tisdag 23 september 2014

Swedish costume och medeltidsveckan

Idag har jag läst Lizette Gradéns artikel Folkdräktsmode i Svenskamerika - Kulturarv, kreativitet och tillhörighetens geografi. Artikeln handlar om staden Lindsborg i Kansas där det varje år firas midsommar och Svensk hyllningsfest, två festivaler där hela stan uppmanas gå klädda i svensk folkdräkt.

Lindsborg är alltså en stad som grundades av svenska immigranter från Värmland på 1800-talet, och som sedan ungefär 1960-talet aktivt marknadsfört sig som Little Sweden. Den svenska hyllningsfesten (som alltså heter Svensk hyllningsfest även på engelska) firas sedan fyrtiotalet och orten verkar bygga mycket både turism, gruppkänsla och identitet på sitt svenska arv. Och även Lindsborgsbor som själva inte är svenskättlingar eller har någon koppling till Sverige klär sig i svensk folkdräkt för att visa samhörighet med sin hemstad Lindsborg.

En sak som verkligen slår mig när jag läser om Lindsborgsborna och deras folkdräkter, är hur mycket det påminner mig om den svenska reenactment- och medeltidskläderscenen.

Hela projektet med att uppvärdera sitt svenska kulturarv och klä alla i folkdräkt verkar i Lindsborg ha börjat i början av 1900-talet. Vi pratar alltså om samma tidsperiod som det i Sverige är superhett att bygga nationell identitet genom att konstruera folkdräkter och låta fotografera sig i traditionella plagg. I Lindsborg samlade man information om folkdräkterna på flera sätt - dels från bevarade plagg och dräkter som kommit med svenska förfäder till Amerika, berättelser från äldre släktingar, och från vykort och planscher från Sverige. Till exempel sådana här vackert kolorerade dalkullor.

Genom åren har det hänt ett par olika saker med det svenska dräktskicket i Lindsborg. Dels har det kommit till mer och mer information om hur svenska folkdräkter faktiskt ser ut, via internet och dräktböcker. Men det har också demokratiserats. Sedan åtminstone 1980-talet har det varit ett krav från skolledningen i staden att alla skolbarn går klädda i svensk folkdräkt under Svensk hyllningsfest, och då har man behövt göra en specifikation på vilka plagg som ska vara med för att plagget ska räknas som svensk folkdräkt (skjorta, väst, knäbyxor för pojkar, blus, livstycke, förkläde, kjol och huvudbonad för flickor). Men många Lindsborgsbor skapar utifrån de här förutsättningarna helt egna dräkter som inte alls är baserade på någon särskild dräkt från Sverige. Man kan blanda som man känner för, välja färger man tycker är vackra, sy matchande dräkter till hela familjen, eller nya varje år, sy dräkten i polyester (för att det är mer lättskött än bomull), så länge dräkten passar in i en estetik som känns igen som "folkdräkt". Skolan har ett "dräktotek" där skolbarn kan låna dräktdelar och efter fritt val komponera ihop dem till en helhet.
Jag slängde upp en bild på ungdomar i sådana dräkter i förra inlägget. Många fler hittar du här.

När jag läser om de nyskapade dräkterna från Lindsborg tänker jag ganska mycket på folk som syr och skapar "medeltidskläder", att ha på medeltidsfestivaler runt om i landet. Ganska ofta har dessa dräkter inte så mycket gemensamt med faktiska kläder som burits på medeltiden, men faller in i en allmän estetik som känns medeltida (eller för all del 1500-tal/landsknekt/renässans för att återknyta till en diskussion som gått varm hos återskaparna den senaste månaden).
Undertecknad (t.v) i "medeltidskläder" anno 2006

Både i den svenska kontra svenskamerikanska folkdräktsrörelsen och i historiskt återskapande kontra medeltidssömnad finns det också en dynamik mellan å ena sidan människor som aktivt strävar efter en historisk autencitet, till exempel genom att välja en folkdräkt från en särskild hembygd och forska på hur dräktdelar sett ut och tillverkats exakt där vid en viss tidpunkt. Inom historiskt återskapande är det här rentav en huvudingrediens, och det blir därmed viktigt att fokusera sina historiska plagg på en samhällsklass, geografisk plats och person som skulle kunna bära dem tillsammans. I Lindsborg hittar artikelförfattaren däremot flera personer med blandat ursprung från olika platser i Skandinavien, t.ex. svenskt-norskt, som då bestämt sig för att basera sin folkdräkt på element från båda platserna. Jag har lite svårt att tänka mig att samma sätt att konstruera en folkdräkt på skulle vara möjligt i Sverige, där vi ändå är relativt strikta på olika bygdedräkters utseende.

