och allehanda små mutor när jag är trött och ledsen på hemvägen. Jag är ganska kär i Lush just nu.

måndag 28 januari 2013

Sex, mord och klarspråk

Det finns vissa sätt som nyhetsredaktioner gillar att formulera sig på, som jag inte gillar. Över huvudtaget. Genomgående verkar det röra fall av våld mot kvinnor och barn, gärna sexuellt, gärna dödligt, där man av någon anledning verkar tycka att det är för otäckt att skriva ut vad det egentligen handlar om. Alltså uppfinner nyhetsredaktioner eufemismer eller på annat sätt förmildrande uttryck, när de ska beskriva sådana här fall. Och det stör mig, massor.

Som det här med att kalla grovt våld i hemmet för familjetragedi. En googling visar att ganska många träffar på familjetragedi är just familjetragedier. Typ "min pappa dog och vårt liv rasade samman" eller "vår dotter tog livet av sig". Det känns som fall där det är helt okej att rubricera det inträffade som en tragedi. Men så finns också alla de här fallen där det känns så galet malplacerat.

Många mord på kvinnor och barn i träfflistan för "familjetragedi"
Typ män som mördar sina exflickvänner och deras barn = familjetragedi. Åtminstone hälften av träffarna i den här listan leder till den sortens nyhetsreportage. Och det känns så fel, att man inte kan kalla mord för mord om det är kvinnor och barn som utsätts. Om det är en man i kvinnans närhet som mördar henne, eller om de har bråkat tidigare. Då är det plötsligt inte mord utan en tragedi, någonting fruktansvärt som ingen riktigt kan styra över, som om våldsamma män är något slags jävla naturkraft som inte kan avkrävas något ansvar själva.

(Jämför med fallet i Arboga för några år sedan när en tysk kvinna mördade två barn, vars pappa hon haft en relation med. Det rapporterades genomgående som barnamord, ingen tragedi där heller)

Eller som det här fallet i Umeå, där en man misstänks för att ha drogat sin kvinnliga sexpartner och därefter utövat sexrollspel med grova våldsinslag och kvävt henne. Och tidningarna skriver "Sexrollspelet spårade ur" och "BDSM-rollspelet gick snett".

Inte typ... någonting om att det inte på något sätt är kombinerbart med samtyckande säker BDSM att droga sin partner så att hon inte kan göra motstånd eller kommunicera ordentligt och därefter kväva och slå henne till döds? Och åter igen är det någonting som abstrakt går snett eller spårar ur. Som ingen riktigt kan hjälpa.

Jag läser in grymt mycket victim blaming i den här sortens rubriksättning. Om man har haft den dåliga smaken att bilda familj med eller ha en sexuell relation med män som är lite för benägna till lite för dödligt våld, kan man helt enkelt inte bli utsatt för mord eller ens dråp. Då är det saker som spårar ur, våld inom familjen, eller tragedier.

Ett annat sådant här klassiskt nyhetsexempel ser man i våldtäktsbeskrivningar. Hur ofta ser man formuleringarna sedan våldtog han henne respektive sedan hade han sex med henne i sådana skildringar?
Jag googlade på frasen "sex med trettonåring" och fick upp ungefär 2700 träffar, varav de flesta talar om att någon döms för våldtäkt eller sexuellt utnyttjande av minderårig. Och då har jag lite svårt att inte undra...

Om det nu är så att någon är dömd för våldtäkt eller sexuellt utnyttjande av barn. Och om det nu är så att vi har en sexualbrottslag i Sverige som rubricerar allt sex med barn under femton år som våldtäkt. Varför envisas då tidningarna med att kalla det för att ha sex med dem? Att ha sex är i allmänspråket någonting man gör frivilligt, och "ha sex med" gör man med folk man tycker om och som är med på det.

Att kalla våldtäkter på barn för att ha sex med trettonåringar urvattnar det så grymt mycket.
Och då blir jag lite trött.

