onsdag 17 april 2013

Caférecension: Barista centralen

Barista är en liten oas på i övrigt hektiska och ombyggnadsstökiga Stockholms centralstation. Ligger nere i hallen mellan pendeltåget och tunnelbanan. Bredvid Pocket shop, mittemot Burger King. Oftast har jag mest sprungit förbi här och köpt kaffe, men det finns en förvånansvärt mysig och skyddad liten sittdel på caféet.

Inredningen består av lurviga gröna mattor som ska se ut som gräs, tapeter med träd på och sköna soffor och fåtöljer. Lite slamrigt och blandad musik, jag gillar den oftast.

Styrkan hos Barista är ett genomgående Eko- och Rättvisetänk. Allt kaffe är ekologiskt och Fairtrade, det mesta på menyn eko. Drygt halva matmenyn (pasta, sallader och matiga smörgåsar) är vegetarisk och det mesta ekologiskt. Veganalternativ saknas på menyn, men de har varit trevliga och hjälpsamma att ordna fram det åt mig när jag frågat. Laktos och gluten tydligt utmärkt.

Stället har genomgående trevlig personal och gott kaffe. Med stammiskortet tankar man på pengar på förhand, och får sedan grym rabatt på take away (stor 30kr, liten 25kr, sojamjölk, smaktillsatser etc ingår). Rabatt på allt annat också, och så skänker de en skolmåltid till Etiopien per fika.

Fikat är dessvärre ganska oinspirerande, med pannkakor med sylt och grädde (39kr) som det säkraste kortet. Smoothiesarna på jordgubbar eller vetegräs är dyra men fantastiskt goda (i miljövänliga majsmuggar).

Barista är inte ett fik jag skulle dejta eller plugga på, däremot är det ett skönt ställe för att vänta på tåg, varva ner med en bok eller köpa kaffe på väg till skolan på. Jag är mycket förtjust.

tisdag 9 april 2013

Caférecension - Kafé Klavér

Stockholm är seriöst en rätt svår stad att gå och fika i. Jag inser det ganska ofta, att trots att det finns så många caféer är det få man har koll på. Rätt många gånger har jag tänkt att jag ska börja skriva caférecensioner, men inte riktigt kommit mig för. Så nu gör jag ett nytt försök.

Mina caférecensioner blir rätt personliga, och handlar om vad jag själv gillar och inte gillar på fik. Jag tänker inte sätta ut en massa "fyra kaffekoppar av fem möjliga", eftersom jag upplever att de ofta blir väldigt förenklande. Så istället slänger jag upp små betraktelser över fik och matställen jag gillar och varför.Men nåväl, först ut:

Kafé Klavér (http://www.kafeklaver.se)

Rutger Fuchsgatan 5, Södermalm.

Kafé Klavér är ett av mina stamhak. Utöver att vara ett vanligt matkafé håller de ofta kulturevent, teater och spelningar i ena rummet. Inredningen är mysig nordisk och avskalad, ljusgrått möblemang md mörkröda detaljer. Inga soffor att sjunka ner i, men trevliga små bord och en läktare med sköna kuddar där man kan sitta och titta ner över resten av caféet. Musiken är låg, ofta lugn jazz eller Lisa Ekdahl.

Klavers tonvikt ligger på mat, och mellan 12 och 14 är det ofta hyfsat fullt med matgäster. Kött och fiskrätterna lär vara goda, enligt vänner jag frågat har de grym carbonara, men det vegetariska och veganska utbudet lämnar lite att önska. Den vegetariska paradrätten är en hyfsat tråkig kikärtscurry med ris. Rätten i sig är vegan men salladsdressingarna innehåller mjölk, så säg till om det. Rejält tilltagna portioner och blir man inte mätt kan man alltid få påfyllning. Goda smörgåsar med brie eller mozzarella, 35-40kr för en enkel och 50-55kr för en dubbel.

Klavér bakar allt sitt fika på äkta smör, så för veganer finns här inte så mycket att hämta. Chokladbollarna (25kr) är massiva, söta och mättande medan kärleksmumsen är torr och småtråkig. Rejäla bitar får man! Glutenfri tårta finns, och god glass.

Bryggkaffet (24kr) är ett osäkert kort. Påtår ingår, och ofta är det helt okej, men det händer stundom att kaffet får stå för länge och blir beskt och surt. För garanterat gott kaffe är presskaffet (27kr) ett bättre alternativ. Caféet har ett bra utbud av lösteer (25kr), åtminstone 14 sorter i olika färg, som jag också gärna rekommenderar.

Varför man ska gå på Klavér då? Lokalen är ofta lugn på eftermiddagarna efter lunchrushen, det finns gott om plats att sitta och plugga på och WiFi för gäster. Personalen är trevlig och hjälpsam, och man får ofta sitta ganska många timmar på en kopp te eller en chokladboll. Överlag är det här ett bra fik om man i hyfsat lugn och ro vill ha ett mindre möte, sitta och plugga för sig själv eller träffa en vän. På dagtid är caféet barnvänligt, jag ser ofta barnvagnar här, men ljudnivån är hyfsat låg. Och på kvällstid kan man äta middag och ta ett glas vin eller en drink här. Överlag ett rätt trivsamt fik.

torsdag 4 april 2013

Varför det är dumt att kalla sig för våldtäkt

Hej e-sportsverige
Igår kväll på twitter startade en diskussion om faktumet att en spelare valt att använda nicket Rape. På svenska våldtäkt, för att få ordet precis så negativt laddat som det faktiskt är. Det är svårt att få fram exakt vad jag menar på 140 tecken åt gången, så jag tänker att jag gör en förklaring här istället.

Varför det är problematiskt att nicka Rape

Okej, så här alltså. Att kalla sig Rape är precis samma sak som att kalla sig Våldtäktsmannen. Det kanske vore lättare att förstå varför nicket är olämpligt ifall spelaren hette det på svenska rätt ut, men för säkerhets skull förklarar jag det i detalj.

Om jag nu ska vara snäll mot Rape och anta att spelaren inte ser någon som helst koppling mellan sin persona på internet och namnet han valt, är namnet ändå problematiskt. På typ samma sätt som att skämta om våldtäkt är problematiskt.

Den stora majoriteten av alla som skämtar om våldtäkt är givetvis inte våldtäktsmän. Man blir inte automatiskt kapabel att gå ut och våldta folk för att man skämtar om det. Däremot bidrar våldtäktsjargong till en acceptans. Killar som faktiskt våldtar vill gärna ha det till att alla andra män också våldtar, de bara åker inte fast för det. När du skämtar om våldtäkt eller använder det som nick, signalerar du alltså till folk som faktiskt är kapabla att våldta, att våldtäkt är någonting normalt och okej.

När du skämtar om våldtäkt, gör du dessutom en stor grupp personer som ser och hör det otrygga. Sexuellt våld är någonting som halva befolkningen i det här landet på något sätt måste förhålla sig till dagligen. Även vi som inte blivit våldtagna och har ett sådant trauma att bearbeta är matade sedan barnsben med att vi måste akta oss för att bli våldtagna. Vi gör riskkalkyler, går inte ensamma hem själva, har inte för korta kjolar, ser upp så att vi inte blir fulla med främmande män, och hela tiden finns den där klockan i bakhuvudet som talar om att det antingen är vårt eget fel ifall vi blir våldtagna, eller vilken jävla tur vi har som inte blivit det trots alla gånger vi betett oss ansvarslöst.

Våldtäkt är en del av det svenska samhället. I praktiken är det lagligt att våldta i Sverige, eftersom de flesta sexualbrott över huvudtaget inte anmäls, och bara ett fåtal procent av alla våldtäktsanmälningar leder till fällande dom. Om du signalerar med ditt språk och nicket du använder att våldtäkt är acceptabelt, hur ska vi då kunna räkna med att du faktiskt tar avstånd från sexuellt våld och att du skulle stå på vår sida ifall vi utsattes för det?

Att använda sig av namnet Rape är, med en grov tolkning, att tillskriva sig själv att man våldtar andra eller är kapabel att göra det. Man väljer alltså att presentera sig själv med ett sexualbrott som drabbar många kvinnor dagligen, och som är en oerhört jobbig erfarenhet för de flesta.

I e-sportsverige är kvinnor en liten minoritetsgrupp. Ungefär som hbtq-personer och invandrare. Och om det nu är okej att använda sig av ett användarnamn som anspelar på sexuellt våld (som primärt drabbar kvinnor), kan jag liksom inte låta bli att undra var gränsen går. Skulle du tycka att det var okej att nicka Lasermannen, eller Bögknackarn?

Jag hoppas verkligen inte det.