2013 enligt Anneli

Dags att summera året som varit då. Många av mina vänner har gjort det på Facebook de närmaste dagarna, men såhär fjärde året i rad har det blivit en tradition att jag inleder det nya året med en årskrönika i bloggform. Så här kommer den. Eftersom 2013 blev första året på mycket länge som jag slutade dokumentera precis allting, kommer formatet bli något annorlunda gentemot tidigare år. Jag har nämligen ingen kalender och ingen dator med vettig hårddisk längre, så jag får förlita mig på minnet och molntjänsterna. Pah, moderna tider!
Nyårspuss med Karro för precis ett år sedan

2013 började på bröderna Valbergs altan i Hagsätra, där jag skålade i champagne och nyårspussades med min nya kärlek Karro, och min underbara rumskamrat Erland. Vi skålade för kollektivet, tillika den fiktiva tv-serien Röntgenvägen 1, som gick in på en femte säsong. Det kändes helt enkelt ganska mycket som en nystart.

Så 2013 började med att Karro flyttade in i vår lägenhet, till en början blygsamt och så blev det mer och mer så att hon liksom aldrig åkte hem och vi konstaterade att hon nog bodde där nu. Det var en mysig sak som hände i början av 2013. Vi lekte kollektiv och bodde förvånansvärt smärtfritt (oftast mycket trevligt!) tre personer i en tvåa med kokvrå. Jag kom in på magisterkursen i svenska, och läste min sista termin på högskolan. Jag gjorde slut med veganismen och började tröstäta brieost.

I början av 2013 traskade jag framstupa in i något slags depression utan att riktigt märka det själv, förrän mina rumskamrater konstaterade att jag var lite väl ledsen, lite väl ofta. Så början av 2013 blev en period när jag sprang till vårdcentralen någon gång i veckan. Utöver att få SSRI utskrivna, hade jag ju en bruten handled att ta hand om. När jag äntligen fick en remiss till ortopeden i april (bröt handleden på ett lajv i november) hade den självläkt. Mestadels verkar det gå bra men den gör fortfarande småont när jag lyfter tunga saker. Tack, sjukvården.

2013 har också varit ett år när jag försummat mina vänner drastiskt. Första halvan av året var jag deprimerad, på väg in i väggen, och lyckades samtidigt på något mirakulöst sätt lägga fram en godkänd magisteruppsats i svenska och därmed bli färdig med skolan. Eller, nåväl. Jag lämnade aldrig in 7,5hp forskningsöversikt, som är en fristående uppgift och just nu det som står mellan mig och mina examina. Vågar fortfarande inte riktigt röra vid den, det blev helt enkelt lite för mycket där.

Jag och Elvira är seriösa på Prolog
I början av mars var det Prolog, och jag höll en repris på min förtrycksworkshop från året innan, och ett helt fenomenalt utvecklingsforum om etik och gränsdragningar inom hobbyn. Båda resulterade i bloggade sammanfattningar som finns här och här. Jag blev också rekryterad som open space-moderator och hade en grymt intressant tillgänglighetsdiskussion. Det var ett konstigt konvent. Å ena sidan var jag tvungen att gå undan och ta paus för panikångest och ingen tycker om mig jag suger allt är hemskt någon gång i timmen, men å andra sidan träffade jag många trevliga, vettiga och roliga människor som behandlade mig som intressant och kompetent. Det var ganska dubbelt. Men seriöst, stort tack till alla er som umgicks med mig på Prolog. Det var kärlek!

Jag kunde inte dricka alkohol för medicinen, men firade Valborg i Uppsala och lärde mig festa nykter. Och att det är värt med taxi.

Jag var på minilajvet Treizième Je t'aime som blev ett avslut på rollerna som vi lekt med hösten innan. Jag lagade också mat på Draksådd, med katastrofal logistik (typ "vi kommer till stugan och märker att det utlovade vattnet inte är påkopplat och att vedspisen inte går att elda i") och fantastisk köksgrupp. Men herregud vad trötta vi var efteråt.

Sedan blev det plötsligt sommar. Jag gick upp med mitt examensarbete och kastade mig därifrån direkt på en buss och en färja, för att åka på Rigakryssning med mitt galna kompisgäng/festhäng/sekt Bacchi och Veni heliga kyrka, som lekte seriöst företag med business casual-dresscode och inplastade namnlappar. Föga anade jag då att business-dresscoden skulle bli min vardag under kommande höst. Istället drack jag lemonad, stekte på soldäck och köpte en rysk ullsjal i en gammal hangar. Det var en mycket bra resa.