Slutligen tänker jag dock att jag skulle behöva slänga in en liten passus om det här med att låna estetik och plagg från andra, och som jag lovade att jag skulle blogga om efter förra inlägget om etnicitet. Ibland kallas begreppet kulturell appropriering, men det är så pass entydigt negativt laddat och i regel alltid förbundet med maktobalanser att jag skulle behöva en mildare synonym, som jag dock inte hittar just nu. Kanske lån helt enkelt?

Det verkar vara ett ganska universellt drag inom klädsel och mode, att man lånar drag från andra kulturer som uppfattas som spännande och exotiska, ofta för att de är långt bort i antingen tid (gamla kläder) eller rum (andra kulturers kläder). Däremot när kläderna ska användas som just kläder, inte som utklädnad, verkar vi ofta känna ett behov av att på olika sätt anpassa dem efter vår egen estetik. Därav att du ser på en gång att en bild från medeltidsveckan 1989 är åttiotals-medeltid, eller att Paul Poirets orientalistiska klänningar som var högsta mode i Paris på 10-talet är parisiskt mode, inte algeriskt.

Jag har skrivit om just folkdräkter och tradition på det temat en gång förut. Att det känns så himla fånigt när folk får för sig att man inte får visa håret till folkdräkt, eller ha läppstift till folkdräkt, etc, i och med att vi använder dräkterna som levande högtidsplagg och inte som museiföremål. Jag har sett barn i masdräkt och foppatofflor på midsommar fler än en gång. Och med den logiken förstår jag också absolut amerikanerna i Lindsborg som komponerar sin Swedish costume efter eget behag.
Ellica och jag firar midsommar i Svärdsjö, 2012

När det kommer till historiskt återskapande är det ju en lite annan sak, eftersom det ofta faktiskt handlar om att vara levande museiföremål och visa folk hur det kunde se ut på riktigt under vald tidsperiod. Då har man frisyrer som inte är snygga och moderna. Då passar inte läppstift, mobiltelefon och foppatofflor. Och som svensk med ursprung i Dalarna skaver tanken lite på att vem som helst kan sätta ihop en mörk lång kjol, ett randigt förkläde och en polyesterväst och kalla det för folkdräkt.

Den hemsnickrade dräkten kanske är "folkdräkt" i Lindsborg men inte i Dalarna. På samma sätt som sammetsklänningen med guldband och klockärmar är "medeltidskläder" på medeltidsveckans marknad men inte i det seriösa reenactarlägret.

tisdag 16 september 2014

Alla andras traditionella kläder

Swedish dancers i "traditionell svensk dräkt", Kansas

Jag går en grymt intressant kvällskurs just nu, som heter Kläder, kropp och identitet på etnologiska på SU. Gårdagens föreläsning handlade om etnicitet och hur kläder används för att konstruera etniska och nationella identiteter, och nu tänkte jag försöka återuppliva studietekniken "blogga".

När etnologer pratar om etnicitet, är de noga med att påpeka att det är en social konstruktion. En etnisk grupp upplevs av sig själva och andra ha någonting gemensamt, ofta i form av en gemensam kultur, härkomst, historia eller genetik. Det finns dock inga etniska grupper med totalt vattentäta skott mellan vilka som är med i gruppen, och vilka som inte är med i gruppen. Se "vem är svensk?", "vem är same?" eller "vem är jude?" som jag antar att det finns åtskilliga spaltmeter skrivet om från diverse människor. Helt enkelt, etnicitet är i viss mån förhandlingsbart.