Varför kan man, så fort det handlar om sexuellt våld mot kvinnor eller barn, inte kalla saker för vad de faktiskt är?

Skolrädslor

Nu har skolterminen börjat, för mig är det förhoppningsvis den näst sista, och jag läser magisterkursen i svenska på Stockholms universitet. Sitter på tunnelbanan på väg till skolan, och har sådan där panik att jag är fysiskt illamående. Jag är livrädd för den här skolterminen.

Magisterkursen i svenska går nämligen nästan helt utan undervisning. Jag läser en kurs på 15hp utan undervisning, och skriver ett examensarbete på 15hp, under handledning men där jag själv måste ansvara för att lägga upp och genomföra arbetet.

Och såhär är det: jag är värdelös på att lägga upp och faktiskt genomföra arbete. Jag behöver ett riktigt schema och riktiga deadlines för att fungera, för om jag inte måste skolarbeta är det ungefär 80% risk att jag inte gör det.

Förra gången jag skulle skriva uppsats hade jag undervisning på halva kursen och gick ändå nästan in i väggen under slutfasen.

Jag kan inte jobba hemifrån eller ha flexibla tider, det missbrukar jag. Men jag kan inte låtsas göra ett schema och bestämma att det gäller heller, för jag vet ju att det bara är ett låtsasschema som jag hittar på. Jag kan inte uppfinna deadlines, för jag ignorerar dem om de inte är reella (typ "du blir underkänd om vi inte får din tenta på onsdag senast 16.30, sådana håller jag alltid och lämnar in en bra tenta 16.28).

Men jag har ingen jävla aning hur jag, nästan utan studiekamrater och med minimal undervisning, ska kunna hålla studiedriv uppe i en hel termin och dessutom prestera en magisteruppsats. Min energi är slut ungefär redan nu, och bara vrider sig i plågor vid tanken på den kommande terminen.

Hjälp! Hur fan gör man?

lördag 26 januari 2013

Hipsterpyssel

Min telefon har varit på lagning igen, så för att fira att jag fick tillbaka den igen köpte jag ett par hela hörlurar och gjorde det här hipsterpysslet.

Har sett folk på stan ha hörlurar med pärlor på och undrade var man köper dem. Killen i kassan på teknikmagasinet sa "gör dem själv!" och så blev jag grymt pepp och testade.

Man behöver ett par hörlurar och ungefär 250 vanliga pärlplattepärlor, de här är från IKEA. Sedan klipper man upp pärlorna med en vanlig kökssax och trär dem runt sladden. Det är ganska pilligt och lättare om man töjer upp pärlorna lite med typ saxen. De drar ihop sig igen när man släpper, så man behöver inte limma ihop eller något (jag funderade på att bränna ihop dem men det kändes farligt med sladdar och behövdes inte).

Jag tycker att de är fina och blir glad av dem.
1) Jag har lärt mig ladda upp instagrambilder i vettig kvalitet från telefonen
2) Färgglatt kaos som dessutom förhindrar att sladden slår knut på sig, kärlek!
3) Mitt extrajobb har gjort sig förtjänt av skamlös produktplacering, som gav mig en bra väska.

söndag 20 januari 2013

Sojakött och dildos

Äkta päls
En sak jag tycker är så himla intressant, är det här som ibland händer när en vegetarian frågar efter lämpligt substitut för djurprodukt X. Alltså oavsett om det är "jag letar efter en snygg fuskpälsmössa", "vad ska jag ha i korv stroganoff istället för korv?" eller "hur gör man en läderrustning utan läder, går det?". Det måste nämligen, nästan undantagslöst, dyka in en köttis och ifrågasätta hela frågeställningen.

Du vet... hur kan du som vegetarian tycka att kött är gott/päls är snyggt, då är du ju inte vegetarian. Eller?