Jag är en hobbit.
Några veckor senare åkte jag till London med min mamma på mor och dotter-semester, köpte pärlor, gick på transportmuseum och fick otroligt mycket komplimanger för mina kläder. Det var en stylish sommar. Såhär i efterhand minns jag knappt alla fester jag var på den här sommaren, men bland annat ett midsommarfirande på Sandhamn och en legendarisk hobbitfest på Hampus födelsedag hanns med. Och så var jag på spelmansstämma för första gången sedan jag var 12, dansade polska med Carl hela natten och blev nykär i folkmusiken.

Någonstans här började jag också leka med nagellack. Jag träffade Charlie på en fest, började bonda över mina målade naglar, och helt plötsligt var jag introducerad för den stora subkulturen av nail artists, som jag trivs rätt bra i. Årets hantverk sitter helt enkelt på fingrarna.

Jag satt i panelsamtal på Pride som webbsändes, men vad vi pratade om har jag faktiskt glömt. Jag tror att jag var hobbit i prideparaden också, men minns mest att det var oerhört varmt och att jag hade feber.
Årets medeltidsvecka ledde inte till lika mycket omtumlande bekantskaper som den förra. Det var färre toppar, färre dalar, och endorfinstinna äventyr. Jag tog för första gången med mig fiolen till ön och bestämde mig för att bli häftig lajvmusiker. Det hanns inte riktigt med, men lira lite fick jag allt.

Samtidigt sökte jag lärarjobb för fullt, lätt panikslagen över det konstiga stora steget från slarvig student till utexaminerad (nåja) jobbsökande, och någon vecka efter terminsstart fick jag ett vikariat som svensklärare på gymnasiet, och resten av året har gått i vuxenblivandets tecken.

Sverkersholm får färg
I augusti flyttade Karro officiellt in i lägenheten, medan Erland flyttade ut (riktigt hur tillfälligt det är vet vi inte eftersom han står på kontraktet). Plötsligt hade jag alltså sambo och anställning och vuxenpoängen bara skramlade in. Jag önskar att jag kunde säga att jag i ett vips lärde mig att laga matlådor och städa ordentligt också, men någon måtta får det nog vara. Men lärarjobb blev det och gick rätt fort att komma in i. Nu har jag jobbat en termin, fått förlängt vikariat med en till, och känner mig generellt trygg, välkommen och kompetent. Det är rätt underbart faktiskt.

Min höst gick väldigt fort. Jag målade naglar och jobbade som lärare. I september målade vi min moster Birgittas hus, som brann ned förra året men är återuppbyggt nu.

Sedan köksade jag på lajvet Lindängens riksinternat i syntetextensions, tre ton läppglans och för lågt skurna mjukisbyxor. Det var en upplevelse.

November kom och jag bestämde mig spontant för att hoppa på NaNoWriMo och skrev en roman på en månad. Gammalt berättelsestoff som jag haft i huvudet sedan gymnasiet mynnade ut i romanen Till andra måttlösa hjärtan (haha, Edith Södergran-referens, lite pretto kanske) som fortfarande är oredigerad men som jag tror är hyfsat bra. Någon gång kanske jag skriver den tillräckligt snyggt för att allmänheten ska få läsa.

30 december
Och i december behöver jag nog inte ens skriva vad jag gjorde. Jag jobbade jättemycket på Kapsylen. Vid sidan av att jag jobbade jättemycket på gymnasiet. Och jättemycket med mina två läxhjälpselever. Och så var vi så otroligt vuxna, jag och Karro, att vi gick och skaffade oss en julgran (som var magnifik tredje advent men just nu mest liknar en kvast med en myrstack under). Firade jul med psalmsång runt pianot, fick en skrivare i julklapp och gjorde en galen odyssée till Norduppland för att hälsa på pappa och farmor. Om jag fick göra om Sveriges infrastruktur skulle det inte ta fyra timmar att åka mellan Stockholm och Hållnäshalvön. Men det gör det.

Och så skaffade jag en ny tatuering och har så himla mycket mersmak på fler. Och var på hobbitpicknick dagen före nyårsafton i skogen.

Och så blev det nyår, som i sedvanlig ordning firades på bröderna Valbergs altan i Hagsätra, där jag var full på champagne, hånglade i galaklänning, och överlag hade det väldigt trevligt.

Julidyll på Röntgenvägen

2014 önskar jag mig att få bli ännu mera trygg i min yrkesroll och komma ordentligt in i mitt jobb.
Jag önskar mig också att lära mig ett nytt hantverk (du som ger mig en keramikkurs i present får min eviga tacksamhet och ett gäng krokiga muggar).
Och så skulle jag vilja resa någonstans och göra någonting utanför min comfort zone. Jag får inte bli för bekväm, jag gillar äventyr.

Gott nytt år och god fortsättning!
Anneli
Egofoto, nyårskvällen

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.