måndag 17 mars 2014

Jag fick alla vithetsprivilegier håll käften

Idag skriver Folkpartiet på DN debatt om hur synd det var om mig när jag var liten. Och alltså, tack för omtanken, men jag tror att vi måste reda ut lite grejer här.

Jag hör alltså till kategorin etniskt svenska arbetarklassungdomar som växte upp i förorten. Vill du ha ett annat perspektiv skriver Eva bra. Men det här är jag i alla fall. När jag var sex år flyttade mina föräldrar till en miljonprogramslägenhet på Visättravägen i Flemingsberg. Jag bodde heltid på Visättravägen när jag var mellan 6 och 19 år gammal. Området är billigt och ganska nedgånget (trots en del  renoveringar som kommit till efter att jag flyttade därifrån). Det har fler låginkomsttagare (och nollinkomsttagare) och färre höginkomsttagare än någon annan del av Huddinge, flest arbetslösa i alla ålderskategorier. I min låg- och mellanstadieskola, Visättraskolan, hade ungefär 70% av eleverna invandrarbakgrund.

Få saker gör mig så irriterad som när människor som inte var där försöker använda mig som slagträ i någon debatt på något sätt. Idag är det Folkpartiet som förklarar att människor som jag röstar på SD eftersom vi blev kallade för svennehora och andra rasistiska tillmälen i skolan. Idag försöker mina vita medelklasspolare att använda oss som politiskt slagträ för att förklara det ena eller det andra. Och jag lackar lite, så jag tänkte berätta hur det var för mig som var där.
Jag fotade 2008. Det kommer aldrig nånsin
vara perfekt nej, men det är där jag kommer ifrån

Så okej. Jag är uppvuxen i Flempan. Har bloggat om det förut, typ här. Flempan var inte särskilt snällt mot mig när jag var liten, för normerna för hur man får vara och vad man får göra i Flempan är ganska snäva, och jag var ett ganska konstigt barn. Jag minns liksom fortfarande listorna. Destiny's Child och Westlife är de bästa banden, den snyggaste klädseln är linne och adidasbyxor, hög hästsvans, mörkt hår med blonda slingor. Man lyssnar på pop, rap och r'n'b och man är intresserad av kompisar och killar. Magrutor är sexigt. 

Till viss del känner jag faktiskt igen mig i Folkpartiets debattartikel. Jag har blivit kallad för svennehora på skolgården ett par gånger (lol, prydare och präktigare barn än jag var är svårt att tänka sig, men svennehora i alla fall). Jag har varit den enspråkiga eleven som man byter till modersmålet för att reta, när man inte vill att jag ska förstå vad man säger (alltså måste det vara elakt). Jag har varit skitarg på lärare som inte fattat att mina polare snackar perfekt svenska utan gett dem sämre betyg. Jag hade inte den där ekonomiska medelklasstryggheten som mina söderpolare - vi bodde i billig hyresrätt och hade absolut inte råd med märkeskläder. Min mamma skrattade bara när mina kompisar skröt för mig om sina dyra kläder och jag kom hem och gnällde. Bor man i Flempan har man inte skitdyra kläder. Jag insåg att jag skulle bli lärare i högstadiet när jag pluggade genom att förklara läroboken för en klasskompis från Flempan. Jag märker fortfarande typ varje dag att jag inte växte upp i villaförorten och att jag inte känner mig hemma i trygga fina medelklassen. Jag är liksom inte en av er även om ni tror det.

Men såhär:
Jag drabbades inte av strukturell rasism när jag var liten i Flempan.

När jag gick i sjuan började jag högstadiet i centrala Huddinge. Jag hade aldrig sett så många blondiner på samma ställe. Kvarnbergsskolan befolkades av elever från fina villa- och radhusområdena i Stuvsta och Snättringe. Alla var rikare, alla var svenskare. Och bam!, jag fick alla vithetsprivilegier.

När jag umgås med vita, etniskt svenska medelklassmänniskor är det liksom ingen som märker att jag inte är en av dem. Jag hade svenskklingande namn, svenska föräldrar, blont hår, medelklass-kulturellt-kapital. Tre minuter bort med pendeltåg låg svenskhetens förlovade land där jag garanterades medlemsskap utan att behöva bevisa någonting alls. Hej privilegium.

Så seriöst Folkpartiet, lol. Jag knöt inte näven i fickan och började rösta på SD. Jag åkte pendeltåg i tre minuter och fick en massa privilegier gratis. Tack för dem. Jag passerar, alltid, utan problem.

Men bara så att ni vet, fina medelklassvenskakompisar som växte upp på Söder och pluggar oseriösa grejer på universitetet och har föräldrar som äger bokförlag eller är chefer eller jobbar på myndighet eller universitetet, så märker jag varje dag att jag inte är en av er, för jag växte upp i Flemingsberg och min pappa är sjukpensionär och min mamma lågstadielärare. Och det är mina erfarenheter.
Var ni inte där, så håll käften, sätt er ner i båten och lyssna.
Tala inte om för mig hur det var.
Använd mig inte som slagträ i någon jäkla politisk debatt.
För jag vet hur det var, och det gör inte ni. Vad fan vet ni om svennehora och miljonprogram och strukturell rasism?
Jag fick alla vithetsprivilegier, håll käften.

söndag 16 mars 2014

Jag löser brokproblemen

Hänger hemma med Sam och snackar om krigslajv, uniformer, könsneutralt dräktskick och det ständiga problemet med att kissa i uniform på medeltidslajv. Få gånger så mycket som just inför toalettbesök märker jag att kläderna jag har på lajv är tänkta för någon med en penis. Få saker ger mig så mycket ångest på lajv som tanken på att jag strax behöver ställa mig mot en trästam, hyska upp ett gäng kjortlar, hitta bältet för mina hosor och brokor, knäppa upp, hasa ned det, hålla koll på alla hundra kläder för att inte kissa på dem, och sedan försöka krångla på det hela på något snyggt sätt igen. Brokor och hosor är snyggt, men inte så himla praktiskt.

Sedan kom jag att tänka på det där Lengberg-fyndet som lajv- och medeltidssverige uppmärksammade för något år sedan. Framför allt var det det behåliknande plagget som fick uppmärksamheten då (äntligen förklarar det sig hur medeltidens kvinnor kunde ha klotrunda små äppelbröst uppe vid nyckelbenen). Men nu var det ett annat plagg som fångade min uppmärksamhet.


De tangaliknande underbyxorna! Bildtexten uppger att det är ett par mansunderbyxor, men jag tänkte "vänta, det där är ju skitpraktiskt!" och var tvungen att göra en prototyp. Tanken är alltså att ha dem tillsammans med mina knälånga kjortlar och höga hosor när jag är på krigslajv. Så här gick det:


Jag gjorde en principskiss, det är i grunden bara ett nästan rektangulärt tygstycke som blir lite bredare bak än fram, och så fyra knytband som håller ihop det hela.

Så här ser de ut på. Jämfört med moderna trosor sitter de högre och är större. Får lite tramsig
pinup-känsla av dem, men faktum är att de täcker allt de ska täcka.
Jag gjorde prototypen av ett gammalt lakan som jag hade hemma, mest för att testa om konstruktionen över huvudtaget är möjlig. Det verkar den vara. Med måtten jag tog täcker den rätt fint. Funderar på om de skulle se mer anständiga ut om knytbanden byttes mot bredare remsor, men det kräver lite mer konstruktionsarbete, och framför allt är den viktiga finessen just att knytband går att knyta upp, som ni ska få se.

Men hosbältet då? Till mina vanliga brokor har jag hosor och brokor sittande fast i samma bälte, men det känns inte riktigt möjligt med den här lösningen.

Jag provade att helt enkelt sätta hosbältet utanpå särken.
Vill minnas att en del källor säger att män ofta hade storskjorta på det här sättet, vikt och nedstoppad, så att den fick extraknäcka som underkläder. Det här gör att mina höfter är någorlunda täckta och jag känner mig lite mer påklädd.

Simulerade att sitta bredbent för att t.ex. knyta kängor. Till min belåtenhet är brokorna faktiskt täckande. Man ser en del av mina lår, men de täcker faktiskt allt de ska täcka.
Efter kängtestet provade jag även att lägga mig bredbent på rygg och sprattla med benen. De bilderna får ni inte se, men vittnena på plats (flickvän och kompis) hävdar bestämt att brokorna är täckande och att ingenting oanständigt visades.

Dags för det bästa!

När jag ska kissa knyter jag helt enkelt upp banden på ena höften

Och så blir det jättelätt att dra plagget åt sidan och förrätta sina behov, medan hosorna och särken sitter på precis som vanligt.

När jag är klar drar jag helt enkelt tillbaka brokorna och knyter dem på höften igen, det var mycket lättare än att försöka samla stora brokor och hosor och knäppa ett bälte.
Så jag tror att jag gillar det här och att det kan vara värt att sy ett riktigt par.

Vad säger ni? Är tanga-brokor någonting du skulle kunna tänka dig att bära på lajv?