torsdag 29 december 2016

Emotional labour och ryggkli

Ett annat sådant där feministiskt begrepp från amerikanska internet, som gör mig glad att det fått allt mer fäste i Sverige, är emotionellt arbete. Exakt vad det är och hur det hänger ihop med könsroller har det skrivits spaltmeter om (den intresserade googlar emotional labour), så jag plockar lite vinklar jag kom att tänka på efter rätt bra samtal med ett par vänner under dagen.

Dels, så tycker jag om att emotionellt arbete börjat pratas om som arbete. Alla de här grejerna med att lära sig prata känslor, ta hand om folks känslor och relationer, vara socialt smörjmedel eller god värdinna, komma ihåg födelsedagar och vad folk vill ha i julklapp eller vad vi pratade om förra gången och följa upp det - är arbete. Jag har ganska ofta stött på idén om att det antingen är typ en naturlig del av kvinnors personlighet eller att vara snäll eller så, men just att emotionellt arbete är arbete... alltså, det är en terminologi som jag gillar.

Att börja prata om problem i en relation och göra en strategi för att man ska kunna prata om dem på ett bra sätt, att planera städningen, projektleda familjens julfirande, tipsa sin vän om sätt att komma ur sin depression, komma ihåg att skicka julkort till farmor och initiera det där jobbiga samtalet som måste tas, det är också arbete.

Jag vet inte om det är en självförtroendegrej eller vad det handlar om, men jag känner mig genuint tacksam varje gång andra utför emotionellt arbete åt mig. Och egentligen tycker jag nog att det är ganska bra, att vara tacksam för att folk gör en den tjänsten. Jag kanske egentligen borde utgå från att även mina läsare påverkas av könsroller i och för sig, och säga åt kvinnor som mig att göra mindre emotionellt arbete gratis, och män att förvänta sig det mindre och uppskatta det mer - men jag blir glad när andra utför emotionellt arbete, som att lyssna när jag ältar om känslor eller ge mig tips för att hålla igång vänskaper jag försummar. Eller städar mitt handfat. Tack :)

Den här gick runt på Facebook förra veckan
En annan sak om emotionellt arbete som jag kommit att tänka på ganska ofta på senaste tiden, särskilt när man pratar om känslor och att vara känslomässigt närvarande, är det här:

Att ta ansvar för sina egna känslor är emotionellt arbete. Att inte göra det, är att tvinga andra att utföra emotionellt arbete för att göra det åt en.

Jag pratade med en man häromdagen som trasslade in sig i ett resonemang om att han skulle vilja bli betraktad som känslosam, skyddsvärd och sårbar oftare. Och jag håller med den här bilden som cirkulerade på Facebook förra veckan, om att det seriöst är synd om människor som begränsas av sin könsroll så att de inte vågar eller vet hur man gör när man uttrycker känslor. 

Men jag håller inte riktigt med om att den gängse manliga könsrollen är att alltid vara stoisk och att aldrig visa känslor. Tvärtom, känns det ofta som att när män visar känslor måste de tas på så mycket större allvar än kvinnor som visar känslor. Och när män visar känslor måste det finnas en kvinna som löser det, tröstar honom och anpassar sig - utför emotionellt arbete för att arga och ledsna män ska känna sig bättre.

Jag vet att jag pratade om det här när jag skrev ett inlägg om manshat, men jag kan skriva det igen. Det här med att jag känner såhär inte ska följas av en punkt, utan av ett kommatecken. Att "jag känner såhär" behöver följas av ett "så jag hanterar det så här". Det är liksom inte ansvarsfullt att kräva att andra ska skydda en, ta hand om ens sårade känslor och göra ens emotionella arbete, om man själv inte kan göra samma arbete tillbaka.

Därför tar jag inte riktigt män som skryter om att de har nära till sina känslor eller klagar över att de vill få vara mer känslosamma på allvar förrän de också visar att de är bra på att hantera sina egna och andras känslor. Till exempel genom att utföra emotionellt arbete för kvinnor och ickebinära i sin närhet, ta ansvar för sina egna känslor och hänsyn till andras. You scratch my back, I scratch yours, så att säga. 

torsdag 17 november 2016

Sextips för jämställda heteromän

I dag i Varför apor aldrig bär rosa klänning startade någon en intressant tråd och efterlyste tips riktade till män för mer jämställt heterosex. Så jag skrev ett par poster. Sedan ville folk utanför gruppen läsa, så jag tänkte att då gör jag ett blogginlägg. Så här är det:

Tips till män för att ha ett mer jämställt hetero-sexliv

  • Var lyhörd! Det är lätt att få normbilden av att män ska styra upp sexet och ta allt initiativ och bara kunna allt medan kvinnor tar emot - men det blir bättre sex om ni tillsammans bestämmer vad ni vill göra. Minskar prestationshets för dig, mer njutning för henne, och en bättre sexupplevelse för båda.
  • Lyssna efter ja-signaler: kvinnor som har det skönt i sängen visar det genom ja-signaler, t.ex stön, att trycka sig närmare eller visa var du ska ha händerna, att göra ljud eller att säga "mm, skönt". Om du inte uppfattar ja-signaler, avbryt det du gör och kolla läget.
  • Var prestigelös - lägg inte status i att du ska leverera massa sex. Lyssna inte på tips om hur länge tjejer vill bli påsatta eller hur man smeker dem bäst. Alla fittor reagerar lite olika, så det bästa är att bara lyssna på tjejen du ligger med just nu om vad hon gillar. Vissa vill bli smekta jättemjukt, andra lite hårdare. Det som funkade bra på ditt ex fungerar inte nödvändigtvis på tjejen du ligger med nu. Se det inte som en törn i din stolthet om du inte gissat exakt rätt. Bli inte sårad när tjejen du ligger med säger "inte där" eller "nej"
  • Om du tycker att samtyckessignaler och vad hon gillar är svårt att tyda - ta det verbalt. Fråga "hur ska jag göra det skönt för dig?" och "gillar du det här?". "Vill du bli slickad?", "Får jag massera dig?". Bygg upp förtroende där ni kan kommunicera under sex.
  • Hetsa inte på - om hon slutar med ja-signaler eller låter tveksam, backa. Tjata aldrig. Många tjejer har erfarenheter som gör att de inte litar på att killar tar deras nej. Visa att du inte är en sån kille. Lägg stolthet i att det ska vara lätt att säga nej till dig. Försök aldrig opta eller manipulera henne att ha sex.
  • Campsite rule - lämna alltid din sexpartner i bättre skick än när du träffade hen. Det har jag bloggat om i mer detalj förut.
     
  • Extra viktigt vid engångsligg att iaktta campsite rule. En typisk röv-grej är att börja behandla kvinnor du legat med som luft eller som horor efter att du fått ligga med dem. Få henne aldrig att ångra att hon låg med dig. Ett bra engångsligg är kul före, under och efter ligget och ska kommas ihåg som att det var trevligt. Även om du inte vill ha ett förhållande.
  • Var öppen för att göra många olika saker. Ganska många tips som andra gav i tråden var "undvik penetration". Jag vägrar ganska konsekvent att kalla olika sexpraktiker för mer eller mindre jämställda per se, men skriver gärna upp på att det finns många fler saker man kan göra sexuellt än penetration. Vissa saker tycker du är skönare, vissa saker tycker hon är skönare. Mixa, så att det blir skönt för alla!
  • Öva på att ge respons! Ett klassiskt könsrollsmönster i sängen är att män ska vara aktiva och prestera medan kvinnor ska vara passiva och reagera. Att reagera på vad någon annan gör är också en skill som kräver övning och kommunikation. Jag har träffat rätt många killar som låter likadant när någonting är litegrann-skönt och när någonting är herrejävlar-jag-kommer-nu-skönt. Öva på att ge respons, verbalt och med ljud, för att visa när du gillar någonting. 

Vad har ni för tips för jämställt sex?
Till heteros? Till homos och bin? Till män? Till kvinnor? Till alla?

tisdag 4 oktober 2016

Manshat som vandrar

Jag gillar min feminism som jag gillar min populärkultur. Den ska vara lagom djup, kvinnofokuserad och passera Bechdeltestet. Jag brukar säga att jag tycker att det är roligare att prata om kvinnor med män, än om män med kvinnor. En annan rolig sak är att prata om kvinnor med kvinnor. Det tråkigaste jag vet är män som bara pratar om män.


Så idag tänker jag kasta sten i glashus och skriva lite om det här med manshat.

