torsdag 28 augusti 2014

Fanns det ens kvinnor på krigslajvstiden?

Det här tankespåret började med en diskussion i min lajvförening om könsfördelningen på sommarens krigslajv. Från att vara relativt jämnt könsfördelade när vi har bylajv, smålajv etc - blir könsfördelningen ganska långt ifrån jämställd på lajven där fokus ligger på att leva lägerliv och slåss. men vad är grejen? Den diskussionen avslutades med att en klok tjej skrev ett inlägg om att man inte kan skylla på enskilda faktorer, typ deltagaravgift eller utrustningskrav, för att just tjejer är underrepresenterade på krigslajv. Det är någonting som ligger i strukturen på lajven. Tyvärr slutade diskussionen där.

Sedan glömde jag bort den. Tills häromdagen när jag snubblade över den här artikelserien på The Toast!
(Del 1: "Most people here are just themselves in the past", Del 2: "The cross-dressing reenactors of Gettysburg")

Den handlar om hur artikelskribenten som aldrig varit intresserad av militärhistoria följer med sin mamma på civil war-reenactment, träffar ett gäng kvinnor som reenactar de kvinnor som slogs utklädda till män under kriget, och i och med det börjar kunna relatera till kriget på ett annat sätt än tidigare. (Och en hel del annat, det är en grymt läsvärd artikelserie).

Sarah Emma Edmonds. Kanadensisk soldat,
sjukvårdare och spion under alias Frank Thompson
Och då började tankehjulen snurra och hamnade på krigslajv igen, för är det någonting som ofta slår mig som svårt inför krigslajv - och som jag inte tror är en personlig egenskap jag har utan en strukturell grej som många tjejer upplever - är att det är så otroligt svårt att relatera till krig och soldater. Jag har liksom aldrig någonsin haft en känsla av att krig händer människor som jag. Och när jag läser krigsberättelser, även dem om vanliga civila som blir inkallade och får göra jobbiga grejer, så känner jag inte igen mig.

Ibland när jag umgås med historieintresserade vänner eller läser historia, undrar jag rentav om det ens fanns några kvinnor förr i tiden? För att även de mest historieintresserade, passionerade nördarna kan säga typ "kvinnor följde med hären" men inte har en aning om vilka funktioner de här kvinnorna fyllde. Eller typ "de lagade väl mat och födde barn eller var prostituerade". Kvinnor, generellt, är så himla osynliga i historiska berättelser. Särskilt dem som handlar om krig.

Wikipedia uppger att landsknektarnas tross bestod av kvinnor, barn och hantverkare.
Hantverkarna var män med yrken som smed, snickare etc.
Kvinnorna har yrken som kvinna, fru eller hora
Most people here are just themselves in the past, säger någon i den första artikeln. Det kanske är ännu mera så på reenactments än på lajv, men även på lajv har jag ofta en känsla av att man väljer roller som ligger innanför en comfort zone. Jag spelar gärna roller som någon som jag skulle ha kunnat bli under de här omständigheterna. Och just när det kommer till militära roller, känns ofta hoppet extra långt. Det finns en extra tröskel mellan "civil ung kvinna i tjugoårsåldern" och "tog värvning/blev inkallad/hamnade i det militära" - oavsett hur mycket genusneutralitet man skriver in i fiktionen. För att förebilderna är så pass få. Och för att förebilderna som finns - som Sarah Emma Edmonds, Loreta Velazquez, Frances Louisa Clayton och de andra kvinnorna som beskrivs i artikeln ovan - alltid berättas som att de övervunnit ett extra hinder, sitt kön, innan de blivit soldater.

Den typiska bilden av kvinnor under ww2. Klassisk rekryteringsposter.
Finns hur många varianter på den här som helst.
Nu hoppar vi fram åttio år i tiden, till det mest generiska kriget. Varje gång någon säger "Kriget" tänker jag på andra världskriget. När jag frågar kompisar "vilket är det mest generiska kriget", svarar de på en gång och i en mun att det är andra världskriget. Så det verkar vara fler än jag som tänker på Kriget som det där som hände i Europa på 1940-talet.

En frågeställning jag rätt ofta har ställt mig och andra är "Vad tror du att du skulle göra om Kriget bröt ut här och nu?". Om du vaknade en morgon, Hitler invaderat Polen och Sverige bestämt sig för att gå med på de allierades sida - vad skulle du göra?

Till skillnad från i berättelserna från tidigare krig finns det ganska mycket kvinnor i andravärldskrigsmaterialet i vårt kollektiva medvetande (jag, Karolina och Malin skrev ett lajv om dem, vi sätter nog upp det någon gång). De är i Women's Land Army. De är på We Can Do It-postern, de knäcker tyska koder och jobbar i fabriker och håller uppe hemmafronten och sköter telegrafer och är rödakorssystrar och sjunger Min soldat på svensktoppen och tjänstgör i kvinnliga förband i arméerna. Det fanns kvinnor i Europa på 1940-talet!
Kvinnliga stridspiloter, USA, ww2
Så egentligen har jag inga problem att tänka mig roller som människor som jag (kvinnor, helt enkelt) får under krig. Jag spelade kvinnlig stridspilot på ett andra världskrigslajv i våras och den kognitiva dissonansen var obefintlig.

