tisdag 14 juli 2015

En bok jag läst fler än tre gånger: Laura Ingalls Wilders "Lilla staden på Prärien"

2. En bok jag läst fler än tre gånger
Laura Ingalls Wilder - Lilla staden på Prärien

Laura Ingalls Lilla huset-serie tillhör den där kategorin femtiotalsbarnböcker som jag inte är säker på om de ens går att få tag i på svenska längre. I min familjs ägo finns ett antal tummade exemplar som läses om och om igen, lånas ut till familjemedlemmar och binds om när de är för trasiga. Jag har inte alla delarna i serien. De går ofta att låna på bibliotek, men när Klassikerförlaget försökte sig på en nyutgåva för några år sedan blev det bara de fyra första delarna. På originalspråket engelska är de rätt lätta att få tag i, men de hör till den där kategorin böcker som jag av rent nostalgiska skäl vägrar läsa annat än i översättning.

De tidiga böckerna i serien är roligast som historiska dokument. Där är huvudpersonen Laura en liten flicka, som inte har särskilt mycket personlighet eller konflikter själv, men där oändliga sidor ägnas åt att beskriva hur pappa slaktar, styckar och röker griskött, timrar hus eller utvinner lönnsirap medan mamma bakar paj, syr kläder och uppfostrar döttrarna till att sitta rakt i ryggen, tvätta sig ordentligt och sy fint på sina lapptäcken. Typ. Det här händer i lite olika settings, i Stora skogen i Wisconsin, på prärien i Indianterritoriet, kanske Kansas(?) eller i en liten stad vid Plommonån i Minnesota. Men hur som helst.

Det här är en av de senare böckerna i serien. Det har blivit 1880-tal, Laura har blivit sexton år, går i skolan och vill bli lärarinna för att kunna försörja sig och familjen, som för tillfället bor i stan och lever rätt tätt inpå andra människor. Hon har fått en personlighet, som jag som läsare sympatiserar mycket med, hon är lite stursk, klok och vansinnigt envis. På sätt och vis är det en ganska vanlig tonårsroman. Huvudpersonerna går i skolan, diskuterar kläder, är förtjusta i olika pojkar, går ut och roar sig och rivaliserar sinsemellan. Men det är en tonårsroman som utspelar sig i en liten nybyggarstad i 1880-talets USA. Det dyker upp konflikter som "hur har vi råd att hålla storasyster kvar på blindskolan" eller "tänk om det blir en femmånaders snöstorm igen?". Huvudpersonen är sympatisk, boken är välskriven och allmänt charmig. Jag läser en Lilla huset-roman på två timmar kanske, så de är typiskt sådana böcker som jag kan krypa ner med när jag är trött, lite less och vill ha litteraturens svar på mjölkchoklad. Det är intressant, det är inte så himla svårt, och det är trevligt.
Så Laura Ingalls Lilla huset-serie, särskilt de senare delarna (Vid Silversjöns strand, Den långa vintern, Lilla staden på Prärien och Gyllene år) är sådana jag läser om med jämna mellanrum.

Inga kommentarer: