Tack till Hannah Horvath

Idag bestämde jag mig för att jag ville försöka köpa ett par nya shorts inför sommaren, och hamnade i provrummet på Beyond Retro. Följt av hela den vanliga proceduren där man ska försöka krångla sig i ett antal shorts för att se om några går över ens höfter (vilket de oftast inte gör) utan att känna sig alltför förnedrad. Tittar upp och ser mig i spegeln medan jag krumbuktar in i ett par jeansshorts och tänker plötsligt att "det här är ett sådant jävla Hannah Horvath-moment".

Hannah Horvath alltså. Huvudpersonen i Girls, spelas av Lena Dunham. Och alltså, jag gillar verkligen Hannah. Hon är 24 år och vill bli författare. Hon är naiv, egocentrerad och har en osviklig förmåga att säga fel saker och göra bort sig ordentligt. Hon är konflikträdd. Hon är fånig. Och jag är så himla glad att Hannah finns just för att hon är allt det där.

Jag känner på mig att det pratats en del i bloggosfären om hur befriande det är att Hannah får vara komisk och naken, trots att hon inte är smal. Började se Girls när den gick på SVT, alltså ett bra tag efter att serien släppts i USA, så jag har ärligt talat inte riktigt hängt med. Däremot reagerar jag grymt känslomässigt på serien, och just Hannah har rätt stor igenkänningsfaktor.

Hannah, glad och naken, spelar pingis med ett ragg

Jag är tjock på ungefär samma sätt som Hannah är tjock. För all del, vi har samma sorts barnsliga tatueringar (Lena Dunham har ett gäng helt fantastiska barnboksmotiv, jag älskar dem och vill också ha fler tatueringar). Och jag blir genuint glad över att se henne ogenerat naken i sexuella situationer eller runttramsande i tofflor, trosor och t-shirt hemma i sin lägenhet. Utan att det liksom är en stor grej.

Lena Dunham är snygg i någon tidning.
Det är för övrigt ganska kul att jämföra bilder av Lena Dunham på röda mattan (hon är skitsnygg!) och på Hannah när hon indiskret rättar till den lite för tighta byxdressen som åkt in mellan skinkorna, eller fångas på bild medan hon äter tårta fult.

Och det gör att jag känner mig lite tryggare när jag står på Beyond Retro och krånglar in mig i ett par för små shorts. Jag är liksom inte ensam. Tack Girls för det!

Kommentarer

Mycket bra kommentar! Jag sak den tanken med mig nästa gång jag hatar livet i en provhytt!
Maria sa…
Just det gillar jag mycket med Girls, att nakna kroppar (mest Hannahs då) kan vara där utan syftet av vara sexig eller rolig eller något särskilt alls. Kroppen bara ÄR där, precis som den är för det mesta i det verkliga livet.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det