måndag 30 december 2013

Queerfeminin

Igår introducerade Camilla mig för begreppet gurlesk och jag, fånigt ord till trots, blev alldeles förtjust och kände att det var en pusselbit jag saknat för att kunna prata om könsuttryck.

Jag har, inte alltid men åtminstone väldigt länge, varit förtjust i den där ganska överdrivna femmiga estetiken. Jag gillar flickigt och slampigt, gärna på en gång. Volangkjolar, läppstift, rosetter, strumpor med söm och vansinnigt löjliga hattar. Jag gillar strumpeband och glitter, etc.

Vad jag inte gillar, är att det ofta känns som att både män och kvinnor omfamnar något slags "bros and hoes"-tänk som dels tillskriver maskulina attribut högre värde än feminina, men dels är okej med en uppdelning där högstatustjejen kan vara maskulin till vardags och feminin till fest eller när hon vill ligga.

Jag är inte det minsta intresserad av att bli allmänt betraktad som liggbar. Jag har paljettklänning och strumpeband för att jag gillar estetiken och mig själv i den. Och alltså, det är förvånansvärt provokativt. Konstigt nog. För du kan faktiskt (men det är svårt) växla mellan att vara en bro eller en hoe. Eller en Joan eller en Peggy för all del. Men det här med att försöka se ut som en tjej och bli bemött som en kille, herregud vad provocerande det är.

Och alltså, i grunden är det här en så himla enkel tanke som inte borde vara svår att förstå. Konceptet "tjejers kroppar är inte till för killar" och "man kan ha kort kjol utan att tigga om sex" liksom. Ni borde förstå det här vid det här laget.

Men även tjejer, även feminister, behandlar rätt ofta kopplingen maskulint = seriöst och kompetent och feminint = sexuellt anspelande som självklar, och som att det är god social kompetens att omfamna den (och socialt inkompetent att inte göra det).

Och följaktligen kan vi spela patriarkatet rätt i händerna och fortsätta dubbelbestraffa tjejer som antingen har för lite smink, kjol och push-up ("hon bryr sig ju inte om sitt utseende") eller som har för mycket av detsamma ("det är synd att hon är så osäker och spelar på sitt utseende"). Och det. Suger. Faktiskt. Hårt.
Så jag blev lite rörd och väldigt stärkt av att hitta ett koncept som använder den där uppdollade femininiteten som motstånd istället.

Queerfeminin är ett bra ord egentligen. För det finns ju knappast något naturligt kvinnligt över volanger och paljetter, det är en precis lika påklistrad lek med könsuttryck som någon drag kings. Det vore coolt om fler tjejer kunde göra den kopplingen.

Inga kommentarer: