onsdag 26 juni 2013

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det


Idag lägger jag upp ett gästinlägg (första gången det händer i den här bloggens historia tror jag), som är skrivet av Karolina Greek. Temat är sociolingvistik, närmare bestämt hur olika grupper har olika samtalskulturer och när de krockar. Lite gamification, lite social kompetens. 

Det började som ett samtal vi hade på väg hem från en midsommarfest vi båda besökte, lades upp som anteckning på Facebook och har i skrivandes stund delats drygt 250 gånger. Men för att även folk som inte har Facebook ska få tillgång till den här fantastiska guiden lät Karolina mig publicera den även här. Så varsågoda:

---

Hej alla glada vänner! Jag och Anneli började prata om hur samtal brukar funka i vår bekantskapskrets på väg hem från midsommarfesten. Där hade vi sett att en hel del av killarna medvetet försöker förändra sitt sätt att prata för att passa in bättre när de pratar med tjejer, i synnerhet i diskussioner om könsroller. Det var kul att se den ansträngningen hända helt spontant, men de improviserade metoder som användes var dessvärre inte särskilt anpassade för flytande vardagssnack. Vi slog våra kloka huvuden ihop för att finna en effektivare lösning.

Först var vi tvungna att sätta fingret på det exakta problemet - vad i killars vanliga sätt att prata är det som krockar med tjejers vanliga sätt att prata? Anneli har ca 1000 högskolepoäng i sociolingvistik, så hon förklarade (förenklat) att forskningen visar att killgruppers samtalsstil generellt är “kompetitiv” medan tjejgruppers är “kollaborativ”. Bland killar gäller det alltså att själv ta talutrymme, komma med smarta inpass och bra punchlines och allmänt hävda sig. Det ser vi också bland våra vänner, där många killar t ex lägger ner rätt mycket energi på att säga citervärda saker. Tjejgruppers kollaborativa samtalsstil gör tvärtom att det kan vara svårt att minnas vem som sagt vad, eftersom humorn och diskussionerna snarare fungerar så att man bygger på vad tidigare talare har sagt och bygger upp ett kul skämt eller en smart teori tillsammans. Det tycker jag också att vi ser bland oss.

De två olika samtalssystemen kan inte jobba tillsammans. När killar, som är inställda på att man måste ta plats för att få säga nåt, börjar prata med tjejer, som är inställda på att man får tala genom att först ge andra utrymme och sen bli inbjuden att haka på, så krockar systemen och skapar buggen att killar pratar på som fan i långa monologer och tjejer lyssnar. Om en kille vill ansluta sig till en tjejgrupp och hoppa in i det samtal som redan pågår, men inte vill prata på sitt vanliga sätt som riskerar att köra över dem, så är det bästa att inte hitta på en specialmetod utan helt enkelt följa principen att man i Rom bör göra som romarna gör.

Så, hur gör man då?
Vi kom på ett sätt att beskriva denna kollaborativa samtalsstil med spelmekanik. Föreställ dig att det står en pott i mitten av bordet. Potten innehåller hela gruppens talutrymme (talutrymme = social bekräftelse, tillåtelse att prata) och förvaltas gemensamt. Här är reglerna.
  1. Du måste bidra till potten innan du får ta från den.
  2. Du får inte ta mer än du lägger i.
  3. Du får inte ta så mycket åt gången, utan bara lite grann - sen måste du se om de andra fortsätter att ge dig ur potten. När de inte gör det längre har du pratat klart, och då måste du börja fylla på potten igen.
  4. Du är skyldig att vara med och ta ansvar för att potten av talutrymme fördelas ordentligt i gruppen.

Hur ger man talutrymme?
Valutan heter social bekräftelse. Det här är inte samma sak som att instämma i att nån har rätt! Det handlar om att godkänna att det är deras tur att prata. Det gör du genom att titta uppmärksamt på dem, nicka lite, kanske göra ljud, eventuellt ställa korta frågor eller extremt kortfattat sammanfatta poänger för att kolla om du fattat rätt. Du får givetvis inte göra detta på ett sätt som drar uppmärksamhet åt dig själv - du ska ju LÄGGA I bekräftelse och uppmärksamhet i den gemensamma potten. (Detta är också varför det inte är effektivt att be om ordet genom handuppräckning. Det visar att du vill prata, men ger inget till potten.)

Här är en enormt viktig poäng: detta är ett aktivt bidrag till gruppen! Du är INTE tvungen att komma på nåt smart, roligt eller coolt att säga för att “vara med”. Så funkar kompetitiva samtal, men i kollaborativa samtal kan man bidra på fler sätt än att ha nåt speciellt att komma med. Du kan vara en mycket bidragande gruppmedlem utan att säga nånting särskilt alls, så länge du är en aktiv och närvarande lyssnare.

