En 1860-tals day dress - del 1

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag fastnade för 1860-talet. Det kan ha börjat med brevlajvet Poste Restante för ett par år sedan, när jag började göra research för att få veta vad roller i den engelska överklassen 1862 hade på sig. Och alltså, tidiga 1860-talet är läckert. Det är liksom sinnesbilden av 1800-talet, med smala midjor och stora krinoliner. Så sakta men säkert bestämde jag mig för att sy en sådan klänning.

Eftersom rätt många när jag sagt vad jag håller på med reagerat med ungefär "jag vill också!" eller "kan inte du skapa en ny trend?" så tänkte jag att jag slänger ihop ett inlägg och talar om hur det gick till när jag sydde den här klänningen. Det var inte alls så svårt som det verkar. Min klänning tog tre dagar att bli klar med, och den är prydlig med massa små pilldetaljer.

Så here goes: hur man blir med 1860-talsklänning.

Disclaimer: Jag är kostymnörd, men inte reenactare, och det här inlägget riktar sig till intresserade lajvare och nyfikna i största allmänhet. Jag gör dock en hel del små fusk, så vill du vara säker på att din klänning är 100% historiskt korrekt i detalj, behöver du göra mer research på egen hand än att lyssna på mig. Jag känner tyvärr inga svenska 1800-talsreenactare som kör borgerliga grejer, men om du känner några så tipsa mig hemskt gärna! Jag är en glad amatör.

Steg ett: Skaffa kollen
Ett första bra steg är att ta reda på vad du ska sy och hur det ska se ut egentligen. Jag är relativt trött på att svenska lajvare vant sig av vid "generiska medeltidskläder" men fortfarande tror på "generiska 1800-talskläder" som man kan hitta på Myrorna. Det är en helt enorm skillnad på 1818, 1860 och 1887.

1810-tal
1850-tal
1890-tal
Jag har fått mycket tips och info via Truly Victorian. Wikipediasidan 1860s in Western Fashion är en bra start. Det finns också en uppsjö av bra costumer-bloggar på internet. Jag tipsar om Historical Sewing, Story of a seamstress och Romantic History, men de länkar vidare till många andra bra.

En annan guldgruva är Pinterest! Jag har en anslagstavla som heter 1860-tal som det är fritt fram att kolla in och kopiera grejer från. Även här funkar det så att när man sätter en pin på en bild får man tips om andra som också pinnat bilden, och kan på så sätt hitta och prenumerera på andras anslagstavlor. Mycket bilder från museer, gamla foton och överlag genuina 1800-talsklänningar.

Nu bildspammar jag er lite och försöker ringa in de mest basic dragen för tidiga 1860-talets kvinnodräkt.

Mourning dress. Svart siden. Stor kjol, droppade axlar och de supertrendiga pagod-ärmarna.
Axlarna är väldigt låga för att skapa illusionen av sluttande axlar. Ärmarna är ofta vida för att midjan ska se smalare ut.
Och tack vare den relativt nya krinolinen behöver man inte ha tusen underkjolar för att kjolen ska bli rejält stor.
Aftonklänningar har djup urringning och små puffärmar på axlarna. Dagklänningar är långärmade och går propert ända upp i halsen. Oftast verkar klänningarna vara tvådelade, med liv och kjol i samma tyg. Då kan man också ha en långärmad "day bodice" och en kortärmad, urringad "evening bodice" till samma kjol.
Ganska ofta är klänningarna i mönster som idag känns lätt bisarrt att göra kläder i. Ofta är de stormönstrade. Rutor och ränder är populärt, liksom klara skrikiga färger som inte funnits tidigare.

Sista "bästa koll"-tipset är Sarah Jane på Romantic History's blogginlägg "Anatomy of an 1860s dress" där hon går igenom konstruktionen på en av sina bomullsklänningar i detalj. Det hittar du här.