Som ni som följer mig i sociala medier kanske har märkt känner jag mig ofta ganska vilsen i ung feminism på internet. Den har nämligen gått ganska långt ifrån den feminism jag föll för och var vansinnigt engagerad i som yngre (och på många sätt fortfarande är: könsroller och feminism är en av de största taggarna här på bloggen, även om jag inte skriver jätteofta numera). Och just det här med manshat är en av grejerna som stör mig allra mest. Inte för att det inte är berättigat att kritisera män och maskulinitet i patriarkatet (klart det är!), men för att det för med sig en uppskruvad retorik som gör att man måste förklara tio tusen missförstånd för varje fråga man tar i. Så jag tänkte försöka plocka sönder det lite. Vi börjar med en bild.


Den här bilden, eller åtminstone en version av den, gick runt ganska mycket i mina feministkretsar för tio år sedan. Då var den en fyndig comeback på gnälliga killar som sa att "bööö alla feminister hatar män!!!". Tanken var alltså att visa att "ja okej, det du kallar för 'manshat' är att berätta om de här sakerna som kvinnohat leder till". Med den här definitionen är Stieg Larsson världens största manshatare.

Det är bara det att det är helt absurt att kalla "berättar om saker kvinnohatare gör" för "manshat".

För ett tag sedan började jag se den här bilden cirkulera runt i feministiska kretsar igen, nu följt av en självpålagd etikett, "jag är en manshatare", "jag hatar män". Folk som Lady Dahmer och Zara Larsson skriver inlägg och förklarar varför manshat är en helt legitim känsla.

Saken är den, att de fortfarande generellt verkar mena det manshat som den här bilden syftar på. Inte faktiskt hat. Inte av alla män. Någonstans på vägen har våran fyndiga comeback förvanskats till någonting som liknar gammalt hederligt klasshat (lite som att "alla män är potentiella våldtäktsmän" också gått från att vara en retorisk twist till någonting som bokstavstolkas på bilder av en skål med m&ms)

Problemet är bara... håll i hatten nu... att när man skriver "jag hatar män" - då bokstavstolkar de flesta människor det till att betyda just "jag hatar män". Och så får man ägna en lång stund åt att reda upp vad de egentligen menar, om det är okej att bli arg när någon out of the blue säger att hon hatar en, och sådär. Och det tar rätt mycket fokus från det där kvinnohatet i vänstra kolumnen som jag egentligen skulle vilja prata om.

Som den här superkonkreta tydliga listan på "Vad jag hatar när jag säger att jag hatar män". Det är en fenomenal, konkret lång lista på just kvinnohat.


När jag säger att jag är trött på eller inte gillar det här snacket om manshat brukar jag få lite blandade argument till svar. Som att det är kvinnohat som är det riktiga problemet (JA! Jag håller med! Till tusen! Kan vi inte bara sluta prata om manshat nu så att vi kan fokusera på det riktiga problemet?)

Eller att "manshat inte skadar någon". Fast där är jag inte så säker. Det jag tror framför allt händer när folk snackar om manshat hit och dit är att killar känner sig mindre hemma i feministisk diskurs - och det tycker jag faktiskt är ett problem, för jag vill att alla män ska vara feminister.

Jag vill att män kallar sig feminister. Jag vill att män gör feminism. Jag vill att män backar upp feminister och jag vill att män övertygar och uppfostrar andra män till att också bli feminister. 

Många av de grejerna handlar såklart om att lämna plats till kvinnor och transpersoner, att lyssna på oss och att ta problem som vi säger är allvarliga på allvar. Att inte försvara killar som är obehagliga eller farliga med att "han bara är lite obekväm" eller att "du inte kan ta ett skämt". Att inte ta oss och våra kroppar för givna, att inte försöka bestämma över vad vi ska göra med dem, och massa sådana där saker.

Men en del feministiska grejer för män, tror jag faktiskt att ni gör mycket bättre än vad kvinnor gör, och att det kräver aktivt görande från er själva. Till exempel det här med att lära sig ta emotionellt arbete i relationer. Till exempel det här med att ha killsnack, att prata om förhållanden och sex och värderingar och respekt och skapa rum för killar att undersöka, prata om och ta ansvar för sina egna känslor. Till exempel att starta pappagrupper, och killjourer, och ta ut föräldraledighet och söka sig till kvinnodominerade branscher i arbetslivet, och att lära era söner att det finns flera sätt att vara kille på och flera sorters maskulinitet. Sådana saker tror jag att manliga feminister är mycket bättre än kvinnor på, särskilt om de växte upp som pojkar och har socialiserats in i det här med att vara en man. 

