söndag 24 februari 2013

Ny favoritapp

Min nya favoritapp är Instagram! Jag har hakat på ganska sent, ganska långt efter att det började dyka upp gula suddiga bilder med ramar på alla vänners facebooksidor. Men alltså, det är så nice!

Det började med att jag laddade ner det för att kunna redigera bilder i mobilen. Sedan kom jag på hur kul det är att blogga sin dag i bilder.

Och nu har jag laddat ner InstaPicFrame. Det är en app jag kan göra collage med! Som de här.

lördag 23 februari 2013

Bekräftelse

Egentligen är jag högpresterande.

Eller... Jag flyttade hemifrån när jag var 19. De senaste fyra åren har jag tagit hand om mig själv och skött mitt eget hushåll. Jag har pluggat på heltid och haft bra betyg, aldrig en omtenta. Ofta har jag jobbat extra vid sidan av, haft ideella uppdrag, arrangerat lajv, eller pluggat på mer än 100%.

Men jag har alltid haft svårt att se att det där skulle vara en prestation. Liksom... Det finns ju alltid folk som pluggar mer, arrangerar bättre lajv, har mer välstädade hem och mer regelbundna extrajobb. Så vilken rätt har jag att tycka att jag är högpresterande? Det där är ju mitt normaltillstånd.

Jag driver inte en framgångsrik blogg eller ett företag, jag kan inte nätverka, jag har inte magsår av stress för att jag jobbar så mycket, och jag har jätteofta dagar när jag bara ligger i pyjamas och kollar serier hela dagen, för annars orkar jag inte.
Så med vilken rätt kan jag säga att jag är högpresterande? Med vilken rätt kan jag ens säga att jag presterar tillräckligt?

Sådana här negativa tankespiraler fastnar jag ofta i. Sådär när man glömmer bort allt bra man faktiskt gör och förstorar upp alla saker man inte orkar eller misslyckas med. Tränar inte. Äter inte nyttigt. Lagar sällan mat. Går på för lite fester. Ni vet säkert, jag tror inte att jag är ensam om sånt här.

Jag funderar på sätt att bryta det, både för sig själv och andra. För det suger ju att gå runt och känna att man inte kan saker. Och det går så himla mycket produktivitet och kunskap förlorade när folk som kan saker går och tror att de inte kan.

Så jag tror på att försöka att alltid tala om för folk i min omgivning hur bra de är. Att hellre bekräfta för ofta än för sällan, ge spontana komplimanger, tala om när någon sagt något smart hur bra det var. Gilla inlägg på Facebook. Lyfta fram. Det är ju sådant som alla de där människorna som verkar framgångsrika och med bra självförtroende (men vad vet jag, de har säkert också komplex) gör hela tiden, så varför ska inte jag kunna? Och du? Och alla andra?

Och så för egen del behöver jag bli påmind om allt bra jag gjort ibland. Sist jag kände så gjorde jag ett Ideellt CV. Där jag skrev upp alla produktiva saker jag gjort på min fritid de senaste åren. Allt bloggande, poesi, lajv, sverokarbete, sånt där. Det blev en fin lista, som jag kan titta på ibland när jag känner att jag egentligen inte gör någonting.

När jag bara ligger hemma och kollar serier behöver jag bli påmind om bra saker jag gjort, så då tar jag fram listan med konkreta punkter och tittar på den. Ibland känns det bättre.

fredag 22 februari 2013

Godis för två

Jag hällde upp godis i söta koppar, eftersom alla små skålar var i disken. Karro sa "snyggt! Det ser ut som något en matbloggare skulle göra", och vi kom fram till att man får matblogga godis.
Så eh... Fler bilder hemifrån mig istället för långa textmassor. Det är fredag, jag har haft seminarium och fikat halva dagen. Nu ska jag laga mat och äta godis.

De söta kopparna har Elisabeth Ottebring gjort. Gillar dem mycket!

torsdag 21 februari 2013

Pärlplattor

Jag mår inte så bra just nu, så jag behövde ett pyssel som inte är för svårt, men som man kan ha i händerna och sysselsätta sig med några timmar åt gången. Det perfekta pysslet för ändamålet är pärlplattor!

Jag älskar dem. Mediet är så pass begränsande att det liksom är svårt att vara "bra på pärlplattor", det har en löjligt låg inlärningströskel (kräver lite finmotorik, men inte jämförelsevis lika mycket som säg cernitlera, teckning eller modellbyggen), och blir väldigt fina saker. Så jag har spenderat ett par dagar inne i världens pärlplatte-frenzy. Såhär elva stycken på fem dagar senare så:

Har jag en sjukt söt mobil av randiga och rutiga regnbågar som hänger
i mitt sovrumsfönster. Fotade på kvällen, så färgerna är inte riktigt rättvisa.
Men den är jättesöt, särskilt när solen lyser in genom den, för pärlorna är
olika genomskinliga och det gör mig glad.


Har jag också ett gäng glasunderlägg med de här mosaikliknande
stjärnmönstren. De här tre är sötast, sedan började de se hyfsat färgblinda ut,
eftersom jag fick slut på alla de fina färgerna och lokala leksaksbutiken,
"Izla lek och presenter" i Flemingsberg, var en besvikelse på pärlfronten.

Och så har vi en ny Ingen reklam-skylt. Stört underskattad konstform,
det här med reklamskyltar. Jag har haft många fina under åren.

torsdag 14 februari 2013

Hemma hos Anneli

Egentligen håller jag på och pular för att kunna lansera Sveroks nya skitbra projekt Leia så snart som möjligt, så det här är en liten jobbpaus där jag nöjesbloggar. Mycket bilder (vad gjorde jag innan instagram?) men långa textmassor får vänta ett par dagar. 

Dessutom är jag hemma och pluggar, och få saker gör en så sugen på att impulsstäda och göra fint hemma som när man egentligen ska sitta ner och läsa någonting, förvisso intressant, men som tar lång tid. Så jag städade. Och så har jag impulsköpt en bokhylla och byggt en ny koja i mitt sovrum, och så tycker jag att jag bor fint så jag tänkte att ni kan få se det. Jag lägger upp sådana här inlägg lite då och då, men eftersom det nästan alltid är olika människor och möbleringar som bor här, så är det nytt i alla fall.
Här är min arbetsplats, idag bestående av min fluffiga soffa och mitt trevliga
men lite rangliga runda bord. Mot förmodan ligger det inte en hög kläder på den vita stolen.
Varför ska ni få se sedan.

Min nya koja! Jag köpte en bokhylla för 100kr av en granne och märkte till min förvåning
att den är tvådelad. Så istället för att ha skåpen under hyllan som tanken är, ställde jag dem
bredvid varandra och fick skåp, ett avlastningsbord och jättemycket plats bredvid sängen.


Från soffan ser det ut såhär. På dörren sitter fortfarande alla vykort någon skickat till mig.
De är fina och gör mig glad. På baksidan av dörren var vi smarta och satte upp ett gäng krokar,
sådana där man hänger på dörren ni vet. De och tamburmajoren fick bort kläderna från överallt.

Glad Lei, bor fint!
         





tisdag 12 februari 2013

Vårdkarusell

I november var jag på lajv och gjorde illa handleden.

Det här var ett krigslajv, och jag som är otränad och har värdelöst mörkerseende var lite orolig för att behöva springa i skogen på nätterna. Efter att flera personer övertygat mig om att vårt truppslag mest kör linjestrid och inte springer i skogen kände jag mig dock lugn och åkte med.

Första kvällen missade jag massa spel för att jag stannade kvar i lägret när min grupp sprang ut och slogs i mörker. Andra dagen var det dock ljust när jag följde med på dagens stora strid. Och märkte till min förtvivlan att vi dels blev anvisade att springa genom livsfarlig sly vid sidan av vägen, och dels att det hann mörkna under tiden vi väntade på sammandrabbning.

Mycket riktigt lyckas jag tidigt i striden halka ned för en hal stenhäll i mörkret och landa på handleden. Nästa gång jag säger att jag inte ska springa i skogen i mörker, påminn mig snälla om att jag Inte Ska Springa I Skogen I Mörker.

Handleden gjorde djävulskt ont och undersöktes av sjuksköterska på plats, som bedömde den som stukad men sa åt mig att söka läkarhjälp om den fortfarande gjorde ont om någon vecka, men att stukningar kan ta upp till två månader på sig att läka ordentligt.

Det här var första gången jag stukat något, och jag hade noll perspektiv på hur ont "ont" är. Och förmodligen en släng av machoattityd och "inte ska väl jag", så efter två veckor med hårt lindad handled som inte kunde lyfta en kopp, när det började lugna ner sig, bestämde jag mig för att det kändes bättre och att jag skulle i lugn och ro vänta ut handleden.

