En bok jag inte trodde att jag skulle gilla men gjorde det ändå: George R R Martin - Kampen om järntronen


9. En bok jag inte trodde att jag skulle gilla men gjorde det i slutändan
George R R Martin - Kampen om Järntronen

När jag nöjesläser gör jag det i regel på svenska, som ju är mitt modersmål. Jag har alltså läst hela A Song of Ice and Fire, men jag gör det i de svenska översättningarna. Vill du låna dem är det helt ok.

Jag läser generellt inte fantasy. Det kanske förvånar er som känner mig som lajvare, och visst har jag varit på rätt många fantasylajv i mina dagar, men fantasygenren har svårt att fånga mig. Jag upplever oftast alla high fantasy-element som magi, drakar, alver etc. snarare som störande element som är i vägen för berättelsen än som coolt och stämningsskapande. Så det är sällan jag gillar fantasyböcker.
Alltså var det lite oväntat att jag dels skulle försöka mig på den här tegelstenen, och dels gilla den.

Det är ganska många år sedan jag började läsa En sång om is och eld. Den här tror jag att det var Niklas, som jag var ihop med i gymnasiet, som rekommenderade mig. Niklas var på den tiden en typisk nördkille som älskade Game of Thrones-brädspelet (som jag fortfarande inte har spelat och inte känner mig särskilt sugen på) så det var med mild skepsis jag började läsa den här. Och fastnade direkt. Resten av vistelsen i Helsingborg där Niklas bodde satt jag med näsan i en bok och sa "stör mig inte" medan han lite purket föreslog att vi skulle umgås eftersom vi inte sågs särskilt ofta.

Kampen om Järntronen har alla drag av en bra fantasybok som serien i övrigt tappar fler och fler av ju längre han skriver. Första boken har ett rätt sammanhållet narrativ. Den har en tydlig huvudperson i Ned Stark men man får många olika karaktärers synvinkel på historien. Den utspelar sig på ett fåtal ställen samtidigt som fortfarande är lätta att hålla i huvudet. Den innehåller inget överflöd av varken zombies, drakar eller vålnader. Det finns många kvinnliga karaktärer som dessutom är intressanta och komplexa. Det finns en twincest-plot (en av mina guilty pleasures hur fånigt det än är). Den är spännande. Det är inga långa listor med namn på folk man inte bryr sig om och inga ovidkommande sidospår. Den vecklar upp en intressant fantasyvärld som känns levande. Och den utspelar sig innan vi lärde oss G R R Martins ovana att kill his darlings, vilket bara gör det hela mer spännande och mer överraskande.

Jag är rätt förtjust i historiska romaner. Den här påminner mig mer om typ Den andra systern Boleyn än om generisk fantasy. Och det uppskattar jag. Och den håller ihop. Man kan i princip läsa den som en fristående roman, även om man förmodligen är lite för nyfiken på vad som kommer att hända sedan för att kunna hålla sig ifrån de andra böckerna också. Så den här gillar jag!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?