Steg 2 - underkläder
Det är alltså ingen idé över huvudtaget att börja konstruera sådana här kläder om du inte har tillgång till plaggen som ska vara under dem. Typ alla historiska kläder (utom möjligtvis medeltid och efter 1960) bygger på att man har rätt underplagg som formar om kroppen till lämplig form och storlek. I det här fallet behöver du alltså en korsett och en krinolin.

Min korsett är en underbust som jag inte alls vet var den kommer ifrån, jag fick den av en vän för några år sedan. Den är stålskenad men relativt snäll och jag kan röra mig rätt bra i den. Poängen med korsetten är inte primärt att göra din midja smalare, utan att omfördela fett så att linjerna blir slätare. Den hjälper också till att stadga upp och avlasta midjan när du sedan ska hänga en seriöst ganska tung kjol på den.

Många korsetter från 1860-talet verkar vara överbyst-varianter, men jag har inte hittat någon som jag tycker ger rätt siluett. Moderna korsetter bygger ofta på att brösten ska sitta högt upp och ha mycket klyfta, men jag ser inga belägg på de gamla bilderna för att det här skulle vara en idealsilhuett. Tvärtom verkar ofta bröst vara ganska tunga och runda och sitta långt ned (de toppiga tonårsbrösten dyker upp i modet efter första världskriget). 

Jag bär alltså en modern bygel-bh (inte pushup!) till min korsett. Det är inte helt rätt, men det ger en form som känns mer 1800-tal än att använda en modern korsett, slash gå utan bh helt. Jag vet inte riktigt var man får tag på en bra viktoriansk korsett, men det finns en del på Etsy som verkar lovande. 

Krinolinen är 100% superfusk, ser inte alls 1800-tal ut, och jag har köpt den från Kina på Ebay. Den är i polyester med lätta stålringar och är tänkt att bära under en modern brudklänning. Det jag tittade på när jag valde krinolin var att den skulle kännas rätt i formen framförallt. Med klänning ovanpå ser den rätt ut för tidiga 1800-talet innan kjolarna börjar bli ovala. Det här var helt enkelt en budgetlösning, som känns lämplig för lajv.

Det här är Sarah Jane från Romantic History i den mer historiskt korrekta varianten.
Hennes inlägg om krinoliner här och här.
Utöver formplaggen behöver du en särkmamelucker/holkar och minst två underkjolar (en över krinolinen för att inte stålringarna ska synas genom klänningen, och en under krinolinen ifall den blåser upp). Mina är inte klara, så jag lämnar åt andra bloggare att visa upp dem.

Steg 3 - Get yourself some fabric!
Jag hade tur och hittade en rejäl yllestuv på Ohlssons tyger. Ungefär 3.80 meter räckte till en klänning, men jag fick skarva med en meter gammalt svart ylle från mammas förråd i nederkanten. Räkna alltså med ungefär fem meter tyg till en sådan här klänning. Det som drar är framför allt kjolen, som måste vara vid och räcka över krinolinen. Alltså ju mindre krinolin desto mindre tyg går åt.

Vanlig kalikå, alltså typ sådan där småblommig bomull man har i lapptäcken, eller tungt siden, verkar också vara vanliga tyger för 1800-talsklänningar. Siden är billigast på Ebay (åter igen!) där det kan ligga nedåt 110kr/metern, eller på puresilks.biz, som också har en himla massa just stormönstrade, rutiga o.s.v.

Jennifer på Historical Sewing har en lathund för hur mycket tyg som behövs för olika plagg, men tänk på att en yard är mindre än en meter och att standardvidden ofta är lägre, på kanske 110-120cm istället för 150. Det här gäller också när du köper tyg online, var noga med att kolla upp vidden.

Det här var del 1, och nu är du alltså klar med alla förberedelser för en 1860-talsklänning. I nästa inlägg visar jag hur min är sydd och så får du se lite färdiga bilder. Jäj! :D

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän