Jag är inte min grupp. Inte du heller.

Okej. Här kommer ett lite internt feministiskt/intersektionellt inlägg och vi ska prata om två begrepp som ofta slängs runt i debatten, som som delvis krockar med varandra på ett sätt som frustrerar mig.

Vi börjar med tolkningsföreträde. Att ha tolkningsföreträde handlar i grunden om vem som har rätt att diktera vad som är sanning och vad som är åsikter. Begreppet har introducerats för att det är relativt vanligt att folk tycker om att ta sig tolkningsföreträdet - alltså att döma vad som är sant och inte - i frågor som handlar om andras liv. 

...som när jag skrev B-uppsats i religionshistoria och läste en liten homofob skrift från Kristdemokraterna i Svenska kyrkan, som förklarade att den homosexuella livsstilen handlar om sex, inte om kärlek. Där handlar det alltså om att en (heterosexuell) skribent talar om hur andra människors liv fungerar. Rätt många av oss som har erfarenheter av denna homosexuella livsstil reagerade med "nej alltså, det handlar om kärlek". Och rimligtvis kan man tycka där att människor som är homosexuella borde veta mer om hur deras kärleksliv funkar, än vad någon som ser det hela utifrån gör. Alltså har homosexuella personer tolkningsföreträde i frågan om vad homosexualitet innebär. Typ.

Oftast när vi pratar om tolkningsföreträde handlar det alltså om att låta folk som har levda erfarenheter av någonting få berätta hur de erfarenheterna fungerar, utan att någon annan går in och säger "nej alltså det där är ju bara din åsikt och inte fakta". Att, säg, folk som utsätts för rasism vet mer om hur vardagsrasismen i Sverige idag ser ut, eller att folk som fött barn vet mer om hur det är att vara patient i förlossningsvården, än vad folk som inte fött barn gör.

Så långt inga konstigheter. Okej?

Nu kommer vi till ett annat begrepp. Jag har för mig att jag lärde mig ordet av Eva och Anna när de höll en föreläsning om etnicitet i lajvvärlden för några år sedan på Prolog (finns på Youtube). Det här begreppet kallar vi alibiargumentet

Att använda alibiargumentet gör du när du använder någon annan (till exempel din kompis som är mörkhyad, homosexuell eller funktionshindrad) som argument för att visa att det du tycker är Sanna Fakta om någonting som rör de grupperna. Typ "jamen min bögkompis säger att alla bögar älskar schlager, så det är inte homofobt när jag påstår det". Problemet med det är alltså att du använder en person (din bögkompis) som representant för en hel grupp (bögar), och förutsätter att ifall hen tycker X om Y, är X det enda sanna sättet att se på Y. Oavsett vad andra personer tycker.

Och alltså, i skärningspunkten mellan de här två hittar jag en tendens som jag ser oftare och oftare, och som jag tycker är sjukt jobbig.

Det är den där när folk... typ... Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram det, men när folk använder sig själva som något slags alibi för att få totalt tolkningsföreträde i frågor som rör en grupp de tillhör. Jag ser den relativt ofta. Typ "om jag som är homosexuell säger att X är homofobt, så är det det, och då spelar det ingen roll om någon annan tycker annorlunda, för jag är homosexuell så jag bestämmer". Problemet där är ju att man gör sig själv till talesperson för en hel grupp. Och det fungerar liksom inte heller.


Jag är inte homosexuell. Däremot har jag levt i öppna lesbiska förhållanden de senaste drygt tre åren. Jag är kompromisslöst öppen med att jag har en kvinnlig sambo i mitt vardagsliv och på min arbetsplats. Jag tycker alltså att jag vet en hel del vid det här laget om hur det är att leva som öppet gay. Ibland talar straighta personer om för mig att jag utsätts för homofobi dagligen och att alla tycker att lesbiska är äckliga (och att det är fel och hemskt såklart). Då är det ganska skönt att kunna säga "men alltså, jag lever med det här dagligen och jag delar inte din uppfattning". Jag och min flickvän får nästan aldrig negativa kommentarer på stan. Folk är grymt obrydda. Även i Flemingsberg. Sa någon någonsin någonting där var det snarare en positiv kommentar eller en nyfiken fråga om vi är tillsammans. Det vet jag, för jag lever med det.

Däremot har jag inte tolkningsföreträde om hur det fungerar att vara homosexuell för någon annan än mig själv. Jag har ingen aning om hur det är att leva som homo i pingstkyrkan, eller i Uganda, eller i USA eller Spanien eller Norrbotten eller i arbetarrörelsen eller i Finland. För jag gör faktiskt inte det.
Jag har inte rätt att diktera hur livet fungerar för världens alla homosexuella. Jag har inte heller ensamrätt på att diktera exakt vad som är homofobt och vad som inte är det. För jag har faktiskt bara tolkningsföreträde i frågan om mina egna erfarenheter, och kan inte göra mig själv till talesperson för en hel grupp.

Just att jag är så här kompromisslöst öppen är dessutom en fördel jag har i sammanhanget. Ganska ofta när vi börjar hänga upp oss på vem som har vilket tolkningsföreträde och har rätt att be vem hålla käften, tvingar det alla i en diskussion att komma ut och vara öppna med exakt vilka egenskaper som gör att de har rätt att yttra sig. Är du transperson? Funktionshindrad? Kroniskt sjuk? Alkoholist? Utövar BDSM? Korten på bordet, annars ska du hålla käften och inte ta tolkningsföreträde. Och det funkar liksom inte. Vi kan inte ha ett debattklimat där vi tvingar alla att vara kompromisslöst öppna med varenda liten negativ erfarenhet som format dem, för att de ska ha rätt att yttra sig i en fråga över huvudtaget. Inte ett debattklimat där vi börjar med att kartlägga allas privilegier och svagheter, och därefter fördelar tolkningsföreträde över respektive grupp emellan sig. Det är inte rimligt, det är inte trevligt, det är alldeles för vanligt.

Så ok, om du säger att det är roligt att schlager är så vanligt i gayvärlden och undrar varför det är så.
Jag får säga att det är en lite taskig stereotyp jag inte känner igen mig i.
Jag får säga att de flesta flatkompisar jag har inte är så inne på melodifestivalen.
Jag får inte tala om för dig att du är homofob som säger så eller att det är kränkande av homosexuella att koppla ihop oss med schlager. Jag får inte heller låtsas som att min åsikt i den här frågan är den enda åsikten som räknas.

För jag får faktiskt inte göra mig själv till alibi för en hel grupp människor som jag råkar tillhöra. Oavsett om gruppen är lärare, bisexuella, cispersoner, tjejer, nördar, lajvare, alkisbarn, svenskar från miljonprogrammet eller någon annan grupp som jag nu råkar tillhöra. Och det får inte du heller.

Kommentarer

Lotta Losten sa…
Åh en så bra och välformulerad text! Har tänkt i liknande banor själv de senaste dagarna men bara lyckats slå knut på hjärnan och bli ledsen istället. Så tack för en strålande text om en klurigt ämne!
Lotta R sa…
Jättebra skrivet! Håller med ovanstående...
Anneli sa…
Tack för pepp! :)
Perny sa…
Jättebra skrivet och formulerat. Om jag skriver om något i en liknande fråga kanske jag länkar till dig för att reda ut begreppen, hoppas det är okej. Jättetydligt.

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän