Inlägg

Visar inlägg från 2015

Kvinnovärldar

Bild
Det är julhelg och jag ligger hemma, njuter av lugnet, äter tio clementiner om dagen och tittar på jul-tv på SVT. Mitt Facebookflöde har äntligen lugnat ned sig efter att Star Wars, The Force Awakens hade premiär och typ hälften skrev vad de tyckte om filmen medan andra halvan skrev att de skulle blocka och unfrienda alla som spoilade. Lite som vanligt när det kommer en sådan där stor hajp alltså. Jag har lyckats undvika alla de första sex filmerna så jag planerar nog inte att se den här heller.

Och här ligger jag och tittar på jul-tv och inser så smått varför jag liksom alltid har varit ganska oimponerad över när nördkulturen blir glada och feministhajpar någonting. Typ ni vet att det typ är en kvinnlig huvudperson i filmen! Eller att det finns typ en badass Furiosa! Eller att den klarar Bechdeltestet. Jag är rätt oimponerad eftersom hela den här grejen med att det inte finns några kvinnor från början inte är en allmän grej för vårt samhälle utan rätt mycket en genretrop för nördgenr…

Dagens vintageblogg: om det här med underkläder

Bild
Som ni säkert har märkt vid det här laget tycker jag om kläder. Det tror jag är en typisk sådan där sak som förhållande till min kropp inte riktigt ändrar på - jag är genuint förtjust i kläder, och jag tycker att det här förhållandet mellan kläder och kroppar och hur de påverkar varandra är sjukt intressant. Så idag blir det ett inlägg på det temat. Det här började med att jag var på fina Emmaus Vintage vid Slussen igår och hittade en sjuksköterskeklänning. (Jag har fortfarande inte riktigt lyckats luska ut hur gammal den är, den är märkt med Almedahls och SSK W 719). En liten ledtråd kom dock när jag provade den på, och insåg att "den här kommer att vara i rätt storlek med en gördel under". Många gamla vintageklänningar är helt enkelt snävare över höfter och rumpa i förhållande till sin storlek, eftersom det när de tillverkades var självklart att bäraren har en gördel under. Egentligen är det precis samma grej som att våra kläder är tillverkade för att bäras ihop med bh, oc…

Tankar om mat och kroppar

Bild
Jag är inne i en period när jag vrider och vänder ganska mycket på mig själv, vad jag känner, tänker och tycker om saker. Vem jag är. Vad jag tycker om. Saker som är svåra, och sådär. På sätt och vis är det ganska nyttigt, men det gör kanske också att det mesta jag känner för att skriva om är saker som inte nödvändigtvis är akademiska, intellektuella eller går att tillämpa på ett generellt plan. Det blir liksom mer personligt än så. Men så får det vara ibland, tänker jag.

Det här är ett sådant där ganska jobbigt inlägg, på ett tema som också är ganska drygt. Jag kanske ska skulle sätta en triggervarning på det, om jag någonsin brytt mig om att göra sådant i den här bloggen tidigare. Hur som helst handlar det en del om ätande, skam, mat, vikt och sådant där. Och det är inte så klämkäckt och pepp som jag brukar vara. Du har blivit varnad.

Jag och min kropp är inte så himla bra vänner just nu. De senaste åren har jag stadigt gått upp i vikt. Jag tror att det är en blandning av psykofarm…

Klarakvarteren

Först tänkte jag skriva någonting akademiskt och substansiellt, för det kliade i fingrarna på mig och jag hade hållit så många ranter på facebook, i köket, i sängen, för Karro, på sistone som skulle kunnat bli bra blogginlägg. Det var bara det att så fort jag satte mig för att skriva så tog det emot och jag lyckades inte. Så fort jag satte mig för att skriva blev det bara en trött liten kaospoet som ville dikta om att livet bara är en samling skärvor men att det är just det som gör det vackert.

Förra helgen tog vi en dejt på Söder och förlät Stockholm för att det inte är i Berlin. Jag tycker om Berlin. "Fattigt men sexigt" läste jag om den i Aftonbladet. "Kaxig" tänker jag, Berlin är en jävligt kaxig stad. Lite rough, lite gentrifierad men långt ifrån välstädad. Jag gillar gatukonsten och den billiga ölen och de fula husen, där varannan hus är en gammal sunkig DDR-kåk och varannan är ett modernt kontorspalats i stål och glas.

Förra helgen gick jag och Karro på stan…

Jag är inte min grupp. Inte du heller.

Bild
Okej. Här kommer ett lite internt feministiskt/intersektionellt inlägg och vi ska prata om två begrepp som ofta slängs runt i debatten, som som delvis krockar med varandra på ett sätt som frustrerar mig.

Vi börjar med tolkningsföreträde. Att ha tolkningsföreträde handlar i grunden om vem som har rätt att diktera vad som är sanning och vad som är åsikter. Begreppet har introducerats för att det är relativt vanligt att folk tycker om att ta sig tolkningsföreträdet - alltså att döma vad som är sant och inte - i frågor som handlar om andras liv. 
...som när jag skrev B-uppsats i religionshistoria och läste en liten homofob skrift från Kristdemokraterna i Svenska kyrkan, som förklarade att den homosexuella livsstilen handlar om sex, inte om kärlek. Där handlar det alltså om att en (heterosexuell) skribent talar om hur andra människors liv fungerar. Rätt många av oss som har erfarenheter av denna homosexuella livsstil reagerade med "nej alltså, det handlar om kärlek". Och rimligtv…

Damkläder 1800-1990, så fuskar du looken

Bild
Phu! I skrivandets stund sitter jag i caféet på Prolog och har hållit föreläsningen tvåhundra år av modehistoria på fyrtiofem minuter. Nu är jag relativt utmattad och har pratat i ett sträck rätt länge. Eftersom jag lovade att dela med mig av materialet på något sätt efteråt lägger jag upp min powerpoint här. Ni hade fått den som handouts om det inte varit 48 bilder.

Powerpointen finns här

Och här är en länk till min Pinterest-sida där jag samlar allt kul (men bara sånt jag kommer åt och sånt jag kan behöva)




Jag måste tacka Alan Turing

Bild
För ett par timmar sedan publicerade en vän till mig en bild från ett 1800-talslajv. Bilden föreställer två vackra män (också vänner till mig), i passande utstyrsel, som kysser varandra.

Först blev jag förtjust! Det var en väldigt fin bild. Attraktiv. Snygg. Sedan lite tankfull. Sedan läste jag kommentarerna till bilden. Wow. Så hett! Så snygga. Sedan blev jag väldigt, väldigt sorgsen.

I vintras satt jag på Twitter och diskuterade med andra fans om ifall det inte är hög tid att Thomas Barrow, den homosexuella betjänten i serien Downton Abbey, får lite kärlek. Den senaste gången det hände blev han sviken av en älskare i pilotavsnittet till säsong ett - och sedan dess har Thomas homosexualitet funnits med i bakgrunden som något slags förklaring på varför han är en bitter och olycklig man, men aldrig fått ageras ut på något sätt.

Till min fasa gick det ganska kort tid innan diskussionen kom in på följande spår:
Det är sexigt och vackert att se vackra män i vackra gamla kläder kyssa varan…