lördag 23 februari 2013

Bekräftelse

Egentligen är jag högpresterande.

Eller... Jag flyttade hemifrån när jag var 19. De senaste fyra åren har jag tagit hand om mig själv och skött mitt eget hushåll. Jag har pluggat på heltid och haft bra betyg, aldrig en omtenta. Ofta har jag jobbat extra vid sidan av, haft ideella uppdrag, arrangerat lajv, eller pluggat på mer än 100%.

Men jag har alltid haft svårt att se att det där skulle vara en prestation. Liksom... Det finns ju alltid folk som pluggar mer, arrangerar bättre lajv, har mer välstädade hem och mer regelbundna extrajobb. Så vilken rätt har jag att tycka att jag är högpresterande? Det där är ju mitt normaltillstånd.

Jag driver inte en framgångsrik blogg eller ett företag, jag kan inte nätverka, jag har inte magsår av stress för att jag jobbar så mycket, och jag har jätteofta dagar när jag bara ligger i pyjamas och kollar serier hela dagen, för annars orkar jag inte.
Så med vilken rätt kan jag säga att jag är högpresterande? Med vilken rätt kan jag ens säga att jag presterar tillräckligt?

Sådana här negativa tankespiraler fastnar jag ofta i. Sådär när man glömmer bort allt bra man faktiskt gör och förstorar upp alla saker man inte orkar eller misslyckas med. Tränar inte. Äter inte nyttigt. Lagar sällan mat. Går på för lite fester. Ni vet säkert, jag tror inte att jag är ensam om sånt här.

Jag funderar på sätt att bryta det, både för sig själv och andra. För det suger ju att gå runt och känna att man inte kan saker. Och det går så himla mycket produktivitet och kunskap förlorade när folk som kan saker går och tror att de inte kan.

Så jag tror på att försöka att alltid tala om för folk i min omgivning hur bra de är. Att hellre bekräfta för ofta än för sällan, ge spontana komplimanger, tala om när någon sagt något smart hur bra det var. Gilla inlägg på Facebook. Lyfta fram. Det är ju sådant som alla de där människorna som verkar framgångsrika och med bra självförtroende (men vad vet jag, de har säkert också komplex) gör hela tiden, så varför ska inte jag kunna? Och du? Och alla andra?

Och så för egen del behöver jag bli påmind om allt bra jag gjort ibland. Sist jag kände så gjorde jag ett Ideellt CV. Där jag skrev upp alla produktiva saker jag gjort på min fritid de senaste åren. Allt bloggande, poesi, lajv, sverokarbete, sånt där. Det blev en fin lista, som jag kan titta på ibland när jag känner att jag egentligen inte gör någonting.

När jag bara ligger hemma och kollar serier behöver jag bli påmind om bra saker jag gjort, så då tar jag fram listan med konkreta punkter och tittar på den. Ibland känns det bättre.

Inga kommentarer: