söndag 26 maj 2013

Elak vänlighet

Jag är på väg hem från jobbet en söndagkväll. Missade precis pendeln på Stockholms central och nästa är försenad på grund av sportevenemang (IFK Göteborg och Djurgården kaosar utanför Friends arena). Så jag dräller in på Pressbyrån och tröstköper chips.

Tjejen i kassan hälsar trött på mig. Hon har en stor knapp på bröstet med texten

"Hej! Om vi inte hälsar på dig bjuder vi på kaffe."

Och det gör mig ganska upprörd och lite småledsen sådär. Jag funderar på hur mycket skit den här tjejen får av sin chef om hon delar ut för mycket gratiskaffe. Och undrar för vem det är service mindness att detaljstyra sin personal inför kunderna.

Pressbyrån kör sådana här grejer ibland. "Om vi glömmer fråga om du vill ha en bulle bjuder vi på en", och där står jag i kassan, som egentligen inte alls tänkte köpa någon bulle, och hoppas att de ska glömma fråga mig så att jag får en gratis.

Men det känns egentligen rätt så drygt av Pressbyrån att driva kampanjer som bygger på att kunderna ska hoppas att personalen gör fel. Tack för den arbetssituationen liksom.

onsdag 22 maj 2013

Tack till Hannah Horvath

Idag bestämde jag mig för att jag ville försöka köpa ett par nya shorts inför sommaren, och hamnade i provrummet på Beyond Retro. Följt av hela den vanliga proceduren där man ska försöka krångla sig i ett antal shorts för att se om några går över ens höfter (vilket de oftast inte gör) utan att känna sig alltför förnedrad. Tittar upp och ser mig i spegeln medan jag krumbuktar in i ett par jeansshorts och tänker plötsligt att "det här är ett sådant jävla Hannah Horvath-moment".

Hannah Horvath alltså. Huvudpersonen i Girls, spelas av Lena Dunham. Och alltså, jag gillar verkligen Hannah. Hon är 24 år och vill bli författare. Hon är naiv, egocentrerad och har en osviklig förmåga att säga fel saker och göra bort sig ordentligt. Hon är konflikträdd. Hon är fånig. Och jag är så himla glad att Hannah finns just för att hon är allt det där.

Jag känner på mig att det pratats en del i bloggosfären om hur befriande det är att Hannah får vara komisk och naken, trots att hon inte är smal. Började se Girls när den gick på SVT, alltså ett bra tag efter att serien släppts i USA, så jag har ärligt talat inte riktigt hängt med. Däremot reagerar jag grymt känslomässigt på serien, och just Hannah har rätt stor igenkänningsfaktor.

Hannah, glad och naken, spelar pingis med ett ragg

Jag är tjock på ungefär samma sätt som Hannah är tjock. För all del, vi har samma sorts barnsliga tatueringar (Lena Dunham har ett gäng helt fantastiska barnboksmotiv, jag älskar dem och vill också ha fler tatueringar). Och jag blir genuint glad över att se henne ogenerat naken i sexuella situationer eller runttramsande i tofflor, trosor och t-shirt hemma i sin lägenhet. Utan att det liksom är en stor grej.

Lena Dunham är snygg i någon tidning.
Det är för övrigt ganska kul att jämföra bilder av Lena Dunham på röda mattan (hon är skitsnygg!) och på Hannah när hon indiskret rättar till den lite för tighta byxdressen som åkt in mellan skinkorna, eller fångas på bild medan hon äter tårta fult.

Och det gör att jag känner mig lite tryggare när jag står på Beyond Retro och krånglar in mig i ett par för små shorts. Jag är liksom inte ensam. Tack Girls för det!

fredag 10 maj 2013

Sommar, kläder och värme

Idag är jag på väg till universitetsbiblioteket för att skriva klart min magisteruppsats. Lite spontant passade jag på vägen på att, eh, stödja det lokala näringslivet, genom att impulsköpa en mjuk blommig klänning på Surprise shop i Flemingsberg. Och jordgubbar i kiosken vid stationen (Kärlek till den!)

Jag är så jävla kinkig med kläder sommartid. Inte för att man ska vara snygg och beach såhär års (det skiter jag i, och min baddräkt har kjol) men för att sommaren överlag är en han ja obehaglig årstid.
I korthet är det varmt och ljust och jag är allergisk mot allt. Jag vill ha mjuka kläder som jag kan leka i. Ingenting får sitta åt, skava, eller inte tåla att bli rullat nedför en grässlänt i. Jag vägrar strumpor, koftor, byxor. För första gången har jag dock lärt mig använda solglasögon (för att underlätta en ganska nasty synstress) och det är skönt. Jag älskar världen i sepia.

Annars längtar jag till Helsingfors. Det är en sådan där sommargrej tror jag. Det är varmt och kvavt i Stockholm och jag längtar efter havsvindar, spårvagnar och fiskmåsar. Vill dricka mojitos på hipsterbarer i Berghäll, känna mig som King of the world i Senatstorgets trappa och allmänt ströva omkring. Försten att släpa med mig på en kryssning vinner. Eller som tipsar mig om ett sommarjobb på andra sidan Östersjön.

Innan dess sitter jag och skriver om pragmatiska skillnader i finlandssvenska och sverigesvenska läkarsamtal. Lyckligtvis snart klar.

Och det akademiska känns för en gångs skull bra. Jag har knappt undervisning eller kursare, men jag gör roliga saker och har professorer som behandlar mig som en vuxen människa och som om det jag gör är riktig forskning och faktiskt intressant. Det är inte de skolaktiga låtsasuppgifterna utan På Riktigt nu. Dessutom har jag börjat se ljuset i tunneln och kan presentera intressanta slutsatser. Wow.
Jag gillar det här.

onsdag 8 maj 2013

Saker Lei Lei gör på dagarna (eftersom hon uppenbarligen inte bloggar)

Hej på er!
Jag har inte försvunnit från jordens yta. Däremot är jag i slutfasen på min magisteruppsats. När jag inte sitter och skriver (eller har ångest för att jag inte skriver), eller jobbar med mina läxhjälpselever, så spelar jag Sims 2 eller kollar på serier. Det är lagom, inte särskilt krävande avkoppling.

Uppsatsen är i skrivandets stund 25 sidor lång, handlar om tilltal och artighetsstrategier i finlandssvenska och sverigesvenska läkarsamtal, och opponeras på 31 maj. Därefter är min skoltermin slut och jag kan ägna mig åt att vara glad, social och trevlig igen.

Tills dess är jag lite lätt försvunnen från jordens yta. Jag uppdaterar Facebook och Twitter (@siijiska) en del, så om du har abstinens efter mina tankar om saker och ting kan du ju alltid följa mig där.

Jag har för övrigt grym bloggklåda i fingrarna och väntar på ro och tid att skriva igen. För jag har massa bra grejer som vill komma ut.

Typ om att jag slutat vara vegan och hur galet jobbigt det är.
Och så ska jag skriva någonting om tjejtidningar, ytlighet och att jag faktiskt gillar kläder och smink.

Hörs!
Anneli