Vårdkarusell

I november var jag på lajv och gjorde illa handleden.

Det här var ett krigslajv, och jag som är otränad och har värdelöst mörkerseende var lite orolig för att behöva springa i skogen på nätterna. Efter att flera personer övertygat mig om att vårt truppslag mest kör linjestrid och inte springer i skogen kände jag mig dock lugn och åkte med.

Första kvällen missade jag massa spel för att jag stannade kvar i lägret när min grupp sprang ut och slogs i mörker. Andra dagen var det dock ljust när jag följde med på dagens stora strid. Och märkte till min förtvivlan att vi dels blev anvisade att springa genom livsfarlig sly vid sidan av vägen, och dels att det hann mörkna under tiden vi väntade på sammandrabbning.

Mycket riktigt lyckas jag tidigt i striden halka ned för en hal stenhäll i mörkret och landa på handleden. Nästa gång jag säger att jag inte ska springa i skogen i mörker, påminn mig snälla om att jag Inte Ska Springa I Skogen I Mörker.

Handleden gjorde djävulskt ont och undersöktes av sjuksköterska på plats, som bedömde den som stukad men sa åt mig att söka läkarhjälp om den fortfarande gjorde ont om någon vecka, men att stukningar kan ta upp till två månader på sig att läka ordentligt.

Det här var första gången jag stukat något, och jag hade noll perspektiv på hur ont "ont" är. Och förmodligen en släng av machoattityd och "inte ska väl jag", så efter två veckor med hårt lindad handled som inte kunde lyfta en kopp, när det började lugna ner sig, bestämde jag mig för att det kändes bättre och att jag skulle i lugn och ro vänta ut handleden.

I början av januari kunde jag lyfta tyngre saker, som matkastruller och kassar. Däremot märkte jag att jag inte kunde spela fiol, för handleden svullnar upp och börjar värka efter fem-tio minuter. Efter lite övertalning gick jag alltså till doktorn.

Jag hör till de där svenskarna som tror samhället om gott och alltid har trott att det är lätt att få vård. Och mycket riktigt fick jag en tid på vårdcentralen snabbt. Där fick jag betala 200 spänn, blev vriden på av läkare en stund, och skickad på remiss till röntgen.

Fick vänta en månad på kallelse till röntgen, var där i tio minuter, betalade 200kr, fick inte veta vad felet på handleden var, och hemskickad.

Min husläkare ringer dagen efter, i förra veckan, och berättar att ett ben i underarmen är brutet och att en flisa slagit sig lös. Jag slipper lyckligtvis betala för remissen till ortoped.

Idag ringde jag ortopeden för att höra om remisstatus. Tydligen hade de inte stött på ett liknande problem, så risken är stor att de skickar tillbaka till vårdcentralen utan hjälp. Om jag har tur och de bedömer mitt ärende som högprioriterat kan jag få en tid om en dryg månad, men det verkar inte som att doktorn som gör den bedömningen tänker kontakta mig och höra om hur stor skada min handled gör i vardagen (jag skriver mycket på dator och spelar mycket fiol).

Under tiden de avgör lösningen har jag alltså fått noll rådgivning, stöd eller behandling för den brutna handleden. Fick låna en handledsskena av min flickvän som stadgar upp och gör den mer uthärdlig i vardagen, men från sjukvården verkar jag få vänta ett tag på både stöd, råd och vård.

Med lite tur får jag frikort snart, i alla fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.