Elak vänlighet

Jag är på väg hem från jobbet en söndagkväll. Missade precis pendeln på Stockholms central och nästa är försenad på grund av sportevenemang (IFK Göteborg och Djurgården kaosar utanför Friends arena). Så jag dräller in på Pressbyrån och tröstköper chips.

Tjejen i kassan hälsar trött på mig. Hon har en stor knapp på bröstet med texten

"Hej! Om vi inte hälsar på dig bjuder vi på kaffe."

Och det gör mig ganska upprörd och lite småledsen sådär. Jag funderar på hur mycket skit den här tjejen får av sin chef om hon delar ut för mycket gratiskaffe. Och undrar för vem det är service mindness att detaljstyra sin personal inför kunderna.

Pressbyrån kör sådana här grejer ibland. "Om vi glömmer fråga om du vill ha en bulle bjuder vi på en", och där står jag i kassan, som egentligen inte alls tänkte köpa någon bulle, och hoppas att de ska glömma fråga mig så att jag får en gratis.

Men det känns egentligen rätt så drygt av Pressbyrån att driva kampanjer som bygger på att kunderna ska hoppas att personalen gör fel. Tack för den arbetssituationen liksom.

Kommentarer

Svedski sa…
Sant! Då är det roligare med bolagets "om du visar ditt leg innan vi frågar får du en ask godispastiller som du visserligen skulle klara dig utan, men ändå!"
26 maj 2013 22:14
Anonym sa…
Mc Donald's har ju kört sådant där också, om de inte frågar om man vill ha plusmeny får man en sådan gratis. En grej de körde på McDo på Karlaplan för ett par år sedan var enligt mig ännu värre - där hade de en timer på kassaapparaten, som tickade ner från 60 sekunder efter att de knappat in ens beställning. Om de inte hade allt framme inom dessa 60 sekunder skulle man få gratis plusmeny. Snacka om att skapa stress, de springer ju ofta som tokar och krockar med varandra bakom den där disken i alla fall. Jag hade nog lämnat ut fel varor mer än hälften av gångerna i ren stress.
26 maj 2013 22:52
Martin sa…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
27 maj 2013 03:56
Martin sa…
Det där är ett spännande ämne tycker jag, dvs hur arbete i en serviceekonomi kommit att ställa nya krav på vissa kategorier av anställda. I exemplet med kaffet handlar det ju om att kunden blir en ständig bevakning av hur jobbet utförs, men i vissa fall går det ju längre än så. Den amerikanska sociologen Arlie Russell Hochschild har myntat ett begrepp hon kallar emotional labor (http://en.wikipedia.org/wiki/Emotional_labor). Poängen är ungefär att i takt med att den västerländska ekonomin blir mer fokuserad på serviceyrken och mindre tillverkning så blir det viktigt för organisationer att konkurrera inte bara med effektivitet utan även med legitimitet gentemot kunderna (grunddragen i det som kallas nyinstitutionell teori).

Hochschild lade fram begreppet 1983 efter att ha studerat flygvärdinnor på ett amerikanskt flygbolag och konstaterat att i deras jobb förväntades de inte bara göra sitt jobb, utan dessutom göra det konstant leende och glada. Flygbolaget marknadsförde tom. sig själva med slogans som att de erbjöd "ett äkta leende". Frågan Hochschild ställer är förstås om det är rimligt att arbetsgivare kan kräva att arbetaren ska sälja inte bara sitt arbete utan även sina känslor, på sätt och vis.
27 maj 2013 03:58
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Bild
eller: en gift gammal relationsanarkist funderar på det här med att prata om och benämna relationer.


Jag har varit relationsanarkist sedan jag var tonåring, så jag har haft ganska mycket trial and error på mig att fundera över det här med hur man egentligen benämner och kommunicerar om sina relationer.

För tio år sedan skulle jag ha sagt att det är ganska stor skillnad på RA och att vara polyamorös. Medan poly är ett samlingsbegrepp för folk som har flera partners och sådana relationer: så kändes det viktigt för mig för tio år sedan att snarare slippa definiera relationer. Jag skulle inte kunna ha "tre partners" eftersom det som var viktigt för mig då var att slippa göra en rangordning och en tydlig skillnad mellan "vänner" och "partners".

Idag är jag mer ok med det här att definiera relationer. Jag är ju rentav gift. Jag kanske emellanåt rentav säger att jag är poly. Men egentligen har jag kvar samma grundinställning: att jag inte vill definiera relatione…
Läs mer

Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till

Bild
Jag har tänkt mycket på det här med att bli en person som det är lätt att säga nej till, apropå sex och samtycke, men inte riktigt kommit mig för att skriva själv. Så idag postar jag ett gästinlägg från Samuel. När jag skrev det förra inlägget om att säga nej, kom han med den fantastiska idén att skriva någonting om att göra sig lätt att säga nej till. Grymt initiativ tänkte jag och lånade ut min blogg. Here goes:


---- Jag heter Samuel och är en transkille med förkärlek för te och rutiga skjortor. Och när Anneli postade inlägget om att säga nej blev jag sugen på att skriva ett med fokus på att fråga så det är lätt att avböja och till det fick jag låna Annelis blogg!
Så, det här med att fråga efter samtycke, att fråga om någon vill hångla/ligga/ge en stryk. Att explicit fråga är någonting som jag både upplever att det finns en övertro till, samtidigt som det i mainstream-samhället finns en väldigt stor romantisering kring att läsa av subtila signaler eller bara magiskt förstå vad den and…
Läs mer

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det

Idag lägger jag upp ett gästinlägg (första gången det händer i den här bloggens historia tror jag), som är skrivet av Karolina Greek. Temat är sociolingvistik, närmare bestämt hur olika grupper har olika samtalskulturer och när de krockar. Lite gamification, lite social kompetens. 

Det började som ett samtal vi hade på väg hem från en midsommarfest vi båda besökte, lades upp som anteckning på Facebook och har i skrivandes stund delats drygt 250 gånger. Men för att även folk som inte har Facebook ska få tillgång till den här fantastiska guiden lät Karolina mig publicera den även här. Så varsågoda:

---

Hej alla glada vänner! Jag och Anneli började prata om hur samtal brukar funka i vår bekantskapskrets på väg hem från midsommarfesten. Där hade vi sett att en hel del av killarna medvetet försöker förändra sitt sätt att prata för att passa in bättre när de pratar med tjejer, i synnerhet i diskussioner om könsroller. Det var kul att se den ansträngningen hända helt spontant, men…
Läs mer