Senaste gången jag såg en diskussionstråd på Facebook i den här stilen slängde någon snubbe dessutom in den fantastiska jämförelsen att "det är ju lika inkonsekvent som när lesbiska har sex med dildos, höhö".
Och alltså då blir jag som lite ledsen, för att folk har så grymt svårt att skilja på ett föremåls egenskaper och sättet man vanligtvis får tag i föremålet på. Eller liksom, skillnaden på vad ett föremål är och hur det är.

Jag vågar chansa på att de flesta som äter kött inte gör det för att kött består av döda djur. Man kanske inte har någonting emot att äta döda djur, men det är liksom inget självändamål. Få människor tycker så illa om djur att de är beredda att stödja köttindustrin bara för att djur ska dö. De flesta som äter kött gör det på grund av köttets egenskaper - det är gott, lätt att tillaga, det innehåller näringsämnen och det är socialt accepterat att äta kött.

Det finns folk som blir vegetarianer primärt för att de tycker att kött är äckligt, men i de flesta fall som folk äter vegetariskt är det för att de tycker illa om grundpremissen, att kött består av döda djur. Däremot vet jag mycket få människor som tycker illa om mat som är god, lättlagad, näringsrik och socialt accepterad. Det är liksom svårt att vara principiellt emot att mat ska smaka gott och innehålla proteiner. Och om nu kött har alla de här egenskaperna, men tyvärr består av döda djur, får man helt enkelt hitta ett bra substitut med samma egenskaper som kött, men utan djuren. Till exempel olika sojavarianter.

På samma sätt tycker många att det är skönt att få avlånga föremål uppförda i sig under sex. En kuk är ett högst ändamålsenligt föremål, med lämplig form och storlek. Dessutom har den fördelen att vara inbyggd i alla manliga sexpartners, som ofta tycker att det är skönt att få den stimulerad. Aspraktiskt!

Naturtrogen dildo
Däremot vågar jag åter igen chansa på att de flesta som har sex med män inte har det för att mannen har en kuk. Visst, det är ofta en fördel, men förhoppningsvis har man sex med män för att de är attraktiva, kul att umgås med, bra i sängen, man är kär i dem, eller något annat vettigt.

Om man nu får ut hela attraktiv, kul att umgås med, bra i sängen etc. med en kvinnlig sexpartner, men fortfarande tycker att det är skönt att få avlånga föremål uppförda i sig under sex, då är ju en dildo en jättepraktisk lösning på problemet!

Så liksom, kan vi försöka göra skillnad mellan vad ett föremål faktiskt är (en fuskpälsmössa är en varm mössa av lurvigt tyg, och en dildo är ett avlångt föremål att använda under sex), och vad du associerar till när du ser föremålet (död kanin eller manligt könsorgan)? Och så kan vi sluta retas med flator och vegetarianer.

Tack!

måndag 14 januari 2013

Besöksrekord och lite omstrukturering

Hej på er!
Inatt skrev jag ett inlägg jag länge haft på tungan men svårt att få ur mig, om dominanta män, BDSM och vem som har rätt till kvinnors kroppar. Just innan jag gick och lade mig slängde jag upp länken på Facebook. Och uppenbarligen har länkandet spridit sig långt utanför min kontroll, för jag har haft ett helt sanslöst besöksrekord på bloggen idag. I skrivandets stund är vi uppe i drygt 1100 besök på en dag (mitt gamla rekord ligger på ungefär 450).

Jag är alldeles fascinerad, glad över att så många hittat hit och för den positiva feedback som ramlat på mig under dagen.

Om du är ny läsare och kollar igenom det här stället för första gången: välkommen! Om du vill får du gärna skriva en liten rad och tala om hur du hittade hit, eller vad du tycker eller något. Jag älskar att höra vilka som läser bloggen.

