Dekonstruera inte bara, bygg upp!

Ett råd som jag ofta ser till folk som har med barn att göra - som föräldrar och lärare - är det här med att inte tala om för barn vad de inte ska göra. Säg vad de ska göra istället. Det är vettigare att prata med eleverna om att respektera varandra och ta ansvar för ett klimat där man vågar vara sig själv, än att bara säga åt dem att man inte får skrika bög och hora. Och så vidare, det här är old news.

En sak som slagit mig ganska ofta på sistone, när jag känt mig vilsen i den samtida feminismen, är att vi inte är så himla bra på att följa det här rådet själva. Jag tänkte på den här texten som delades runt på facebook om Feministiskt initiativs valplattform jämfört med Vänsterpartiets, som bl.a konstaterar att Fi fokuserar på negativa friheter - rätt att slippa diskriminering, våld och tvång, medan Vänstern även nämner positiva friheter - möjligheter, att ta makt, rättvisa.

Snarlikt är det här med positiva definitioner (vad någonting är), kontra negativa definitioner (vad någonting inte är) och hur ofta jag tycker att vi går vilse i det. Häromdagen höll jag en liten rant om det där på Twitter, efter att jag läste ett till synes hjälpsamt svar på ask.fm, där en frågeställare undrade hur hon skulle göra för att bli en inkluderande lågstadielärare. Svaret blev "köp inte in oreflekterat cisnormativa läromedel". Och alltså det är rätt svårt att veta vad som räknas som ett cisnormativt läromedel för lågstadiet. Räcker det att det finns barn av olika kön? Om de aktivt gör saker som inte är könsstereotypa - t.ex. flickorna löser mysterier och pojkarna pratar känslor? Måste det finnas barn med som har könsneutrala namn? Som omtalas som hen? Många frågor och rätt få svar, så jag kände att det där svaret var ganska otillräckligt.

Men okej, man ska inte köpa in cisnormativa läromedel (vad det nu är), men vad ska man göra då?

Jag tänkte också på den här ordväxlingen i nättidningen Feministiskt Perspektiv för någon vecka sedan, som börjar med att en krönikör talar om att man inte ska önska folk God jul, utan vara medveten om alla sätt det kan vara fel på (du vet, inte jul, inte god), och får ett ganska frustrerat svar som jag kände igen rätt mycket av mina egna känslor i.

Ganska ofta upplever jag att den här sortens negativa definitions-feminism kan vara ganska ytlig och göra det ganska bekvämt för sig. Som uppmaningen Glöm inte bort att alla inte firar jul!. Den innehåller hela två negativa uppmaningar. Men den säger egentligen ingenting konkret.

Att säga "tänk på att alla inte firar jul" tvingar ingen att lära sig någonting över huvudtaget om andra människors traditioner. Och även om jag görs medveten om att det finns folk som inte firar jul - vad vill skribenten egentligen att jag ska göra med den medvetenheten?

"Var medveten om att det finns normbrytare". Ja, okej. Nu vet jag det. Vad är nästa steg?

"Tänk på att inte bara läsa vita manliga västerländska författare i skolan" - Ja, okej. Nu vet jag det. Jag kan fortfarande bara två afrikanska författare. Den ena är Doris Lessing. Att uppmärksamma "icke-västerländsk" litteratur klumpar dessutom ihop Afrika, Asien, Latinamerika och en hel massa andra ställen som knappt finns på min mentala karta, men som inte heller behöver hamna där för att jag ska kunna göra ett svavelosande ställningstagande emot den västerländska manliga hegemonin i litteraturhistorien.

Det är liksom en lat och ganska slö aktivism att tala om för folk att tänka på hur saker inte fungerar. Du slipper tala om hur det fungerar egentligen. Du slipper formulera en egen världsåskådning. Du slipper lära dig en enda afrikansk författare, så länge du kan säga att det är viktigt att inte bara läsa europeiska. Om du pratar om hur dåligt allt är, slipper du oftast prata om hur allt skulle vara om det var bra - eller vad vi ska göra för att komma dit.

Så här ser en vit, manlig västerländsk författare ut (Karl Ove Knausgård närmare bestämt).
Jag fick inga googleträffar på hur en "icke-vit, icke-manlig, icke-västerländsk författare" ser ut.
En sak som ofta slår mig, som pedagog, med alla de här negativa definitionerna vi bygger politisk ideologi på, är hur ohjälpsamma, opedagogiska, de faktiskt är.

"Tänk på att arrangera konferensen på ett sätt som inte är heteronormativt, sexistiskt, funkofobt eller transfobt" låter självklart - men säger väldigt lite om vad som faktiskt måste göras på konferensen för att funktionshindrade, HBTQ-personer och kvinnor ska känna sig välkomna.

"Se till att det finns könsneutrala toaletter, hörslinga och rullstolsramp, att alla som anmält specialkost får anpassad mat, att det finns trygghetsvärdar på plats, deltagare avgör själva vilket tilltalsnamn de vill gå under, och att alla arrangörer reagerar omedelbart och med nolltolerans mot kränkande beteende av deltagare" säger sjukt många saker som är bra att tänka på när man gör ett arrangemang. Det tillåter dessutom arrangörer som inte spontant kommer på alla sådana lösningar att vara okunniga snarare än fobiska. Själv spanade jag aldrig efter rullstolsramper eller märkte för smala dörröppningar förrän min pappa hamnade i permobil - nu ser jag dem ofta. Att jag inte såg dem tidigare var knappast funkofobi, men att jag aldrig behövt tänka tanken på en rullstolsramp.

Eller som när jag var fjorton och var rätt nyfiken på hur det här med lesbiskt sex fungerar. Standardsvaret på den frågan är "Det är inte som i porr". Sug på den en stund. Det är en förklaring som kräver rätt bra koll på både porr och lesbiskt sex för att svaret ska bli begripligt över huvudtaget.

Så till nästa år önskar jag mig att alla som håller på med feministisk, antirasistisk, antikapitalistisk, antifascistisk, icke-heteronormativ, icke-cissexistisk, icke-binär, icke-normativ icke-funkofob kamp börjar använda sig av lite fler positiva definitioner.

Jag vill höra vad ni menar, hur ni ser på världen, vad ni tycker är bra, hur ni tycker att saker faktiskt är, hur saker ska vara. Inte bara om allt som inte ska vara eller som inte är.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.