När etnologer pratar om mode menar de ganska ofta en avgränsad kategori västerländsk dräkt, som utgår från modeindustrin i städer som Paris, London, Milano, som produceras och konsumeras enligt bestämda mönster (typ "det finns en social norm som säger att det är önskvärt att ha det senaste modet") och som ändras regelbundet. Det är alltså mode, men vad är då alla kläder som inte ingår i modesystemet?

Okej, så långt mest begreppsdefinitioner. Men okej, alla de här kläderna som inte är västerländskt mode då. Till exempel kläderna vi ska prata om idag, som betraktas som traditionella eller etniska. Dagens blogg/föreläsningssammanfattning handlar om ett par varianter av hur kläder och etnicitet konstruerar varandra.

Generellt är det här begreppet etnisk någonting som hör till Den Andra. Homogena majoritetsbefolkningar uppfattar sällan sig själva som etniska, frågar du en random svensk vad som är typiskt för etniska svenskar kommer hon att skaka på huvudet och se förvirrad ut.

På samma sätt blir etnisk dräkt en stämpel vi sätter på kläder vi själva inte har på oss. Jeans och t-shirt är inte etnisk dräkt. Shalwar kameez är etnisk dräkt. Svensk folkdräkt är etnisk dräkt, eftersom den för majoriteten av svenskarna hör till det främmande. När kimonoliknande morgonrockar börjar bli en stapelvara i folks garderober slutar de vara etniska och börjar vara morgonrockar. O.s.v.

En sak jag tycker är ganska faschinerande här, är att kläder och etnicitet verkar fungera på så sätt att de förstärker varandra. Människor uppfattas som mer etniska i traditionella kläder. Och kläder uppfattas som mer traditionella om de bärs av människor som stämplas som etniska. Jag visar några bildexempel:

De här kvinnorna är givetvis lika indiska...
...som de här kvinnorna.
Men när jag googlar "punjabi women" är de första sidorna googleträffar bilder som den nedersta.

Och den här ryska ullsjalen:
Tolkas inte som traditionell på en svensk modebloggare
Men tolkas som traditionell på de här rumänska kvinnorna
En annan tankevurpa som verkar följa med på köpet när man pratar om kläder och etnicitet, är att alla kläder som inte är västerländska modekläder skulle vara statiska på något sätt. Kläder som tillhör någon Annan, långt borta i rum (eller tid), kategoriseras ofta som traditionella och oföränderliga. Som om det inte skulle gå trender i kläder som inte är västerländsk modedräkt. Trots att, givetvis, alla grupper som använder kläder och utsmyckningar också ser dessa förändras något över tid.

Här kanske det är dags att plocka in ännu ett sådant där akademiskt begrepp, kulturellt kapital. Helt enkelt kunskaper om hur man gör saker i en viss grupp. Vad man har på sig, vad olika kläder signalerar, hur man är artig, hur man pratar med varandra etc. 

Kläder är generellt en sådan där företeelse som rymmer ganska mycket information för den som har det kulturella kapitalet och är med i gruppen. Folk från Dalarna ser troligtvis skillnad på leksandsdräkt och rättviksdräkt. Amerikanerna som dansar folkdans i "swedish costume" gör det oftast inte. Jag ser inte skillnad på en Dressmankostym och en Armanikostym, men vem som helst som är intresserad av snygga herrkläder gör det.

Och på samma sätt gör vi ofta misstaget att betrakta modesystem vi inte är en del av som oföränderliga, fast de i själva verket inte alls är det.

En sak jag märker när jag skriver blogginlägg, är att man får in så galet mycket mer information på en föreläsning eller ett par kapitel välskriven akademisk text, att jag liksom hinner skriva ett långt inlägg och knappt kommit igenom början. Det finns så himla mycket att säga. Så jag sätter punkt för första inlägget om kläder och etnicitet här, och återkommer förhoppningsvis ganska snart med ett nytt inlägg.

Kommande inlägg på temat:
- Long trousers, kolonialism, etnicitet och kläder
- Exotisering... och Medeltidsveckan