Jag har också passat på, dagen till ära (mer för att jag skriver två jobbiga hemtentor än för att det varit besöksrekord) att omstrukturera det här stället lite, eftersom Blogger börjat tillhandahålla sidor. Alltså finns det nu ett par flikar uppe under rubriken. Dels en Mina bästa-lista, som jag varit sugen på att sätta ihop ett tag. Där hittar du inlägg som fått särskilt många läsare och länkar genom åren eller som jag själv ofta känner för att länka till. Saknar du något, så peta gärna på mig.
Dels finns det en ny presentationsflik som förklarar mig och bloggen (som jag aldrig skrivit ett introduktionsinlägg för tidigare).

Båda sidorna är lite under uppbyggnad men det känns som en bra förändring.

Det har varit en bra bloggdag idag!

Män. Och kvinnors kroppar

Under hela hösten har jag kunnat följa debatterna inför presidentvalet i USA. Någonting som varit svårt att missa, är hur stor del av den politiska debatten som handlat om såkallade "kvinnofrågor". Aborter, preventivmedel, vad som är en riktig våldtäkt. På Genusfolket läser jag, att kvinnor dock fortfarande är underrepresenterade i den politiska debatten, även när det är frågor som primärt rör kvinnor som avhandlas.

Den amerikanska politiken har alltså hela hösten handlat om män som bestämmer över kvinnors kroppar.

Den här hösten har också handlat en del om Fifty shades of grey. Twilightbaserat tantsnusk med BDSM-inslag för er som mot förmodan inte hört talas om den. Jag ragequittade Twilight efter första filmen eftersom jag verkligen inte stod ut med Edwards attityd gentemot Bella, och eftersom huvudpersonen i Fifty shades verkar vara minst lika mycket av ett kontrollerande kräk att göra har jag undvikit böckerna. Men jag har läst ett par readers. Lite feminister som funderar över könsrollerna. Arbetaren som kallar böckerna moraliserande. Curious kinky person's guide som granskar böckerna genom sunda BDSM-glasögon.

Jag har fått min bild av hur BDSM-scenen ser ut och är uppbyggd av rätt sunda människor. På någon RFSL-föreläsning på Sexdagarna på SU för hundra år sedan som pratade om safe, sane and consentual. Av grymma bloggare som Cliff Pervocracy. Så dem kan jag förstå när de inte vill bli ihopkopplade med romaner som Fifty shades.

Men så tänker jag på alla snubbar som jag stött på på internet. Som gubbarna som kände sig kränkta av att inte få kalla mig fröken. Eller som den här pojkvännen som ansåg det vara en helt självklar del av ett dominansförhållande att bjuda in en kompis på trekant utan att fråga sin partner först. Jag har försökt lurka runt på Darkside-forumet i jakt på intressanta diskussioner om sexualpolitik men jag blir galen på alla normer. Det där med att majoriteten av postarna verkar vara medelålders män som förutsätter att 1) Män är dominanta, kvinnor är undergivna. 2) Män är äldre än sina kvinnliga partners. 3) I att vara "äkta undergiven" ingår det att lyda även när ens dom föreslår saker man inte tycker om.

Det är alltså lite för fullt på internet med män som vill bestämma över kvinnors kroppar.

Och alltså det finns hur många exempel som helst. Kvinna fångas på bild med hårig armhåla i melodifestivalen och får en storm av näthat. Åklagare ondgör sig över att man lurar i unga kvinnor att det räcker med att säga "nej" för att det ska räknas som våldtäkt. Sandra Fluke, slutshaming och hela det amerikanska valet. Vi lever fortfarande i en kultur där det anses acceptabelt att män bestämmer över kvinnors kroppar.

Och alltså, det är inte okej.

Det är inte okej med ett samhällsklimat där kvinnor riskerar att skuldbeläggas, våldtas eller dödas för att de tar sig rätten att bestämma över sina egna kroppar. Det är inte okej med ett samhällsklimat där män tar sig rätten att diktera hur kvinnor ska klä sig, bete sig, ha sex, äta eller gå hem från krogen. Och om man ska ha en möjlighet att göra någonting åt ett sådant samhällsklimat, så behöver man ha genusglasögon på sig.

