På temat dieter

Jag skulle vilja skriva någonting på temat dieter. Det senaste verkar vara att folk tröttnat på köttindustrins älskling LCHF och börjat svälta två dagar i veckan. 5:2 heter det visst.

Jag ska inte förfasa mig över att folk inte äter mat. Ungefär två dagar i veckan glömmer jag bort att jag ska äta, eftersom jag är lite för slarvig och disträ för att komma ihåg sådana oväsentligheter. Jag blir absolut trött av det men har inte gått ned i vikt. Å andra sidan har jag inte försökt.

Jag vägrar helt enkelt dieter. Jag blir så himla irriterad på alla samhällsnormer som försöker få mig att aldrig känna mig nöjd med min kropp, och låtsas att det är av omsorg om mig. Att det är något slags hälsorisk att jag inte tränar och bantar.

Visst blir jag påverkad. Jag kommer ihåg valda delar av alla kända dieter, vilket givetvis blir drygt ibland. Som när mitt mellanmål på jobbet består av fet yoghurt och banan och jag kommer ihåg att någon diet säger att frukt är socker är dåligt, och någon annan att yoghurt är fett är dåligt. Och någon annan att mjölkprodukter är omoraliska och bananer onda.

Ibland känns det som att den enda hälsosamma och moraliska dieten skulle bestå av enbart kikärtor och inget annat. Rör för fan inte mina kikärtor.

Men hur som helst.
Så blir jag grymt ledsen av dieter. Jag är grymt ledsen av att jag förväntas förknippa mat med skam. Mat är en lyx. Mat är gott och trevligt och vill mig väl och det är helt hemskt att jag uppmanas välja bort mat.
Jag vill aldrig mer stå framför spegeln och känna mig fet för att jag väger 63 kilo. Jag vill aldrig mer granska min kropp, hitta fel på kroppsdelar jag inte ens visste att man kunde ha fel på. Och herregud jag vill inte tro att den vägran handlar om att jag inte bryr mig och tar hand om min kropp.

Så jag äter min feta yoghurt och min banan och går tillbaka till arbetsrummet där jag märker att jag står mig rätt länge på det mellanmålet. Jag blir pigg och orkar.

Så jag tänker att jag ska fortsätta köra på "lyssna på sin kropp-dieten". Den går ut på att jag äter goda saker som jag blir glad av och att jag äter när jag blir hungrig, oavsett tid på dygnet eller moraliska föreställningar om när jag borde äta.

För det är så himla taskigt att göra mitt matintag, som är livsnödvändigt och viktigt, till föremål för skam och moral och ångest. Och jag tillåter inte någon att vara så taskig mot mig.

Kommentarer

Sara sa…
Håller med till hundra! Dessutom blir vår fixering av vad vi stoppar eller inte stoppar i oss något som tar tid från allt annat. Typ som att skapa nya projekt eller genomdriva tidigare sådana. Om dietpratet eller dieten i sig också medför en viss trötthet, vilket ju är vanligt om en gör en stor omställning i mathållningen, finns liksom inte orken där. Liv Strömquist har gjort en bra stripp som sammanfattar varför mathysterin förslavar oss och begränsar våra möjligheter.

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.