Inlägg

Visar inlägg från december, 2013

Queerfeminin

Bild
Igår introducerade Camilla mig för begreppet gurlesk och jag, fånigt ord till trots, blev alldeles förtjust och kände att det var en pusselbit jag saknat för att kunna prata om könsuttryck.
Jag har, inte alltid men åtminstone väldigt länge, varit förtjust i den där ganska överdrivna femmiga estetiken. Jag gillar flickigt och slampigt, gärna på en gång. Volangkjolar, läppstift, rosetter, strumpor med söm och vansinnigt löjliga hattar. Jag gillar strumpeband och glitter, etc.
Vad jag inte gillar, är att det ofta känns som att både män och kvinnor omfamnar något slags "bros and hoes"-tänk som dels tillskriver maskulina attribut högre värde än feminina, men dels är okej med en uppdelning där högstatustjejen kan vara maskulin till vardags och feminin till fest eller när hon vill ligga.
Jag är inte det minsta intresserad av att bli allmänt betraktad som liggbar. Jag har paljettklänning och strumpeband för att jag gillar estetiken och mig själv i den. Och alltså, det är förvånans…

Lajv är en dyr hobby

Bild
Jag växte inte upp i fattigdom. Om någon påstår det så ljuger hen. Jag växte upp i miljonprogrammet med en ensamstående mamma och en stabil medelklassinkomst. Min mamma är lågstadielärare. Följaktligen är jag också uppvuxen med stabila medelklassvärderingar, ett stabilt medelklasspråk etc, men utan den där extra inkomsten som ofta kännetecknar ett stabilt medelklasshem.

Det är helt enkelt ganska fet skillnad på att vara en vuxen som arbetar och två. Särskilt om den vuxna som arbetar är kvinna.

Och följaktligen tycker jag att det är rätt intressant att snacka om klass, särskilt att snacka om klass i kombination med min favorithobby, lajv. Om mig personligen är det dessutom ganska lätt att avgränsa vad man pratar om när man pratar om klass, eftersom det till ca 90% handlar om pengar. Inte om språk, inte om kulturellt kapital, inte om etnicitet. Om cash. Money.

Kanske är det för att jag är storasyster. Kanske är det för att min ena förälder är som han är. Men jag var alltså alltid en såd…

Min feminism handlar helt enkelt inte om dig

Hej, jag heter Anneli, och jag är trött.
Alltså jag är så jävla trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Jag har fyra olika jobb och är i stort behov av jullov. Vid sidan av dessa försöker jag driva en blogg (som ni märker har det inte gått så bra på sistone, jag är helt enkelt för trött och irriterad för att orka skriva politiska eller sociala kommentarer som är längre än en facebookstatus). Jag försöker också arrangera lajv, umgås med mina vänner (som jag underprioriterar så sjukt mycket, sorry), engagera mig politiskt och följa med i samhällsdebatten. Och alltså hörrni, det är en sak vi måste prata om.

Vi måste prata om det här med att jag måste få äga min tid och mitt engagemang själv. Och alltså, det är inte för att jag är vit och kränkt, och det är inte för att jag är elak. Det är för att jag är trött och utarbetad, och för att jag måste få välja mina strider. Och då väljer jag såhär:

Den politiska kamp jag orkar bry mig mest om är feminism, därför att jag mer och mer upp…