Inlägg

Visar inlägg från maj, 2013

Elak vänlighet

Jag är på väg hem från jobbet en söndagkväll. Missade precis pendeln på Stockholms central och nästa är försenad på grund av sportevenemang (IFK Göteborg och Djurgården kaosar utanför Friends arena). Så jag dräller in på Pressbyrån och tröstköper chips.Tjejen i kassan hälsar trött på mig. Hon har en stor knapp på bröstet med texten"Hej! Om vi inte hälsar på dig bjuder vi på kaffe."Och det gör mig ganska upprörd och lite småledsen sådär. Jag funderar på hur mycket skit den här tjejen får av sin chef om hon delar ut för mycket gratiskaffe. Och undrar för vem det är service mindness att detaljstyra sin personal inför kunderna. Pressbyrån kör sådana här grejer ibland. "Om vi glömmer fråga om du vill ha en bulle bjuder vi på en", och där står jag i kassan, som egentligen inte alls tänkte köpa någon bulle, och hoppas att de ska glömma fråga mig så att jag får en gratis. Men det känns egentligen rätt så drygt av Pressbyrån att driva kampanjer som bygger på att kunderna sk…

Tack till Hannah Horvath

Bild
Idag bestämde jag mig för att jag ville försöka köpa ett par nya shorts inför sommaren, och hamnade i provrummet på Beyond Retro. Följt av hela den vanliga proceduren där man ska försöka krångla sig i ett antal shorts för att se om några går över ens höfter (vilket de oftast inte gör) utan att känna sig alltför förnedrad. Tittar upp och ser mig i spegeln medan jag krumbuktar in i ett par jeansshorts och tänker plötsligt att "det här är ett sådant jävla Hannah Horvath-moment".

Hannah Horvath alltså. Huvudpersonen i Girls, spelas av Lena Dunham. Och alltså, jag gillar verkligen Hannah. Hon är 24 år och vill bli författare. Hon är naiv, egocentrerad och har en osviklig förmåga att säga fel saker och göra bort sig ordentligt. Hon är konflikträdd. Hon är fånig. Och jag är så himla glad att Hannah finns just för att hon är allt det där.

Jag känner på mig att det pratats en del i bloggosfären om hur befriande det är att Hannah får vara komisk och naken, trots att hon inte är smal. B…

Sommar, kläder och värme

Bild
Idag är jag på väg till universitetsbiblioteket för att skriva klart min magisteruppsats. Lite spontant passade jag på vägen på att, eh, stödja det lokala näringslivet, genom att impulsköpa en mjuk blommig klänning på Surprise shop i Flemingsberg. Och jordgubbar i kiosken vid stationen (Kärlek till den!)

Jag är så jävla kinkig med kläder sommartid. Inte för att man ska vara snygg och beach såhär års (det skiter jag i, och min baddräkt har kjol) men för att sommaren överlag är en han ja obehaglig årstid.
I korthet är det varmt och ljust och jag är allergisk mot allt. Jag vill ha mjuka kläder som jag kan leka i. Ingenting får sitta åt, skava, eller inte tåla att bli rullat nedför en grässlänt i. Jag vägrar strumpor, koftor, byxor. För första gången har jag dock lärt mig använda solglasögon (för att underlätta en ganska nasty synstress) och det är skönt. Jag älskar världen i sepia.

Annars längtar jag till Helsingfors. Det är en sådan där sommargrej tror jag. Det är varmt och kvavt i St…

Saker Lei Lei gör på dagarna (eftersom hon uppenbarligen inte bloggar)

Bild
Hej på er!
Jag har inte försvunnit från jordens yta. Däremot är jag i slutfasen på min magisteruppsats. När jag inte sitter och skriver (eller har ångest för att jag inte skriver), eller jobbar med mina läxhjälpselever, så spelar jag Sims 2 eller kollar på serier. Det är lagom, inte särskilt krävande avkoppling.

Uppsatsen är i skrivandets stund 25 sidor lång, handlar om tilltal och artighetsstrategier i finlandssvenska och sverigesvenska läkarsamtal, och opponeras på 31 maj. Därefter är min skoltermin slut och jag kan ägna mig åt att vara glad, social och trevlig igen.

Tills dess är jag lite lätt försvunnen från jordens yta. Jag uppdaterar Facebook och Twitter (@siijiska) en del, så om du har abstinens efter mina tankar om saker och ting kan du ju alltid följa mig där.

Jag har för övrigt grym bloggklåda i fingrarna och väntar på ro och tid att skriva igen. För jag har massa bra grejer som vill komma ut.

Typ om att jag slutat vara vegan och hur galet jobbigt det är.
Och så ska jag skr…