Det går alltså inte att slippa från genusglasögonen genom att hävda att det är min sexualitet att förtrycka kvinnor. Särskilt om man tänder på maktförskjutningar måste man vara otroligt medveten om att det är en medveten förskjutning mellan två jämställda och samtyckande individer. Det blir alltså extra viktigt med maktanalys om man gillar att leka med maktbalanser. (På samma sätt som det är extra viktigt med rak och ärlig kommunikation om man har öppna relationer). Man får alltså inte förutsätta att saker är i sin ordning och rätt och sexiga ifall män på ett strukturellt plan har rätt att bestämma över kvinnors kroppar och sexualitet. För det är inte sexigt, det är sexistiskt.

Så snälla dominanta män på internet. Oavsett om ni är Christian Grey, dyker upp i frågespalter, gnäller i kommentarsfält eller skriver spaltmeter om era slavinnor på Darkside. Ni måste kunna skilja på in och off.  Ni måste kunna skilja på frivillig sexuell maktförskjutning mellan jämställda parter, och en sexistisk könsmaktsobalans. Den första får man försvara, den andra inte. Och ni kan inte hävda att eftersom ni själva tillhör en sexuell minoritet har ni frikort från ansvar och kritik.

Liksom, på riktigt. Alla. Sluta legitimera att män får bestämma över kvinnors kroppar. Särskilt ni som gillar dominans och undergivenhet som sexuell kink. Gör inte gemensam sak med sexister som vill bestämma över vad andra ska göra med sin sexualitet, kropp och liv. Skilj på frivillighet och tvång och gör det otroligt tydligt att det är det ni gör. För samtycke är jävligt viktigt. Och det är jävligt äckligt med män som försöker bestämma över kvinnors kroppar.

onsdag 9 januari 2013

Liten guide till främjartekniker

Det här är ett sådant där inlägg som riktar sig till er som vill vara goda allierade, feministiska och inte sexister. Jag skulle vilja skriva ett inlägg om hur man jobbar för ett bättre och trevligare gruppklimat, i till exempel kompisgäng eller lajvgrupper, så här kommer ett sådant.

Troligtvis är ni bekanta med termen härskartekniker (jag går igenom dem rätt grundligt i min förtrycksworkshop). Att kunna identifiera härskartekniker är överlag väldigt konkret och konstruktivt. Det handlar om att skaffa ett språk och kunna sätta ord på när man känner sig utsatt för taskigt beteende eller förtryck. Den där känslan man kan ha ibland, när man går från ett möte och bara känner sig sänkt. Där kan det vara ett grymt bra första steg för att göra någonting åt det, att lyckas identifiera att anledningen till känslan är att man blivit utsatt för osynliggörande eller undanhållande av information från de andra mötesdeltagarna.

Så jag hävdar att steg ett för att lära sig hantera dåliga och förtryckande gruppklimat, är att bekanta sig med härskarteknikerna, och andra sätt att sätta ord på taskiga beteenden och dålig stämning. Det blir lättare att tala om för en bekant vad han gör fel som får dig att bli arg eller sårad, ifall du kan förklara exakt vad han gör när du reagerar så.

I mellandagarna var jag på konvent med min lajvförening, och upplevde ett mycket mer exkluderande, sexistiskt och jobbigt gruppklimat än vad jag varit med om där tidigare. Det lämnade mig med en växande känsla av frustration, ilska och ledsenhet. Så jag skrev till sist ned, så konkret jag kunde, vilka problem jag upplevt i samtalsklimatet på konventet. Eftersom min lajvförening är en mestadels väldigt bra lajvförening så väckte det här inlägget mestadels positiv respons. Folk tyckte att det var bra att jag sa till, förstod problemet, men började undra vad man kan göra åt det.

Jag kan inte lösa sådana här problem på egen hand. Däremot har jag en liten verktygslåda med främjartekniker som jag tänkte dela med mig av. Främjartekniker är alltså raka motsatsen till härskartekniker - strategier man kan använda sig av för att bidra till ett bättre gruppklimat, lyfta fram andra människor och bidra till positiv stämning.

Steg två för att hantera dåliga och förtryckande gruppklimat är att rannsaka sig själv och sitt eget beteende. Jag kan inte alltid hindra andra från att vara idioter, men jag kan försöka upptäcka när jag själv är en och göra någonting åt det.

Steg tre skulle jag säga handlar just om att försöka att aktivt trumfa härskartekniker, sexism etc. med motstrategier. Och här kommer främjarteknikerna in i bilden. Det finns massor, men jag slänger fram några vanliga som kan vara grymt bra att ha i rockärmen:

Synliggörande handlar om att aktivt lämna plats åt folk som ofta inte får den eller tar den själva, och på så sätt fördela utrymmet. "Amanda, vad tycker du om den här grejen?".

Bekräftande handlar om att ge respons på saker andra säger, med tonvikt på positiv sådan. Visa att du lyssnar, nicka på rätt ställen, ställ följdfrågor och var intresserad av vad andra har att säga. Var uppmärksam så att det inte är just när vissa personer i gruppen som pratar som du plockar upp mobilen eller börjar skämta med kompisen bredvid.

Framlyftande går ut på att lyfta upp och ge cred till folk som ska ha den. "Den här idén som Nina hade var verkligen bra..." Ett ganska vanligt genusmönster är att killar får cred och framlyftande när de gör coola saker, men att tjejer som gör lika coola saker ofta glöms bort (det är därför organisationer som Rättviseförmedlingen finns). Också en bra sak att vara uppmärksam på!

Framhållande av information är till för att motverka att beslut tas i en liten intern krets av folk som har tillgång till informationen. Till exempel genom att för säkerhets skull köra små genomgångar av fakta en gång för mycket, än för lite. Ta upp och förklara saker som du tar för självklara ifall det finns en risk att alla runt bordet inte har samma förkunskaper.

Avlastning och stöd istället för skuldbeläggande och skam. Till exempel att aktivt backa upp folk som är i underläge i jobbiga diskussioner, att fråga om de behöver praktisk hjälp med någonting eller att oftare säga "vad bra att du gör den här grejen".

Det finns många fler bra tekniker, vilka kommer ni på?

onsdag 2 januari 2013

2012 enligt Anneli

2012 var ett år som i sedvanlig ordning inleddes på bröderna Walbergs altan i Hagsätra. Jag var nykär, hånglade och blev full på champagne. Sådär som det ska vara alltså. Vi släpade hem en alldeles för full kompis att sova på soffan, och jag mutade min nyktra rumskamrat Oscar med att betala hans pizza om han gick och handlade morgonen efter. En alldeles lagom nyårsdag.

I januari började vi arrangera Södra Riket II på allvar. Vi blev fotograferade av Olle Sahlin en januaridag med fullständigt vidrigt duggregn, smällkallt var det. Men bilderna blev snygga. Jag läste didaktik och yrkesetiska dilemman vid Stockholms universitet, och började på en kvällskurs i teckenspråk. Jag fyllde 22 år och bjöd hem en massa folk, på en fest som slutade med att tio personer satt i en cirkel på golvet och mässade lajvsånger, för ultimat sektkänsla.

Jag och Erland tramsar i uniform. Foto: Olle Sahlin
Februari minns jag inte så mycket av. Körde intensiv teori i skolan som förberedelse på praktikterminen, och hängde massor med Lovisa-Lukas. Åkte på Prolog och vågade för första gången hålla i en programpunkt. Det blev en uppskattad förtrycksworkshop. Lajvade, omförhandlade relationskontrakt, satt uppe hela nätterna och pratade med bra människor och var överlag ganska lyckligt lottad och omgiven av bra människor.

