Höstlängtan

Och så var det höst igen. Jag kommer alltid in i en väldigt speciell sinnesstämning när det är höst och jag tycker egentligen ganska mycket om den. Jag börjar längta väldigt mycket. Blir hungrig på livet och kommer ihåg allting i hela världen som är vackert. Så jag tycker om hösten.

Jag är lite för trött för att ha fler än ett stort intresse i taget. Min bumla är långt ifrån färdigsydd, men jag halkade in på att måla naglar istället och nu har jag så svårt att relatera till att jag ska på flera lajv den här hösten och därför behöver kläder. Jag orkar liksom inte göra så mycket annat på helgerna än att laga god mat till Karro och att måla mina naglar flera gånger per dag. Det känns lite sorgligt egentligen. Jag saknar mitt professionella jag. Så fort jag får på mig min arbetsuniform (ja, på skolan där jag jobbar råder strikt dresscode) blir jag liksom uppstyrd, ordningssam och får saker gjorda. Älskar det. När jag tappar fotfästet på lördagar kan jag alltid längta efter att få dra på mig en pennkjol, ha en stor hög kollegieblock och dator på armen och springa runt mellan svensklektioner och plötsligt känns det bättre. Jag är egentligen lite förvånad över hur bra jag trivs på mitt nya jobb. Hur mycket jag känner att jag hamnat på rätt plats.

Men jag har inte riktigt ro att göra många andra saker samtidigt. Så det mesta som inte är gymnasiesvenska och nagellack får liksom vänta lite. Jag skriver en del för jag känner lust för att skriva, men det är ungefär så långt mina intressen sträcker sig.

Anneli 2007
Vi diskuterade skrivande och ungdomsböcker idag, och jag insåg att jag någon gång i mitt liv skulle vilja skriva en bok om att vara Anneli och 17 år. Jag är rätt glad att den perioden är över, men det vore fint att skriva om den någon gång. Bara sådär för att det går. Jag tror att jag skulle vilja skriva om att vara en präktig duktig flicka och hela tiden längta efter att få göra någonting vildare men inte riktigt våga. Alla sådana där dubbla normer som man skulle orientera sig genom.

Som att jag å ena sidan bara ville bli av med den eländiga oskulden, men samtidigt hade för mig att man verkligen måste ha ett förhållande för att kunna ha sex (för annars blir det skitdåligt). Och jag var nog aldrig så taggad på förhållanden. Eller hur jag längtade efter att få dra ut på äventyr, att känna en Snusmumrik som kunde dra ut mig på dumheter och upptäcka livet, samtidigt som jag var en förståndig flicka som aldrig gjorde någonting dumt och alltid var hemma med sista pendeltåget. Jag och en vän planerade att åka till Amsterdam för att röka cannabis lagligt, bara för att sedan komma dit och inse hur otroligt neddekad och sunkig staden var. Så det blev, ärligt talat, aldrig något gräs. Men hela mina tonår kännetecknades liksom å ena sidan av den där rebellviljan, och å andra sidan av att jag egentligen var en präktig duktig flicka. Jag kände ett behov av att okynnesskolka och sitta i cafeterian istället för att gå på lektioner (vilket jag stundom gjorde), men bara för att jag gick ut med mvg i alla ämnen.

Jag tror att jag fortfarande lider ganska mycket av det där präktighetskomplexet. Folk tror alltid att jag är betydligt mer snäll, beskedlig, pryd, ordentlig, än vad jag faktiskt är. Och just när hösten rullar in hamnar jag alltid i en fantasivärld där jag kan åka på alla spännande äventyr, bli rejält omtumlad, och samtidigt vara frisk och pigg på plats på jobbet på måndag morgon.

Det är spännande det där.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.