Inlägg

Visar inlägg från februari, 2014

En liten lila uppdatering

Bild
Jag har varit lite inne på att jag verkligen vill ha det där lila håret, men lite för feg och haft tusen ursäkter för att inte färga det. Typ "vad ska min chef säga" eller "jag är inte sexton" eller "tänk om man inte kan bleka ur henna". Sedan skrev jag det här inlägget, funderade på det i en halv dag och köpte ett par hair chalks. Jag kan ju omöjligt veta om jag är snygg i lila om jag aldrig testar, liksom...


Hårkritorna (en lila från Kicks och en rosa från Glitter) var tyvärr inte prisvärda alls. Det sitter dåligt även om man följer bruksanvisningen, de torrfäller på precis allting, och blir inte en lysande färg heller. Så skippa hårkritor om du vill ha en skojig hårfärg. Vill du ha den över en kväll bara så tror jag seriöst att sådan där färgad hårspray för barn är bättre.
Det lustiga med att ha rosatonat hår på jobbet var att jag fick grymt mycket beröm av kollegor som tyckte att det var snyggt och coolt (det är sportlov, så inga elever på plats). Så …

Ofta saknar jag esteter

Bild
Jag lovade en gång att när jag får mitt första fasta lärarjobb så ska jag färga håret lila.

Jag vet inte riktigt varför jag sa det, eller varför just lila, för det har aldrig varit min favoritfärg. Men å ena sidan har jag länge drömt om knasigt färgat hår och bara aldrig gjort slag i saken med alla jobbiga steg av blekning och färgning. Och å andra sidan, with great power comes great responsibility.

Det där kanske låter lite konstigt. Eller ganska egotrippat, som att jag har en självbild av något slags Döda Poeters Sällskap-lärare vars närvaro i ett klassrum gör mina elever alldeles fascinerade och motiverade att gå sin egen väg. Nå, det tror jag inte. Förmodligen tycker de flesta av mina elever att jag är ganska töntig. Men ändå.

Jag har nu jobbat på gymnasiet i ett halvår. Jag umgås med sexton- och sjuttonåringar dagligen, och på många sätt är det helt underbart. Jag tycker om mitt jobb. Jag tycker om att mina elever inte alltid vill göra vad jag vill, utan ofta precis tvärtom. Jag…

Det kallas kärlek

Bild
Igår var det Alla hjärtans dag, och eftersom jag är en sentimental liten romantiker passade jag på att ta en promenad efter jobbet för att hitta någon liten quirky present till min sambo.

Jag vet inte vad jag hade tänkt mig riktigt. En hjärtformad ask med lite godis i, en busskortshållare, ett par fina suddgummin kanske? Någonting litet och ganska användbart. Vi skulle bort på middag på kvällen så inga storvulna grejer, rosor eller champagne var på sin plats.

Jag drällde in på muminbutiken på Söder. Den heter någonting annat som jag hela tiden glömmer, och är full av allehanda mumin-merchandise (i Helsingfors heter samma butiker Moomin shop och är klart turistbetonade, här verkar det mest vara hipsters och fans som handlar). Som du som följt mig ett tag kanske vet har jag en komplicerad kärleksrelation till Tove Jansson och muminböckerna, och tänkte att någonting litet därifrån kanske skulle vara en lagom kärleksgest.

Och visst, självklart fanns det uppdukat med specialerbjudanden, Al…

Jag är så trött på unisex

Bild
Vårkollektionerna är unisex, rapporterar modebloggare och mitt facebookflöde delar friskt. JC låter samma modell visa både dam- och herrkollektionen och Cheap Monday gör en unisexkollektion. Liksom, är inte bara kön en konstruktion egentligen, dam- och herrkläder en falsk uppdelning och det är vi konsumenter som köper bilder av hur män och kvinnor ska se ut? Det är så häftigt och queer och framtiden!

Typ så låter det nu. Och det gör mig lite sådär lagom jätteirriterad. För alltså, jag stör mig skitmycket på unisexkläder.

Eller såhär, jag stör mig inte på ansatsen att göra könsneutrala kläder i sig. Jag stör mig på att "könsneutrala" kläder alltid är herrkläder. Amanda Mann på Nöjesguiden är inne på samma spår som jag här.

Jag har stått på oändligt många mässor i mina dagar. Jag har stått i montrar och varit sjukt seriös i fula profilkläder medan jag försökt övertyga allehanda besökare om att just min förening är värd att stödja eller åtminstone kolla in närmare. Och det som …

Idag börjar jag köpa American Apparel

Bild
American Apparel utses till Årets sexist genom en röstning hos bloggaren Genusfotografen, som intervjuas på SVTs hemsida.
– Unisexskjortan var bara toppen av isberget. Nu hoppas jag att folk bojkottar American Apparel och att de går i konkurs i Sverige. Det förtjänar de, säger han.     Den här kampanjen har uppenbarligen lyckats ganska bra, eftersom det på fler och fler av mina feministiska arenor har dykt upp diskussioner av typen "visst borde man bojkotta American Apparel?", och nu börjar jag tycka att det räcker. Nu skulle jag vilja langa upp en schysst bild av samma företag.

Jag har flera tröjor som är tillverkade av American Apparel. Jag har köpt dem av Lady Kabash som trycker feministiska tryck på dem. Så varför skulle en feminist medvetet köpa och sälja vidare tröjor som är tillverkade av onda American Apparel?

För att de är sweatshop-fria. För att det är ett företag som förlagt sin produktion till USA, och på så sätt kan garantera sina anställda en schysst lön och för…