I mars var jag tillbaka på Blackebergs gymnasium, där jag hade praktik i tre månader framöver. Resten av vårterminen ägnade jag åt att undervisa sextonåringar i antik litteratur, sjuttonåringar i modernismen och artonåringar i religion. Hade poesicirklar ute i solskenet, gjorde improvisationsteater av antika myter och skickade iväg elever på studiebesök till diverse sekter. Rättade läxförhör, vaktade nationella prov och drack obscena mängder kaffe. Gjorde mitt bästa för att inte se ut som en fröken. Utspritt över elva helt awesome veckor.

Fröken Annelis arbetskläder. Lol på alla er som tror att jag ser ut som en sträng tant.
April. Tävlade i poetry slam på Sergels torg. Firade valborg i Uppsala med en massa fulla studenter. Spontanpiercade bröstvårtan på väg hem från jobbet en onsdagseftermiddag. Levde dålighetsliv. Lärde mig att man aldrig kan se sunkig ut i sjömansklänning, även om man förtjänar det. Manusförfattarna för sitcomen Röntgenvägen 1/2116 (eller: allt som händer i min lägenhet) introducerade min kompis Wei, och serien tog lite ny vändning.

Förstamaj-demonstrerade med Stellan och ett par elever. Avslutade praktiken på Blackebergs gymnasium och skrev en galen mängd tråkiga didaktikrapporter och uppgifter. Var smart och sparade ner allt mitt lektionsmaterial till Google drive. Ibland tänker jag. Skolkade från ett svenskdidaktikseminarium och spelade in reklamfilm för Alla tiders handelsbod där min kompis Björn hade sommarjobb. Min rumskamrat Oscar flyttade ut och jag fick ett par månader på mig att hitta en ny. Erland, som bodde i England vid tillfället, bestämde sig för att flytta in hos mig, men dessförinnan hade jag ett par månader själv.
Sökte jobb på MyAcademy och blev läxhjälp åt högstadiekillar. Över sommaren fick jag lägga upp en sommarkurs i Svenska B på egen hand.
Lovisa och Torbjörn dansar polska i det tomma rummet.
I juni trappade vi upp arbetet inför Södra Riket II. Jag bodde ensam på 42 kvadrat och hade dansgolvi min lägenhet. Vi höll workshops och sydde måslandssjalar. Firade nationaldagen med swing på Hasselbacken. Var ute på lajvområdet och bekantade oss med byn Ensligheten och alla deltagare. Jag började spela fiol igen. Jag och Torbjörn gav oss själva utmaningen att kunna spela till dans på lajvet, så det blev till att öva en massa. Jag hade grymt roligt! Firade midsommar i Roslagens famn på en ganska konstig fest trots många goda vänners närvaro.

Almedalen med Sverok.
Sedan blev det juli och jag åkte på Almedalsveckan med Sverok. Där stod jag i en monter, pratade om vikten av ungdomars engagemang i demokratiska föreningar och gick på en massa bra seminarier. Bloggade en hel del, lyssnade på partiledartal och försökte mig på rosémingel (usch, lite för mycket entreprenörer för min smak). Men Visby var sommarvackert och jag umgicks med en massa trevliga människor. Lekte lajvarflickvän och broderade en helt sinnessjukt prålig kjortel till Lovisa-Lukas, med fåglar, blommor och hjärtan.

I slutet av juli höll vi Södra Riket II, och jag arrangerade alltså mitt första större lajvprojekt. Trots en del total sistaminuten-panik fick vi ihop ett fantastiskt bra lajv. Så himla många bra deltagare, snygga kostymer, kreativa hantverk, grymma B-styrkor och en riktigt fin efterfest där femtio personer i linneskjortor och brokor badade av sig lajvsmutsen och lekte herre på täppan med flytbryggan på en publik badplats.

Prideparaden. Lajvkläder. I'm nerdy and I know it.
Dansade med nördarna i Prideparaden, sjömansklänning och Gangnam Style. Sedan en snuskigt tidig morgonbåt till fortfarande lika sommarvackra Visby där vi ägnade oss åt en veckas fantastisk verklighetsflykt som kom att påverka min höst ganska mycket. Höll på att blåsa ned från ringmuren en ovädersnatt värdig muminpappan. Lagade seriösa middagar. Lärde känna intressanta och fina människor. Kom tillbaka med nya vänskaper och lajvidéer. Såg Pans labyrint på sommarbio i Rålis och sedan var det plötsligt hösttermin.
När jag kom tillbaka från Visby hade Erland flyttat in i min lägenhet, Röntgenvägen 1/2116 inledde sin fjärde säsong och vi bildade queerfeministiskt vegankollektiv. Mitt skolschema kajkade ur och jag började läsa på 175%, religionshistoria, pedagogik och didaktik. Nya läxhjälpselever. Fick jobb på VRE Education och började bli utskickad som timvikarie i diverse ämnen på diverse skolor. Etablerade en ny vardag av betalt arbete och lärarstudier.

På en fest hos Lovisa-Lukas och Johannes fick jag höra om en grupp som tänkte lajva kvinnliga soldater i Krigshjärtakampanjen. Skyttefalksrote 3213, Treizième. Slängde mig på telefonen och var plötsligt en del i projektet. September och oktober blev månader när jag pendlade till Uppsala varje söndag, diskuterade krigsförbrytelser och lärde mig hantera armborst och marschera i takt. I slutet av oktober insåg jag och Lovisa-Lukas att vi inte riktigt var kära längre, och bestämde oss för att fortsätta som vänner. Eftersom vi är helt awesome, så lyckades vi faktiskt med det, men självklart sved det en del ändå.

Skyttefalksrote 3213 Treizième. Skitiga, ärrade, helt fantastiska
I början av november åkte jag med Rosalind och Wei till London, där vi drällde på Camden market, utforskade stans veganutbud, såg musikalen Cabaret och kollade in sexbutikerna i SoHo. Vi hittade även Oscar, en arkadhall och underligt fruktte med tapiokabollar i. En helt fantastisk fyradagars minisemester som jag kom hem ifrån med röda glitterskor och stimulerad äventyrslusta. Jag åkte på lajv med Treizième, stukade handleden, lärde mig en massa saker om mina vänner och mig själv, blev kär i Karro någonstans där av bara farten (jag vet faktiskt inte riktigt när och hur), och hade ett par lugna veckor när jag jobbade mycket och pluggade lite. Lekte syslöjdsvikarie. Klippte av mig håret.

Lovisa-Lukas är prinsessa och Nyllet charmprins.
Första helgen i december var det Sveroks Riksmöte. Jag kandiderade till förbundsstyrelsen men kom inte med. Jobbade på fritids i Hagsätra och pulsade hem fyra kilometer i snökaos när bussarna slutat gå. Blev ihop med Karro, jobbade helger på Kapsylen, var förälskad och tillbringade ett par veckors lediga tid i sängen. Åkte till Uppsala på Lovisa-Lukas queerpub, i paljettklänning. Gick på domedagsfest, men apokalypsen infann sig aldrig. Tatuerade in Toffslan och kappsäcken på min axel. 

Och så blev det jul och mellandagar i år igen, läser Etik och livsfrågor på religionshistoriska på Stockholms universitet (sista poängen religionshistoria och pedagogik, sedan är jag klar). Hade julefterfest på mattan i vårt vardagsrum. Lekte lajvarflickvän och nyårsshoppade. Och så blev det nyårsafton, där tolvslaget i sedvanlig ordning firades in på bröderna Walbergs altan i Hagsätra. Jag var nykär och full på champagne, hånglade och tyckte om hela världen. Säsong fyra fick ett fint avslut. Sådär som det ska vara.

Så mitt 2012 har varit ett väldigt bra år. Jag har gjort många nya saker, känt mig väldigt mycket på gång att bli vuxen, livet ligger framför mig och jag tycker mycket om det. Kärlek.