Hur får jag nåt sagt om man inte får ta talutrymme själv?
Börja med att sitta tyst och observera samtalet. I en kollaborativ grupp måste alla vara med och hålla koll på hur talutrymme fördelas. Ge försiktig bekräftelse och ta in det som sägs så att du kan spinna vidare på det när det blir din tur. Så småningom kan du markera diskret att du vill prata. Håll koll på samtalet så att du kan observera hur andra i gruppen begär ordet, och gör som de. Om gruppen ger dig talutrymme så är det din tur! Prata! Du bör inleda med att anknyta till vad nån annan har sagt, och titta på dem under tiden för att se ifall de ger dig tillåtelse. Kom ihåg att du hela tiden måste scanna av omgivningen för att se hur mycket talutrymme de andra ger dig, och inte överskrida din ranson. Om du ändå råkar överskrida den måste du avbryta dig själv med en lite ursäktande formulering och lämna över ordet (man ser ofta tjejer avsluta en berättelse med “eller så känner jag iallafall” och en blick på nån annan person). Om du visar att du vill prata men inte får utrymme så är det inte en diss - det betyder istället att du har blivit satt på talarlista. De andra har noterat att du vill prata, och du kommer att få en chans. Du är också själv skyldig att hålla koll på denna talarlista så att du kan ge andra utrymme när det är deras tur.

Det här är ju askomplicerat ju? / Det här är ju social kompetens för idioter?
Folks uppfostran skiljer sig sjukt mycket åt, så att detta är självklart för vissa gör inte att det är självklart för alla. Om man har lärt sig att reglerna är att man själv måste gripa sitt talutrymme och man måste ta så mycket man kan för man vet ju aldrig när man har en chans nästa gång, då kommer man förmodligen att bli stressad av det här systemet och undra om man nånsin ska få en syl i vädret. Man kan då ha i åtanke att den sociala forskningen brukar visa att kvinnors sätt att bygga relationer är effektivare än mäns, så den här samtalsstilen är en bra färdighet att ha. Du kan definitivt använda den på killar också! De kommer att uppfatta dig som jättetrevlig, men eftersom de inte är lika skolade i att se talutrymme som en gemensam resurs kanske du inte får prata så mycket själv...

Ööh okej, men jag är inte säker på att jag fattar, kan du visualisera det här plx?
Anna, Bella och Camilla sitter och fikar i solen och pratar om sex och förhållanden. Det låter kul. Du är sugen på att joina. Du dimper ner i den lediga solstolen precis när Bella berättar att hennes expojkvän talade om för henne vilka av deras kompisar hon inte fick flirta med efter att de gjorde slut. Du associerar till nåt du läste häromdagen om könsroller i heteroförhållanden.
Fel:
Att gripa in och genast tala om detta för Bella. Du har nyss kommit till samtalet, så du måste ge talutrymme en stund (= lägga i potten) innan du får berätta nåt (= ta ur potten). Ett avbrott stör även talarlistan. Dessutom har det som du tänkte säga inget att göra med det som Bella sa, eftersom du inte hört hela Bellas berättelse och inte vet vad den går ut på. Om du absolut vill säga din grej ändå måste du anknyta det till Bellas yttrande, och eftersom det finns en gemensam pott av talutrymme i det här samtalet måste du ordlöst stämma av med gruppen ifall du får ta ur potten eller inte.
Rätt:
Fånga Bellas blick för att kolla att du är välkommen, visa uppmärksamhet medan hon pratar UTAN att verka som om du själv vill ha ordet. När det är din tur, spegla henne genom att reflektera lite över det hon säger innan du berättar vad du själv tänkte säga, och fatta dig kort. Om du vill berätta nåt längre, pausa en sekund och se om de andra nickar och hummar uppmuntrande eller tar över ordet. Om nån annan tar ordet, acceptera det och respektera talarlistan.

Det här är väl inget kul, jag kanske gillar att ha humor? Är det fel eller? Måste man vara så känslig hela tiden?
Det går jättebra att ha hysteriskt roliga och blixtsnabba samtal med den här metoden. Rätt många vansinnigt roliga tjejer sparar sin komeditalang till kollaborativa samtal eftersom tävlingsstämningen i killdominerade grupper är lite avskräckande. Lär dig prata på det här sättet så kommer du upptäcka en guldgruva av underhållning hos folk som du kanske idag tänker på som lite småtrista eftersom de aldrig skämtar kompetitivt.