Elak vänlighet

Jag är på väg hem från jobbet en söndagkväll. Missade precis pendeln på Stockholms central och nästa är försenad på grund av sportevenemang (IFK Göteborg och Djurgården kaosar utanför Friends arena). Så jag dräller in på Pressbyrån och tröstköper chips.

Tjejen i kassan hälsar trött på mig. Hon har en stor knapp på bröstet med texten

"Hej! Om vi inte hälsar på dig bjuder vi på kaffe."

Och det gör mig ganska upprörd och lite småledsen sådär. Jag funderar på hur mycket skit den här tjejen får av sin chef om hon delar ut för mycket gratiskaffe. Och undrar för vem det är service mindness att detaljstyra sin personal inför kunderna.

Pressbyrån kör sådana här grejer ibland. "Om vi glömmer fråga om du vill ha en bulle bjuder vi på en", och där står jag i kassan, som egentligen inte alls tänkte köpa någon bulle, och hoppas att de ska glömma fråga mig så att jag får en gratis.

Men det känns egentligen rätt så drygt av Pressbyrån att driva kampanjer som bygger på att kunderna ska hoppas att personalen gör fel. Tack för den arbetssituationen liksom.

Kommentarer

Svedski sa…
Sant! Då är det roligare med bolagets "om du visar ditt leg innan vi frågar får du en ask godispastiller som du visserligen skulle klara dig utan, men ändå!"
26 maj 2013 22:14
Anonym sa…
Mc Donald's har ju kört sådant där också, om de inte frågar om man vill ha plusmeny får man en sådan gratis. En grej de körde på McDo på Karlaplan för ett par år sedan var enligt mig ännu värre - där hade de en timer på kassaapparaten, som tickade ner från 60 sekunder efter att de knappat in ens beställning. Om de inte hade allt framme inom dessa 60 sekunder skulle man få gratis plusmeny. Snacka om att skapa stress, de springer ju ofta som tokar och krockar med varandra bakom den där disken i alla fall. Jag hade nog lämnat ut fel varor mer än hälften av gångerna i ren stress.
26 maj 2013 22:52
Martin sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
27 maj 2013 03:56
Martin sa…
Det där är ett spännande ämne tycker jag, dvs hur arbete i en serviceekonomi kommit att ställa nya krav på vissa kategorier av anställda. I exemplet med kaffet handlar det ju om att kunden blir en ständig bevakning av hur jobbet utförs, men i vissa fall går det ju längre än så. Den amerikanska sociologen Arlie Russell Hochschild har myntat ett begrepp hon kallar emotional labor (http://en.wikipedia.org/wiki/Emotional_labor). Poängen är ungefär att i takt med att den västerländska ekonomin blir mer fokuserad på serviceyrken och mindre tillverkning så blir det viktigt för organisationer att konkurrera inte bara med effektivitet utan även med legitimitet gentemot kunderna (grunddragen i det som kallas nyinstitutionell teori).

Hochschild lade fram begreppet 1983 efter att ha studerat flygvärdinnor på ett amerikanskt flygbolag och konstaterat att i deras jobb förväntades de inte bara göra sitt jobb, utan dessutom göra det konstant leende och glada. Flygbolaget marknadsförde tom. sig själva med slogans som att de erbjöd "ett äkta leende". Frågan Hochschild ställer är förstås om det är rimligt att arbetsgivare kan kräva att arbetaren ska sälja inte bara sitt arbete utan även sina känslor, på sätt och vis.
27 maj 2013 03:58
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det

Idag lägger jag upp ett gästinlägg (första gången det händer i den här bloggens historia tror jag), som är skrivet av Karolina Greek. Temat är sociolingvistik, närmare bestämt hur olika grupper har olika samtalskulturer och när de krockar. Lite gamification, lite social kompetens. 

Det började som ett samtal vi hade på väg hem från en midsommarfest vi båda besökte, lades upp som anteckning på Facebook och har i skrivandes stund delats drygt 250 gånger. Men för att även folk som inte har Facebook ska få tillgång till den här fantastiska guiden lät Karolina mig publicera den även här. Så varsågoda:

---

Hej alla glada vänner! Jag och Anneli började prata om hur samtal brukar funka i vår bekantskapskrets på väg hem från midsommarfesten. Där hade vi sett att en hel del av killarna medvetet försöker förändra sitt sätt att prata för att passa in bättre när de pratar med tjejer, i synnerhet i diskussioner om könsroller. Det var kul att se den ansträngningen hända helt spontant, men…
Läs mer

"Lajvare gillar körsång och BDSM"

Bild
En diskussion jag hade på Prolog i år och tänkte att den var värd att blogga om, handlar om det här med att lyckas behålla ett normkritiskt förhållningssätt även inom sina egna grupper. Och lite sådär om varför det är svårt, men också varför det är så himla viktigt.

Normkritik handlar om att synliggöra och plocka isär normer. Det går ut på att fokusera på maktstrukturen (t.ex. vad som gör en miljö otillgänglig och funktionshindrande, och för vilka) istället för på normbrytarna (t.ex. folk med funktionsnedsättningar som miljön inte är tillgänglig för). Det handlar inte om att alla normer alltid är dåliga. Men vi behöver fortfarande synliggöra dem och fundera på hur vi skapar normer, vilka som inkluderas och exkluderas av dem, vad det får för konsekvenser och om det faktiskt är rimligt att ha det så.

Till exempel här jämförde jag kinks med glass och skrev om hur vårt språkbruk lätt blir väldigt styrande av vilket sex som är "normalt" och inte, och problemen med det.

Och särskil…
Läs mer

Samtycke: om gåvor och gummiband

Bild
Ett annat ämne som jag hade många intressanta diskussioner om på Prolog och som förtjänar ett eget blogginlägg, är den här ständiga frågan om samtycke. Hur förhandlar man det? I förväg? Under tiden? Tryggt? Det spelar egentligen ingen roll vilken kontext vi pratar i här (t.ex. lajv, dans, våld eller sex) utan mekanismerna är desamma. Så jag tänkte försöka sammanfatta lite diskussioner och lite verktyg som dök upp där.

Jag tror att en fälla som diskussionen lätt hamnar i när vi pratar samtycke, är metaforer som förhandla om samtycke eller lämna samtycke. De får det liksom att låta som att samtycke är någonting som en person begär och den andra lämnar. Eller som någonting man sätter sig ner och förhandlar om. Kompromissar. Utgår från vad man vill göra och lämnar utrymme för den andra personen att tacka ja eller tacka nej. Och just de metaforerna tror jag kan vara lite farliga ibland. Så här är två andra, som jag pratade samtycke utifrån i helgen.


Som samtyckeshjulet, som jag blev introd…
Läs mer