Men när det kommer till de där medeltidskrigslajven, så spelar det liksom ingen roll hur mycket folk säger att "män och kvinnor gör precis samma sysslor och har samma roller i krig" - eftersom alla roller som finns är roller som alltid spelats av män. Eftersom bilden Lajvsverige har om hur ett krig går till, är typ hundraprocentigt präglad av killars krigslekar och mäns bilder av krig. Som verkar vara någonting de ser som tämligen självklart och lätt att identifiera sig med. Och som får mig att känna mig så himla alienerad. Särskilt som så många roller kvinnor spelat under krig historiskt helt enkelt stryks bort när lajvare gör krigslajv. Man tänker att det vore roligare med så många vapenföra roller som möjligt, och kvar blir en stor mängd traditionella mansroller och en handfull sjukvårdare och tross.

I narrativet verkar det dels inte finnas några kvinnor, och dels inte finnas några arbetsuppgifter som kvinnor gör som är meningsfulla. Men kvinnor får gärna spela män om de vill.

Och så undrar vi varför könsfördelningen blir så ojämn på krigslajv.

tisdag 19 augusti 2014

Pilgrimsväska

Det enklaste textila skrytprojektet jag gjort på ett tag. Tidigare år har jag använt en flätad bältesväska till plånbok och mobiltelefon under Visby, men insåg att mitt bälte är alldeles för fult för att bära till klänningen. Så innan jag skaffat ett snyggare behövde jag någonting att bära småsakerna i. Det fick bli en pilgrimsväska.


Utgångspunkten är den här bilden på pilgrimer i Maciejowskibibeln (från mitten av 1200-talet). Som synes är pilgrimsväskan ganska liten, trapetsformad och det är tofsar på den (haha, mannen med den vita väskan har en likadan lampskärmshatt som jag, jag finner detta mycket roande).

Jag hade en liten spillbit vitt ylle hemma och bestämde mig för att använda den. De flesta jag sett göra pilgrimsväskor gör dem i ylle, vilket verkar vara ett sannolikt material eftersom de flesta pilgrimsväskor jag sett är färgade.

Jag fodrade väskan med linne för lite mera stadga. Trapetsformen är himla smidig, för den gör att jag får plats med mycket i väskan men att öppningshålet är relativt litet - det är alltså lite extra svårt att tappa saker eller få dem stulna.

Axelremmen är ett enkelt vävt band som jag slängde ihop på bandgrind. Det gula garnet är ull och det vita är en ull/silke-blandning som jag också använde i tofsarna (för att minska risken att de tovar ihop sig). Tennknappen är en replika härifrån och orginalet uppges vara samtida med Maciejowski.

Knapp med blå sten
Såhär blev den slutliga väskan.
Och storleken, i förhållande till mig. Något större än förlagans väska, men
fortfarande liten och nätt.

Sent 1300-tal och manuskriptutmaning

Just nu använder jag inte internet till så mycket annat än levande historia. Jag är så grymt nördig på det sättet - jag gillar att hitta en liten period åt gången och gräva ner mig i alla dräkthistorieresurser jag hittar. Och fundera ut outfits och saker jag vill sy och studera moderiktiga färger och snitt och linjer och hitta alla fel i min gamla garderob och fundera på hur jag ska korrigera dem.

Den här sommaren har varit en medeltidssommar. Jag bestämde mig för att jag ville ha en "historiskt korrekt" outfit att vara stilig i på medeltidsveckan, och då var det bara att börja sy. Så det blev särk, birgittahätta, dok, mellanklänning och pilgrimsväska på en sommar.

Under medeltidsveckan var det sisådär en trettio grader varmt, så jag är barbent på alla bilder. Har tänkt att jag ska höstanpassa outfiten med ett par hosor (alla mina gamla par är hellånga och jag vill ha knälånga) och en liten knäppt hätta, men dem har jag inte hunnit sy än. Så här långt ser den alltså ut såhär:

Med Karro och vår gode vän Emil. Och hatt och
birgittahätta.
På väg till mataffären i Visby. Huvudlinet sitter på ordentligt.
Det är dock trettio grader varmt och mina offiga skor och tatueringar syns
lite mer än vad jag är bekväm med på den här bilden.

Nåväl. Jag har lite att göra. Just nu är jag så sjukt sugen på att hänga mer med reenactors i förhållande till lajvare, eftersom jag på riktigt tycker att det är skitroligt att sy historiska kläder, gräva efter bilder och källor, få till alla detaljer på ett medeltida sätt, titta på bilder och göra likadant etc. samtidigt som jag börjar bli så sjukt ointresserad av "det är logiskt så då måste det vara rätt" eller "det är snyggt så då måste det vara HK".

Och DÅ! Precis när jag satt där och tänkte att jag vill återskapa mera, så kom Maria med den sjukt bra idén Manuskriptutmaningen. Länken innehåller instruktioner på engelska. Om du vill ha mera socialt sammanhang och pepp medan du gör utmaningen så rekommenderar jag att gå med i den fantastiska facebookgruppen "vi som syr medeltidskläder", där ganska många har antagit utmaningen och diskuterar den i gruppen.

I korthet går konceptet ut på att välja en färgbild ur ett medeltida manuskript. Välj en person på bilden. Sy hela personens outfit, i samma färger som på bilden. Dokumentera processen. Du har ett år på dig.

Jag tycker att det här är en skitrolig idé! Dessutom har jag länge önskat mig en kortärmad överklänning, och var grymt nöjd när jag hittade den här utan tippets. Manuskriptet är Romance of Alexander (1338-1344) och jag tänker göra damen längst till höger. Eftersom hennes underklänning är blå har jag redan den undre klänningen, och kan fokusera på den övre.


Så, jag antar manuskriptutmaningen! Fortsättning följer.