Vad jag älskar med burlesque och kroppar

Coco Belle. Foto: John-Paul Bichard

I lördags var jag på burlesqueklubben Fröken Frauke presenterar. Temat var Hooray for Hollywood och som vanligt var Nalen fyllt av glada och snygga människor som ansträngt sig med kostymerna. Scenshow och senare ett hyfsat vanligt klubbdansgolv (med bättre musik) i stora salen, och swingdansgolv i lilla som vanligt, och jag trivdes fint. Det var nice!

Burlesque väcker rätt mycket tankar om kroppar hos mig. Det kanske började med att jag själv var så långt utanför min comfort zone. Det var sport-bh, frack, inget smink, bakåtstruket hår och en rätt spännande upplevelse. Min vanliga reaktion på glamour och queer är att köra så over the top femme-glamouröst det bara är möjligt. Jag gillar paljetter och lösögonfransar och att spela lilla smycket på armen åt butchigare  vänner. En Anneli som sällskap är ett rätt bra sätt för vem som helst att känna sig mer maskulin på sådana här tillställningar. Men nu bestämde jag mig alltså för att bryta med det där och se om jag kunde bära upp fracklooken istället.

Och det var svårare än jag trodde. Inte så att det såg illa ut, jag kände mig förvånansvärt snygg och passade förvånansvärt bra i frack. Men jag insåg att jag inte riktigt vet hur man rör sig i frack. Liksom, plötsligt var jag ju en av snubbarna och alla andra var längre, självsäkrare och snyggare än jag. Det var en rätt underlig känsla. Lossnade så småningom, men det var en intressant ny aspekt på burlesque och kroppar jag inte tänkt på tidigare.

Men det var inte huvudpoängen i det här inlägget. Det jag egentligen vill skriva om är scenshowen. Konstformen burlesque handlar trots allt i grunden ganska mycket om kroppar. Det är i princip striptease med glamourös inramning. Och när man formulerar det så verkar folks förväntningar hamna på ganska märkliga ställen. Jag pratade med en kille före showen som var lite orolig när han hörde att det inte bara är kvinnliga performers på Fraukes klubbar. "Men är det inte lite äckligt med manliga strippor?" undrade han oroligt. Eller lite avtändande i alla fall. Och jag blev förvånad för jag hade liksom inte tänkt på att dansarnas kroppar skulle spela någon större roll i deras framträdanden.

Spegel-egobilder på mig.
Långt in i och långt utanför min comfort zone.
Och sedan kom vi till klubben och började titta på scenshow och jag lyckades få fram vad det är jag tycker är så härligt med burlesque. Och det är just det här med att alla kroppar får vara med. Att det är sådan diversitet och att artisternas kompetens kommer fram och hyllas ganska mycket oavsett hur deras kroppar ser ut.

Alla kroppar får vara sexiga. Och ännu bättre. Alla kroppar får vara roliga. Den klassiska uppdelningen i sexiga nakna kvinnor och roliga påklädda män finns inte på fröken Fraukes klubb. Det är roligt och sexigt och snyggt och kvinnligt och manligt och överviktigt och smalt och vulgärt och glamouröst i en enda stor blandning. Både på scen och bland besökarna.

Och alltså, det är grymt befriande! Kärlek.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.