Inlägg

Visar inlägg från april, 2014

En 1860-tals day dress, del 2

Bild
Var var vi nu? Du är färdig med dina underplagg och det är dags att börja sy själva klänningen? Check. I det här inlägget ska jag försöka beskriva hur jag gick till väga. Det blir ingen regelrätt tutorial, för jag fotade väldigt lite under själva sömnadsprocessen. Däremot har jag mycket länkar till folk som gjort bra tutorials förr, och hoppas att det räcker så.
Hitta ett mönster
Det är lättare att sy kläder efter ett mönster, än utan (duh), och om man inte är grym på mönsterkonstruktion är det rätt knivigt att dra upp ett från grunden (jag har provat, det ligger över min kunskapsnivå). Däremot har jag en mamma som är grym på mönsterkonstruktion, och som har sytt en hel del klänningar till mig tidigare. Så jag lånade hennes arkiv.

Vi utgick från ett gammalt mönster som sitter bra på mig. Fördelen med 1800-tal är att moderna sömnadstekniker som insnitt verkar rätt uppfunna, så det gick att köra på samma mönster som till en modern klänning, med vissa korrigeringar. Det kan vara så att j…

En 1860-tals day dress - del 1

Bild
Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag fastnade för 1860-talet. Det kan ha börjat med brevlajvet Poste Restante för ett par år sedan, när jag började göra research för att få veta vad roller i den engelska överklassen 1862 hade på sig. Och alltså, tidiga 1860-talet är läckert. Det är liksom sinnesbilden av 1800-talet, med smala midjor och stora krinoliner. Så sakta men säkert bestämde jag mig för att sy en sådan klänning.
Eftersom rätt många när jag sagt vad jag håller på med reagerat med ungefär "jag vill också!" eller "kan inte du skapa en ny trend?" så tänkte jag att jag slänger ihop ett inlägg och talar om hur det gick till när jag sydde den här klänningen. Det var inte alls så svårt som det verkar. Min klänning tog tre dagar att bli klar med, och den är prydlig med massa små pilldetaljer.

Så here goes: hur man blir med 1860-talsklänning.

Disclaimer: Jag är kostymnörd, men inte reenactare, och det här inlägget riktar sig till intresserade lajvare och nyfikna i s…

Projekt bumla är avklarat!

Bild
Äntligen, äntligen, är jag faktiskt färdig med min bumla. Och den är söt.
De sista stegen har varit en del renoveringsjobb - jag insåg att livet var alldeles för långt både för att falla snyggt och om man jämför med träsnitten. Kjolen som satt i min midja puffade liksom upp det så att det blev bubbligt i ryggen. Sedan insåg jag dessutom att en liten viktuppgång gjort att kjolen inte längre satt bra i midjan, och att det blev en ful glipa när jag försökte knäppa kjolen.

Så vad gör man?
Igår var jag på hemslöjden och köpte en FET rulle lintråd. Sedan sprättade jag upp hela rynkningen på kjolen och plockade bort midjebandet helt. Jag höjde midjan på livet ungefär 6-7 cm, och sydde fast kjoldelen direkt i livstycket. Nu har jag alltså en livkjol istället för en modulklänning (vet inte riktigt varför jag ville ha den tvådelad från början), och den sitter sjukt mycket bättre och skönare. Ingenting som skär in i midjan och är obekvämt, och kjolens tyngd sträcker livet och får det att sitta b…

Den manliga blicken

Bild
Hej!
Idag ska vi prata dubbelbestraffning och manliga blicken. Det här inlägget handlar om sex, sexualisering och vad man tänder på, så om du är lättgenerad eller någon av mina nära släktingar får du gärna sluta läsa nu.

Det här inlägget bottnar i Susanna Petterssons fenomenala blogginlägg om Genusfotografen, som finns här.

Jag har seriöst aldrig i mitt liv förutsatt att min främsta funktion, vare sig socialt eller utseendemässigt, är att behaga män. Jag växte upp i en värld relativt fri från dem, och mina värsta pubertetsår var jag lesbisk. Jag har använt mitt utseende för att signalera vem jag är, för att uttrycka personlig stil och kreativitet, givetvis också för att göra mig själv vacker och sexig. Men inte med "vad killar ska tycka om mig" i bakhuvudet. Rent generellt är jag ganska ointresserad av vad killar ska tycka om mig.
Samtidigt har jag absolut ett behov av att få vara sexig och sexuell. Av någon anledning har det här behovet dessutom tagit sig formen, att jag fö…

Några gånger när det verkligen kändes... och andra fragment

Inspirerade av Elsa Billgrens inlägg här började jag och Mathilda skriva egna listor på gånger det verkligen kändes. Skriv gärna en också, jag älskar det här formatet och vill gärna läsa.

---

- När vi satt ensamma kvar sista natten i hotellbaren och hade druckit lite för mycket, och du pratade om att vara lycklig och jag grät och sa att jag hatar lyckan, att jag vill vara euforisk och annars får det vara. Du sa att ditt liv var mer spännande förr, att det kändes lite monotont för att man inte undrade.
Till exempel om vi skulle börja hångla nu, vad skulle hända då? Det hade man kunnat undra. Men vi delade på en cigarett istället och gick och lade oss, och väl tillbaka ensam i mitt hotellrum ångrade jag verkligen att jag inte kysst dig.

- Att hoppa i alla vattenpölar på väg hem från universitetet.

- När jag låste in mig i badrummet och satt på jacuzzikanten med telefonluren krampaktigt fäst mot axeln och örfilen fortfarande svidande mot kinden och insåg medan tårarna rann att jag skratt…