tisdag 14 juli 2015

Bästa boken jag läste förra året: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

1. Bästa boken jag läste förra året:
Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag köpte Americanah som pocket strax innan jag skulle iväg någonstans och behövde en bok någonstans förra sommaren. Karro hade tipsat mig om Chimamanda Adichie efter att ha läst hennes En halv gul sol, och jag tror att jag hade sett henne prata afrikansk litteratur i SVTs Babel någon gång för flera år sedan och tänkt typ "wow, det finns litteratur från Afrika, jag borde verkligen allmänbilda mig" eller någonting i den stilen. Men så behövde jag en bok, Americanah hade just kommit ut i pocket, och jag gav den en chans.

Det här är en fantastisk bok.
Det är egentligen lite svårt att beskriva vad den handlar om. Den följer huvudpersonerna, Ifemelu och Obinze, från sin tonårstid i Lagos, Nigeria, och drygt ett tiotal år genom sina respektive liv som vuxna. I Lagos är det Obinze som drömmer om USA, men mer eller mindre av en slump blir det Ifemelu som vinner det amerikanska visumlotteriet, packar sina väskor, åker dit för att läsa på college och blir kvar. Obinze å andra sidan försöker att göra lyckan i Storbritannien, kommer tillbaka med svansen mellan benen men blir så småningom förmögen i Nigeria. Och förvisso träffas de, tio år senare i Nigeria (det är inte en spoiler, det framgår av baksidetexten) men det är egentligen inte det den här romanen handlar om.

Den handlar, in fact, om ganska många olika saker. Det är en 600 sidor lång bok. Den handlar om den amerikanska drömmen, som vrids och vänds på. Det är förväntningarna om vad man ska lyckas med i Amerika, som krockar med verkligheten och testas på olika sätt. Det handlar mycket om etnicitet, om ras och om andragörande. En av de mest lysande delarna i boken är den blogg som Ifemelu startar för att skriva om sina erfarenheter som icke-amerikansk svart kvinna i USA. "Jag var inte svart förrän jag kom till Amerika". Ifemelu är skarp, hon är vass, och när jag läst ut boken var jag nästan besviken över att upptäcka att den här bloggen givetvis inte fanns där ute på internet och väntade på att jag skulle läsa den. Det är mycket relationer, flera amerikanska pojkvänner passerar revy. Det är hår, det är litteratur, det är relationen mellan Nigeria och USA, det afrikanska och det amerikanska, det är självbilder och det är en hoper väldigt mänskliga karaktärer som är lätta att känna igen sig i och tycka om.

När jag läst ut den här boken var jag alls inte färdig med den. Jag lät skolan köpa in en klassuppsättning och läste den ihop med en klass gymnasietreor. Det krävdes ganska rejäla läsbeting, vi tog femtio sidor i veckan i ett par månader för att hinna igenom den. Men det blev också väldigt många intressanta diskussioner om bokens teman och om litteratur. Så den har verkligen använts.
Americanah, alltså. Rekommenderas.

Inga kommentarer: