Tre personer som retar mig i genusdebatten

Det här började med en facebookstatus som jag slängde ur mig (från början i bilen på väg från lajvet jag arrangerade i fredags) för Sam men inte kände mig färdig med även när jag publicerat den:
Ibland funderar jag på tre personer som ofta förekommer i alla genusdiskussioner och som jag är otroligt trött på.

Den första är Mannen. Ibland är han fett macho. Ibland den kränkt förbisedda som gnäller "amen tänk på killarna då!" och ibland är han den som är ansvarig för patriarkatet, sexualbrotten etc. Rent generellt har jag svårt att relatera till Mannen eller tycker direkt illa om honom, vilket jag skyller på att jag är uppvuxen i en kvinnovärld utan manliga förebilder. Jag gillar mina vänner som är män, men Mannen är en rätt hemsk varelse.

Den andra är Kvinnan, som antingen är ett radikalfeministiskt ideal eller den som feministerna sedan 90-talet och framåt försöker göra sig av med. Det är Kvinnan folk spottar på för att hon, tja, gör alla tänkbara könsstereotypa saker som spottaren personligen inte är intresserad av. Det är också Kvinnan jag är rädd att bli förknippad med varje gång jag har ett feminint uttryck.

Den tredje har jag träffat oftare och oftare på sistone och är Transpersonen. Transpersonen är en ganska ny sådan här konstruktion, och verkar vara den som mest kännetecknas av psykisk ohälsa, bli förbisedd, är född i fel kropp etc. Transpersonen är den som gör att ALLA mina vänner med en transidentitet någon gång fått skriva ett apologetiskt inlägg av typen "jag känner inte igen mig i den här och den här stereotypen och hatar inte mig själv".

Och alltså hörni. Det här är så himla dumt. Och det är så himla icke-queert. Poängen med att synliggöra skilda upplevelser baserat på vilket kön folk har är alltså inte att utöka antalet könsstereotyper från två till tre. Och de här könsstereotyperna överlag är liksom det som gör att jag tycker att det är skitjobbigt att snacka könsroller. För liksom, jag trivs i mitt kön. Jag trivs bara inte med att du gör mig till representant för Kvinnan för det.
Jag skulle kunna ondgöra mig mer över stereotyperna Mannen och Transpersonen på någon annan plats, men dels är de lite mer känsliga för mig att härja om eftersom de inte drabbar mig personligen (som utsatt för dem, med största sannolikhet är jag mer eller mindre omedvetet med och reproducerar dem ganska ofta), och dels är de inte lika intressanta i mitt vardagsliv som den eländiga Kvinnan.

Häromdagen snubblade jag över en krock mellan Anneli och Kvinnan som gjorde mig rätt perplext förvirrad. Det var Electrolux som sålde dammsugare med nagellack på köpet. Det är alltså tre dammsugare som är färgade som OPIs nagellack, som ett samarbete mellan elektronikföretaget och nagellacksmärket. Och frågan som direkt dök upp var, såklart möjligtvis, är det här könsdiskriminerande?

Om någon missat det är alltså ett av mina favoritintressen nagellack, som jag tycker är en fantastiskt kreativ och rolig hobby. Däremot hatar jag att dammsuga. Den här reklamen är alltså ganska perfekt för mig, som alltså börjar förknippa någonting tråkigt (dammsugning) med någonting fint (nagellack) och kanske på köpet får för mig att det är nice att dammsuga.

Men, säger folk. Är inte det här en sunkig stereotyp som förknippar Kvinnan med skönhet och städning?

Min queerfeministiska sida vill säga "Klart män städar lika mycket och klart män kan ha nagellack! Det är inte kvinnligt!", den rationella vill påpeka att nagellack dessvärre är en könad produkt (huruvida dammsugare är det verkar de lärde fortfarande tvista om), och en ganska stor del av mig vill bara gnälla över att Kvinnan får sno mitt nagellack, och att jag måste förhålla mig till Henne ännu mer än vanligt nu ett tag tills ni glömt den här skandalen.

Ganska ofta önskar jag mest att Kvinnan kunde dra åt helvete. Ibland för att jag tycker illa om begränsande könsroller (att bli gjord till Kvinnan eller en representant för henne), och ibland för att folk i sin iver att göra sig av med henne passar på att basha ganska mycket av mina favoritattribut i förbifarten.

Jag har alltså inte nagellack, volangkjol, röda läppar och vippig gång för att jag är så Kvinnlig. Jag trodde i alla fall att jag har det för att jag känner mig snygg och bekväm och det passar bra med min kroppsform att se ut så.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän