Elak vänlighet

Jag är på väg hem från jobbet en söndagkväll. Missade precis pendeln på Stockholms central och nästa är försenad på grund av sportevenemang (IFK Göteborg och Djurgården kaosar utanför Friends arena). Så jag dräller in på Pressbyrån och tröstköper chips.

Tjejen i kassan hälsar trött på mig. Hon har en stor knapp på bröstet med texten

"Hej! Om vi inte hälsar på dig bjuder vi på kaffe."

Och det gör mig ganska upprörd och lite småledsen sådär. Jag funderar på hur mycket skit den här tjejen får av sin chef om hon delar ut för mycket gratiskaffe. Och undrar för vem det är service mindness att detaljstyra sin personal inför kunderna.

Pressbyrån kör sådana här grejer ibland. "Om vi glömmer fråga om du vill ha en bulle bjuder vi på en", och där står jag i kassan, som egentligen inte alls tänkte köpa någon bulle, och hoppas att de ska glömma fråga mig så att jag får en gratis.

Men det känns egentligen rätt så drygt av Pressbyrån att driva kampanjer som bygger på att kunderna ska hoppas att personalen gör fel. Tack för den arbetssituationen liksom.

Kommentarer

Svedski sa…
Sant! Då är det roligare med bolagets "om du visar ditt leg innan vi frågar får du en ask godispastiller som du visserligen skulle klara dig utan, men ändå!"
26 maj 2013 22:14
Anonym sa…
Mc Donald's har ju kört sådant där också, om de inte frågar om man vill ha plusmeny får man en sådan gratis. En grej de körde på McDo på Karlaplan för ett par år sedan var enligt mig ännu värre - där hade de en timer på kassaapparaten, som tickade ner från 60 sekunder efter att de knappat in ens beställning. Om de inte hade allt framme inom dessa 60 sekunder skulle man få gratis plusmeny. Snacka om att skapa stress, de springer ju ofta som tokar och krockar med varandra bakom den där disken i alla fall. Jag hade nog lämnat ut fel varor mer än hälften av gångerna i ren stress.
26 maj 2013 22:52
Martin sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
27 maj 2013 03:56
Martin sa…
Det där är ett spännande ämne tycker jag, dvs hur arbete i en serviceekonomi kommit att ställa nya krav på vissa kategorier av anställda. I exemplet med kaffet handlar det ju om att kunden blir en ständig bevakning av hur jobbet utförs, men i vissa fall går det ju längre än så. Den amerikanska sociologen Arlie Russell Hochschild har myntat ett begrepp hon kallar emotional labor (http://en.wikipedia.org/wiki/Emotional_labor). Poängen är ungefär att i takt med att den västerländska ekonomin blir mer fokuserad på serviceyrken och mindre tillverkning så blir det viktigt för organisationer att konkurrera inte bara med effektivitet utan även med legitimitet gentemot kunderna (grunddragen i det som kallas nyinstitutionell teori).

Hochschild lade fram begreppet 1983 efter att ha studerat flygvärdinnor på ett amerikanskt flygbolag och konstaterat att i deras jobb förväntades de inte bara göra sitt jobb, utan dessutom göra det konstant leende och glada. Flygbolaget marknadsförde tom. sig själva med slogans som att de erbjöd "ett äkta leende". Frågan Hochschild ställer är förstås om det är rimligt att arbetsgivare kan kräva att arbetaren ska sälja inte bara sitt arbete utan även sina känslor, på sätt och vis.
27 maj 2013 03:58
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Feministiska preventivmedel

Bild
En trend som jag sett rätt länge i olika feministiska facebookgrupper, och som ärligt talat oroar mig, är sättet många idag plötsligt börjat prata om preventivmedel på.

Larmrapporter om negativa biverkningar hos p-piller och andra hormonella p-medel har varit rätt vanliga i media länge. Jag läste ett gäng artiklar i Läkartidningen och lärde mig just att det finns vetenskapligt stöd för att kombinationspiller gör många kvinnor deppigare och ger lägre sexlust (däremot är nettoeffekterna för p-piller positiva, de förebygger fler hälsorisker än de bidrar med).

Men det som typ... lika delar irriterar och förbryllar mig, är hur många diskussioner om preventivmedel jag ser i veckan, i feministiska kretsar, där hormonella p-medel fördöms, till förmån för rena 1800-talsmetoder.

Dels har folk börjat propagera för avbrutet samlag. Det är en preventivmetod med hög risk att bli gravid, som är svår att göra helt säker. Den är däremot godkänd av katolska kyrkan, tillsammans med den andra uppseglande…
Läs mer

Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till

Bild
Jag har tänkt mycket på det här med att bli en person som det är lätt att säga nej till, apropå sex och samtycke, men inte riktigt kommit mig för att skriva själv. Så idag postar jag ett gästinlägg från Samuel. När jag skrev det förra inlägget om att säga nej, kom han med den fantastiska idén att skriva någonting om att göra sig lätt att säga nej till. Grymt initiativ tänkte jag och lånade ut min blogg. Here goes:


---- Jag heter Samuel och är en transkille med förkärlek för te och rutiga skjortor. Och när Anneli postade inlägget om att säga nej blev jag sugen på att skriva ett med fokus på att fråga så det är lätt att avböja och till det fick jag låna Annelis blogg!
Så, det här med att fråga efter samtycke, att fråga om någon vill hångla/ligga/ge en stryk. Att explicit fråga är någonting som jag både upplever att det finns en övertro till, samtidigt som det i mainstream-samhället finns en väldigt stor romantisering kring att läsa av subtila signaler eller bara magiskt förstå vad den and…
Läs mer

Mediesverige och Missing stairs-problemet

Bild
Jag tröttnade på #metoo när det började handla om att hänga ut kändismän.
När jag först såg taggen i mitt flöde var den en sådan där strukturell käftsmäll. Ett par dagar när det verkligen svämmade över med "jag också", "jag med", och där folk skrev betraktelser över vad det innebar för dem att tagga #metoo eller inte. I ett par dagar i mitt lilla isolerade hörn av Facebook var hashtaggen en grogrund för samtal om sexualitet, samtycke, normer och förväntningar, försvarsmekanismer och alla de där normaliserade beteendena som egentligen inte är okej men som vi sväljer hela tiden.

Men sedan hände en grej, rörelsen skiftade fokus, och jag tror att jag kan förklara vad det var som hände. Jag ska bara backa bandet lite.

I mars 2013 introducerade jag begreppet missing stair för lajvsverige. Det är myntat av bloggaren Pervocracy, och metaforen handlar om att vissa människor är som det där trasiga trappsteget i ett gammalt hus, som folk är så vana vid att hoppa över att de i…
Läs mer