Inlägg

Visar inlägg från januari, 2014

Radio Nordmark

Bild
Det här är en pitch på ett lajv jag skulle vilja arrangera. Lägger upp den här för att väcka pepp/stämma av intresse.

Ett spinoff-lajv i Granlandskampanjen. Relationsspel och uppror.
Plats: Annelis lägenhet, 2 rum och kokvrå på Röntgenvägen i Flemingsberg.

En förort utanför Älvsvik. Miljonprogram. Inre slitningar i familjen. Konflikter om den måsländska frihetskampen - den enes terrorist den andres frihetshjälte etc. Radiosändningar. Vill vi fortfarande bli självständiga när Nordmarks folkfront placerar en bilbomb i en granländsk parlamentarikers bil och dödar tre personer? Skaten möter RAF.

Vi har kvar hederskulturen och den isolerade känslan. Måslänningarna är en etnisk minoritet i republiken Granland, och även om de formellt har rösträtt och lika rättigheter finns det fortfarande äldre släktingar som kan berätta om det senaste folkmordet. Det var på artonhundratalet, visst, så ingen av våra levande minns det. Men farmor minns sin morfar som blev avrättad av väblarna. Vi är fattiga…

Tatueringarna

Bild
Jag kom på att jag inte ens visat tatuering nummer två och tänkte att det vore kul med ett litet samlingsinlägg på de där permanenta teckningarna som är ritade på mig. Det är definitivt lite som en drog: innan jag skaffade den första tänkte jag att bara "något litet" vore lagom, men nu har det blivit en kvällshobby att sitta och spana in studior och motiv som vore balla att göra.
Mina är gjorda av Erika på Skäggiga Damen.


Den första är den här lilla saken, som brukar vara återkommande profilbild. Det är Toffslan och kappsäcken, som vid en första anblick är en rätt söt liten muminfigur och inte så mycket mer med det, men som är laddad med en del symbolmening under ytan. Egentligen handlar det om vad Toffslan har i kappsäcken och varför.
Men Viffslan då?
Någon gång i mitt liv kanske jag sätter en Viffsla på andra axeln, men jag är inte riktigt där än.
Hur som helst, det här är min första och finaste tatuering, jag är väldigt förtjust i den.


Tatuering nummer två är ett bibelord.…

Lajv och tatueringar

Bild
Ingen brandfackla idag, rubriken till trots. Jag är lite seg på bloggfronten, har massor med intressanta tankar men inte riktigt skrivro. Hade många intressanta samtal om lajv och social status på fest hos min vän Emilia i lördags, var på uppstartsmöte inför Granland 3 idag, och har ett par lajvprojekt på gång som jag tänker lansera relativt snart.

Och åh, jag arrangerade ju lajv förra helgen också! Det blev bra! Nu har jag äntligen orkat skriva en liten sammanfattning på Ordavesbloggen.

Mitt liv just nu kretsar mest runt nagellack och tatueringar. Kroppskonst på en sådär ganska överkomlig nivå, känns det som. Av någon anledning finner jag det mycket mer rationellt att spontant rita in permanenta bilder på sin kropp, än att lägga samma summa pengar på säg en hårförlängning eller spabehandling.
Fick min tredje, och sista för ett litet tag pga ekonomi, tatuering nu i torsdags. Erika på Skäggiga Damen i Bagarmossen som gjort alla tre, och nu var det dags för Toffslan på axeln att få sälls…

Tre personer som retar mig i genusdebatten

Bild
Det här började med en facebookstatus som jag slängde ur mig (från början i bilen på väg från lajvet jag arrangerade i fredags) för Sam men inte kände mig färdig med även när jag publicerat den:
Ibland funderar jag på tre personer som ofta förekommer i alla genusdiskussioner och som jag är otroligt trött på.

Den första är Mannen. Ibland är han fett macho. Ibland den kränkt förbisedda som gnäller "amen tänk på killarna då!" och ibland är han den som är ansvarig för patriarkatet, sexualbrotten etc. Rent generellt har jag svårt att relatera till Mannen eller tycker direkt illa om honom, vilket jag skyller på att jag är uppvuxen i en kvinnovärld utan manliga förebilder. Jag gillar mina vänner som är män, men Mannen är en rätt hemsk varelse.

Den andra är Kvinnan, som antingen är ett radikalfeministiskt ideal eller den som feministerna sedan 90-talet och framåt försöker göra sig av med. Det är Kvinnan folk spottar på för att hon, tja, gör alla tänkbara könsstereotypa saker som spotta…

Vi måste prata om hierarkier

Hej lajvarvänner och andra. Vi måste prata om en sak.
Vi måste prata om det här med social status och sociala hierarkier. Som lajvare tror jag att vi är mer medvetna om sådana än vad folk i största allmänhet är. Dels för att vår hobby går ut på att bygga nya hierarkier och lära sig mekanismerna bakom dessa, spela upp och spela ned, etc. Och dels för att många av oss även är intresserade av strukturer, genus, queer, tillgänglighet etc. och då kommer det automatiskt en hel del analys av folks status och privilegier.

En sak som dock förvånar mig och gör mig generellt irriterad, är hur mycket energi vi lägger på att analysera hierarkier, och hur lite tid vi lägger på att försöka upphäva hierarkier. Tvärtom, verkar många av oss behandla faktumet att det finns en ganska strikt social statushierarki i lajvsverige som någonting naturligt och nödvändigt, eller rentav bra. Vi gillar elitism. Vi gillar små hemliga sociala klickar dit bara de coolaste har tillträde. Och vi gillar att låtsas att s…

Och kommentarsfältet flyttar till Facebook

Hej!
Som ni säkert märkt är jag ingen hejare på att svara på bloggkommentarer. Det har liksom aldrig riktigt blomstrat någon diskussion här, och jag tror att det är en lite hög tröskel för många läsare att skriva kommentarer på inlägg. Så jag gjorde en sida på Facebook åt bloggen.

https://www.facebook.com/annelisblogg

Varmt välkommen att gå in och gilla där! Så kan vi snacka i kommentarsfälten på sidan istället för här där jag ändå bara glömmer bort det.
Kram och gott nytt år!

2013 enligt Anneli

Bild
Dags att summera året som varit då. Många av mina vänner har gjort det på Facebook de närmaste dagarna, men såhär fjärde året i rad har det blivit en tradition att jag inleder det nya året med en årskrönika i bloggform. Så här kommer den. Eftersom 2013 blev första året på mycket länge som jag slutade dokumentera precis allting, kommer formatet bli något annorlunda gentemot tidigare år. Jag har nämligen ingen kalender och ingen dator med vettig hårddisk längre, så jag får förlita mig på minnet och molntjänsterna. Pah, moderna tider!

2013 började på bröderna Valbergs altan i Hagsätra, där jag skålade i champagne och nyårspussades med min nya kärlek Karro, och min underbara rumskamrat Erland. Vi skålade för kollektivet, tillika den fiktiva tv-serien Röntgenvägen 1, som gick in på en femte säsong. Det kändes helt enkelt ganska mycket som en nystart.

Så 2013 började med att Karro flyttade in i vår lägenhet, till en början blygsamt och så blev det mer och mer så att hon liksom aldrig åkte h…