onsdag 22 juli 2015

En bok som gör mig glad: Sara Lövestam - Tillbaka till henne

5. En bok som gör mig glad
Sara Lövestam - Tillbaka till henne

Egentligen hittade jag Sara Lövestams blogg först. Hon är en ganska quirky, hysteriskt rolig lesbisk SFI-lärare som nördar grammatik, och det var Karro som sa "va, känner du inte till henne, du MÅSTE läsa!". Det här var ganska kort innan Tillbaka till henne kom ut. Sedan har jag för mig att jag snubblade över den i pocketshopen (de flesta böcker jag äger är impulsköp därifrån) och konstaterade att den innehåller ett par teman jag brukar gilla i böcker, så jag passade på.

Så... vad då för teman? Den här boken är uppbyggd av två parallella handlingar. Å ena sidan är det Hanna, Stockholm, nutid, som lever ett rätt tråkigt och frustrerande liv innan hon av en slump blir ägare av ett gäng föremål - en trälinjal, ett par skor, en brosch och ett par glasögon. Av någon anledning får Hanna känslan av att det finns något slags historia gömd i de här föremålen och blir besatt av att leta upp den. Den här halvan av boken är en ganska klassisk blandning av "tjej får nog av sin tröttsamma omgivning och gör upp med den" och "tjej löser mysterier".

Sedan är det den andra berättelsen. Det är Tierp, 1906, och huvudpersonen är folkskollärarinnan Signe (som givetvis varit ägare av de mystiska föremålen, men det är mer med dem än så). Det här är min favoritdel av berättelsen. Kvinnosakskampen och rösträttskampen kommer till Tierp med en känd agitator, men för Signe blir det lite fler saker än så.

Jag är en sucker för historiska romaner. Jag är också en sucker för intressanta kvinnliga huvudpersoner, för lesbiska kärleksintriger och för feel good-mysterier. Så det här är en rätt mysig bok som jag blir glad av. Den gör mig sugen på att klä upp mig i min finaste söndagskostym och gå på Skansen. Eller i förstamaj-tåg med vajande röda fanor. Eller bara kura ihop mig med min flickvän och säga "jag läste just en så himla mysig bok!". Så den är värd.

En favoritserie: Vilhelm Mobergs utvandrarserie

3. En favoritserie
Vilhelm Moberg - Utvandrarserien
Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige

4. En favoritbok i sagda serie
Vilhelm Moberg - Nybyggarna

Det här inlägget var svårare att komma igång eftersom jag kom på att jag läst relativt många serier. Hade ganska många bubblare, men det får bli den här.

När jag gick i gymnasiet och var lite sugen på att läsa Utvandrarna tittade en kompis chockat på mig och sa "Nej, men blä, Det är ju sånt som lärare vill att man ska läsa!". Lite skamset lade jag den ifrån mig och hittade någonting annat istället, och så kom det sig att det tog mig ganska många år att hitta den här serien. Sedan snubblade jag över några utdrag ur serien när jag bläddrade igenom mina läroböcker på jobbet, och tänkte att det kanske är hög tid att jag ger mig på den. Så jag sträckläste hela serien i våras.

De här är svenska klassiker och de flesta är väl någorlunda bekanta med handlingen i stora drag: Det är 1850-tal och smålänningarna Karl Oskar och Kristina sliter på sitt torp och drabbas av så mycket ekonomiska problem och allmänt elände att de bestämmer sig (Karl Oskar i alla fall, Kristina tvivlar men följer till slut med) för att emigrera till Amerika och bygga ett bättre liv där. Första boken täcker utresan till Nordamerika och avslutas med att de kommer i land i New York. Andra boken tar dem från New York till Minnesota där Karl-Oskar skaffar en jordlott åt familjen. I tredje boken följer man dem medan de slår sig till rot i det nya landet och har börjat bli med ett nytt liv och en ny vardag. Fjärde boken är något mer fragmentarisk och utspelar sig när familjen varit ganska länge i USA.

Karl-Oskar är inte en av mina favoritkaraktärer, jag tycker att han är ganska tråkig. Däremot finns det så himla många andra guldklimpar i de här böckerna. Det är Ulrika och Robert och Kristina, Danjel och Jonas-Petter. Det är mycket sex, det är mycket religion, en del drömmar och lämnade både mig och Karro med en del funderingar på hur våra egna liv skulle ha tett sig på 1850-talet. Den innehåller flera mänskliga och realistiska skildringar av kvinnor, deras tankar och (vad som förvånade mig) deras sexualiteter. Framåt slutet av serien är den relativt lik Laura Ingalls Wilders böcker som jag skrev om i förra inlägget, och som jag också uppskattar för sina ständiga uppräkningar av hur rummet i timmerstugan ser ut, vad mamma lagar till middag och hur mycket grödor pappa har fått in på sin jordlott i år.

Jag parallelläste Nybyggarna samtidigt som jag och en av mina klasser läste Americanah som jag också redan har skrivit om. Det blev rätt spännande. Det var två olika skildringar av motivet den amerikanska drömmen, med hundrafemtio år emellan, och rätt många likheter men också skillnader. Nybyggarna är också den av böckerna jag uppskattade mest, där det blir som tydligast hur olika sockenborna från Ljuder i Småland förhåller sig till sina nya roller som invandrare i Amerika, och hur de så småningom blir amerikaner.

De här böckerna är skrivna på 1950-talet, innan Sverige blev ett invandrarland. Men egentligen är de ännu mer intressanta idag, när svenskar som jag är vana vid att se oss själva på andra ändan av berättelsen. Vi är vana vid att andra kommer till vårt land, men i den här berättelsen är svenskarna själva utvandrare och invandrare, som lämnar sitt rätt sugiga fattiga Sverige för att söka sig någonting annorlunda och bättre. Och det är ett rätt spännande perspektivskifte. Så jag gillar dem.

tisdag 14 juli 2015

En bok jag läst fler än tre gånger: Laura Ingalls Wilders "Lilla staden på Prärien"

2. En bok jag läst fler än tre gånger
Laura Ingalls Wilder - Lilla staden på Prärien

Laura Ingalls Lilla huset-serie tillhör den där kategorin femtiotalsbarnböcker som jag inte är säker på om de ens går att få tag i på svenska längre. I min familjs ägo finns ett antal tummade exemplar som läses om och om igen, lånas ut till familjemedlemmar och binds om när de är för trasiga. Jag har inte alla delarna i serien. De går ofta att låna på bibliotek, men när Klassikerförlaget försökte sig på en nyutgåva för några år sedan blev det bara de fyra första delarna. På originalspråket engelska är de rätt lätta att få tag i, men de hör till den där kategorin böcker som jag av rent nostalgiska skäl vägrar läsa annat än i översättning.

De tidiga böckerna i serien är roligast som historiska dokument. Där är huvudpersonen Laura en liten flicka, som inte har särskilt mycket personlighet eller konflikter själv, men där oändliga sidor ägnas åt att beskriva hur pappa slaktar, styckar och röker griskött, timrar hus eller utvinner lönnsirap medan mamma bakar paj, syr kläder och uppfostrar döttrarna till att sitta rakt i ryggen, tvätta sig ordentligt och sy fint på sina lapptäcken. Typ. Det här händer i lite olika settings, i Stora skogen i Wisconsin, på prärien i Indianterritoriet, kanske Kansas(?) eller i en liten stad vid Plommonån i Minnesota. Men hur som helst.

Det här är en av de senare böckerna i serien. Det har blivit 1880-tal, Laura har blivit sexton år, går i skolan och vill bli lärarinna för att kunna försörja sig och familjen, som för tillfället bor i stan och lever rätt tätt inpå andra människor. Hon har fått en personlighet, som jag som läsare sympatiserar mycket med, hon är lite stursk, klok och vansinnigt envis. På sätt och vis är det en ganska vanlig tonårsroman. Huvudpersonerna går i skolan, diskuterar kläder, är förtjusta i olika pojkar, går ut och roar sig och rivaliserar sinsemellan. Men det är en tonårsroman som utspelar sig i en liten nybyggarstad i 1880-talets USA. Det dyker upp konflikter som "hur har vi råd att hålla storasyster kvar på blindskolan" eller "tänk om det blir en femmånaders snöstorm igen?". Huvudpersonen är sympatisk, boken är välskriven och allmänt charmig. Jag läser en Lilla huset-roman på två timmar kanske, så de är typiskt sådana böcker som jag kan krypa ner med när jag är trött, lite less och vill ha litteraturens svar på mjölkchoklad. Det är intressant, det är inte så himla svårt, och det är trevligt.
Så Laura Ingalls Lilla huset-serie, särskilt de senare delarna (Vid Silversjöns strand, Den långa vintern, Lilla staden på Prärien och Gyllene år) är sådana jag läser om med jämna mellanrum.

Bästa boken jag läste förra året: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

1. Bästa boken jag läste förra året:
Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag köpte Americanah som pocket strax innan jag skulle iväg någonstans och behövde en bok någonstans förra sommaren. Karro hade tipsat mig om Chimamanda Adichie efter att ha läst hennes En halv gul sol, och jag tror att jag hade sett henne prata afrikansk litteratur i SVTs Babel någon gång för flera år sedan och tänkt typ "wow, det finns litteratur från Afrika, jag borde verkligen allmänbilda mig" eller någonting i den stilen. Men så behövde jag en bok, Americanah hade just kommit ut i pocket, och jag gav den en chans.

Det här är en fantastisk bok.
Det är egentligen lite svårt att beskriva vad den handlar om. Den följer huvudpersonerna, Ifemelu och Obinze, från sin tonårstid i Lagos, Nigeria, och drygt ett tiotal år genom sina respektive liv som vuxna. I Lagos är det Obinze som drömmer om USA, men mer eller mindre av en slump blir det Ifemelu som vinner det amerikanska visumlotteriet, packar sina väskor, åker dit för att läsa på college och blir kvar. Obinze å andra sidan försöker att göra lyckan i Storbritannien, kommer tillbaka med svansen mellan benen men blir så småningom förmögen i Nigeria. Och förvisso träffas de, tio år senare i Nigeria (det är inte en spoiler, det framgår av baksidetexten) men det är egentligen inte det den här romanen handlar om.

Den handlar, in fact, om ganska många olika saker. Det är en 600 sidor lång bok. Den handlar om den amerikanska drömmen, som vrids och vänds på. Det är förväntningarna om vad man ska lyckas med i Amerika, som krockar med verkligheten och testas på olika sätt. Det handlar mycket om etnicitet, om ras och om andragörande. En av de mest lysande delarna i boken är den blogg som Ifemelu startar för att skriva om sina erfarenheter som icke-amerikansk svart kvinna i USA. "Jag var inte svart förrän jag kom till Amerika". Ifemelu är skarp, hon är vass, och när jag läst ut boken var jag nästan besviken över att upptäcka att den här bloggen givetvis inte fanns där ute på internet och väntade på att jag skulle läsa den. Det är mycket relationer, flera amerikanska pojkvänner passerar revy. Det är hår, det är litteratur, det är relationen mellan Nigeria och USA, det afrikanska och det amerikanska, det är självbilder och det är en hoper väldigt mänskliga karaktärer som är lätta att känna igen sig i och tycka om.

När jag läst ut den här boken var jag alls inte färdig med den. Jag lät skolan köpa in en klassuppsättning och läste den ihop med en klass gymnasietreor. Det krävdes ganska rejäla läsbeting, vi tog femtio sidor i veckan i ett par månader för att hinna igenom den. Men det blev också väldigt många intressanta diskussioner om bokens teman och om litteratur. Så den har verkligen använts.
Americanah, alltså. Rekommenderas.

Svensklärarsemester - 30 day book challenge


Nu ger jag mig på en till sådan där bloggutmaning. Den här gången handlar det om böcker. Det är egentligen inte jättemycket för er skull, utan mest för min egen. Som ni kanske vet har jag tagit en paus från mitt svensklärarjobb - till hösten börjar jag ett år på Nyckelviksskolan där jag ska läsa Färg, form och hantverk och lära mig så mycket konst och hantverkstekniker jag bara kan tänkas komma över. Det känns hemskt bra och fantastiskt kul.

Jag räknar med att fortsätta vara svensklärare däremot, för jag tycker mycket om mitt jobb. Men en rätt viktig del av det där lärarjobbet som jag ibland glömmer bort är det här med skönlitteratur. Jag har självbilden av att jag inte läser böcker. Men det gör jag faktiskt. Så jag tänkte att jag ska bokblogga lite, dels för att lära mig själv att skriva om litteratur och kanske också för att ge någon annan lite boktips eller bra tankar om texter.

Det blir förmodligen inte ett inlägg om dagen. Ett par inlägg har jag redan skissat upp på Facebook, så jag tar dem först och på en gång. Ibland lär det dröja mer än en dag mellan inläggen, eftersom jag är som jag är. Men jag ska försöka göra alla 30. Haka gärna på :)

1: Bästa boken jag läste förra året. Chimamanda Ngozi Adichie - Americanah
2: En bok jag läst minst tre gånger. Laura Ingalls Wilder - Lilla staden på Prärien
3. En favoritserie - Vilhelm Mobergs utvandrarserie 
4. Favoritbok i sagda serie - Vilhelm Moberg - Nybyggarna
5. En bok jag blir glad av. Sara Lövestam - Tillbaka till henne
6. En bok jag blir ledsen av. Tove Jansson - Pappan och havet
7. En bok som får mig att skratta. Jenna Jameson - Att älska som en porrstjärna
8. Mest överskattade boken. JRR Tolkien - Härskarringen-trilogin