I början av januari kunde jag lyfta tyngre saker, som matkastruller och kassar. Däremot märkte jag att jag inte kunde spela fiol, för handleden svullnar upp och börjar värka efter fem-tio minuter. Efter lite övertalning gick jag alltså till doktorn.

Jag hör till de där svenskarna som tror samhället om gott och alltid har trott att det är lätt att få vård. Och mycket riktigt fick jag en tid på vårdcentralen snabbt. Där fick jag betala 200 spänn, blev vriden på av läkare en stund, och skickad på remiss till röntgen.

Fick vänta en månad på kallelse till röntgen, var där i tio minuter, betalade 200kr, fick inte veta vad felet på handleden var, och hemskickad.

Min husläkare ringer dagen efter, i förra veckan, och berättar att ett ben i underarmen är brutet och att en flisa slagit sig lös. Jag slipper lyckligtvis betala för remissen till ortoped.

Idag ringde jag ortopeden för att höra om remisstatus. Tydligen hade de inte stött på ett liknande problem, så risken är stor att de skickar tillbaka till vårdcentralen utan hjälp. Om jag har tur och de bedömer mitt ärende som högprioriterat kan jag få en tid om en dryg månad, men det verkar inte som att doktorn som gör den bedömningen tänker kontakta mig och höra om hur stor skada min handled gör i vardagen (jag skriver mycket på dator och spelar mycket fiol).

Under tiden de avgör lösningen har jag alltså fått noll rådgivning, stöd eller behandling för den brutna handleden. Fick låna en handledsskena av min flickvän som stadgar upp och gör den mer uthärdlig i vardagen, men från sjukvården verkar jag få vänta ett tag på både stöd, råd och vård.

Med lite tur får jag frikort snart, i alla fall.

tisdag 5 februari 2013

Veckans hantverksblogg: kokvrå

Idag blir det hantverksblogg på lite större skala än vanligt!

Det här projektet började med att mina kära rumskamrater kom på att vi hade för dåligt med utrymme i kokvrån (för lite arbetsyta, inga lådor etc), så jag och Erland åkte till IKEA och köpte rullbordet FÖRHÖJA. Det har två hyllor som man kan ställa mat, stora kastruller, formar och sådant på, och ett par lådor till bestick och verktyg (vilket tidigare saknats i vårt kök), och så är det i bra arbetshöjd. Ett bra köp alltså.


Nåväl, när vi var på IKEA såg vi ett demokök där de målat stora delar av köket med griffelfärg. Och då blev vi väldigt förtjusta! Så det hittills största projekt jag genomfört i en lägenhet jag bott i föddes.

Sunkig kokvrå strax före renovering

Förra hyresgästen i vår lägenhet målade om alla väggar. Tyvärr målade de köksväggen i en väldigt matt färg som suger upp vätska som en svamp. Sjukt opraktiskt! Efter två år hade väggen allehanda fläckar (diskvatten, allt man kan stavmixa, svarta bönor etc) som helt enkelt inte gick att få bort, eftersom minsta kontakt med vatten skapade nya fläckar. Så vi tänkte att det inte vore någon större förlust att måla över den med något tuffare.


FÖRHÖJA, tulpaner och kylskåpspoesi på färdiga väggen
Först åkte jag och Karro till Slöjddetaljer där vi köpte magnetfärg och skoltavellack. Magnetfärgen kan tyckas lite overkill, men ska man ändå göra om hela sitt kök till en svart tavla så varför inte? En hyfsat stor del av väggen (men inte hela) målades sedan med tre lager magnetfärg. Alltså går det att fästa kylskåpspoesi på den!
 
Närbild på kritklotter och poesi. Min mobilkamera strejkar lite och gör
inte alls väggen rättvisa.
Och slutligen målade jag hela väggen med ett par strykningar skoltavellack. Så nu har vi ganska många kvadratmeter svart tavla att leka med i vårt kök.

I början var jag lite orolig att det skulle se konstigt ut med en svart vägg eller bli för mörkt, men ärligt talat är det skitmysigt! Ju mer jag tittar på den här väggen desto fler roliga möjligheter ser jag. Som nästa gång jag får ryck och blir sugen på att göra en jättestor väggmålning (så kan jag göra det med kritor, jäj!). Man kan sätta små hälsningar till varandra med kylskåpspoesi på den. När vi har fester här kan man skriva barmenyn direkt på väggen. Det är också en fantastisk planera lajv-vägg. Så jag är jättenöjd med det här projektet!