Alltså vill jag, lika lite som för tio år sedan, att det ska vara allmänt känt att "feminism handlar om att hata män".

Feminism handlar om att krossa patriarkatet, upplösa könsnormerna, uppnå jämställdhet i samhället, krossa sexism, utplåna kvinnohat och våld mot kvinnor, sexuellt förtryck och orättvisor. Det handlar ganska lite om att hata män. Så det känns som rätt schysst att bryta det fokuset.


MEN MANSHAT ÄR JU EN KÄNSLA MAN INTE KAN RÅDA ÖVER! Läste jag en frustrerad tjej skriva i caps senast idag, apropå just den här diskussionen. Den hör jag ärligt talat ganska ofta, att det inte är konstigt att kvinnor som lever i patriarkatet känner hat, och man inte kan skuldbelägga känslor.

Nej... jag jobbar inte med skuldbeläggande av känslor. Känslor bara händer. Allmänt ventilerande av känslor däremot, det är jag mycket mer restriktiv med. Att ha en negativ känsla, som sorg, ilska, hat eller svartsjuka, ger aldrig frikort att ta ut den på andra.

Så det här stycket får handla lite om det där med farliga argument som är jättelätta att vända åt fel håll. Att det måste vara ok att ventilera sitt hat eftersom man inte kan hjälpa att man känner det, är ett sådant. Så länge man inte hatar till exempel förtryckta minoritetsgrupper, för då får man självklart inte ventilera sitt hat.

Argumentet på bilden här ovanför cirkulerade på riktigt runt i mitt facebookflöde och lite grupper för ett tag sedan. Jag vet inte om versionen med "10% av alla män" eller den med "10% av alla muslimer" kom först - i mina sociala medier var det lyckligtvis "män"-varianten, och tyvärr fullt seriöst. När man googlar efter m&m-memet får man ganska många äckliga googleträffar på olika grupper som borde misstänkliggöras eftersom 10% av dem är giftiga.
Dela inte fascistretorik, även om magkänslan säger att den är rimlig, ok?

Det lustiga med den här är ju att den också började som en fyndig comeback. När jag var tonåring gick den där ungefär lika ofta som "feminister hatar män". "Feminister tycker att alla män är potentiella våldtäktsmän".

Och jag brukade skratta och svara "nej, det är sexister som tycker att alla män är potentiella våldtäktsmän". Vändan går så här:

"Om en tjej följer med en kille hem från krogen, och blir våldtagen, och du säger 'det borde hon ha förstått och inte följt med honom hem från krogen', menar du att tjejer måste utgå ifrån att alla män är potentiella våldtäktsmän.

Eftersom det är ett absurt antagande, måste vi därför tycka att tjejer är i sin fulla rätt att följa med killar hem från krogen utan att bli utsatta för victim blaming ifall de råkar illa ut".


Från början är den alltså ett svar på att kvinnor "får skylla sig själva" i alla möjliga lägen där de tänkt att det varit okej att lita på en man. Tanken är att kvinnor måste kunna lita på män, inte att det är fullständigt rimligt att män är opålitliga svin. För det är det ju faktiskt inte. Det är totalt orimligt att utgå från att 10% av alla M&Ms är giftiga, och argumentet att kvinnor måste utgå från att det är så är ren sexistisk propaganda, inte rimlig feminism.

måndag 12 september 2016

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

För att hålla mig a jour med feministisk debatt på internet är jag med i den stora facebookgruppen Varför apor aldrig bär rosa klänning. En av de jobbigaste diskussionerna jag vet som återkommer där ganska ofta, handlar om ifall man bör få kritisera sex på samma sätt som allt annat i samhället.

I snitt återkommer diskussionen varannan vecka. I snitt tar det ungefär tio minuter innan samtliga deltagare ligger i varsin skyttegrav, där den ena sidan tycker att allt sex ska "problematiseras" och den andra tycker att sex är privat och man ska få ligga som man vill. Jag önskar att den fick mig att känna mig uppfriskad och pepp på att diskutera, men det gör den oftast inte. Förrän någon häromdagen ställde den spännande frågan "vilket sex är det problematiska sexet?". Och jag stängde av datorn och funderade utan att lägga mig i någon av de där skyttegravarna, på vad jag egentligen tänker om den här frågan. Hur gör man för att problematisera sex i relation till maktstrukturer, sådär som man gör med de mesta andra saker här i livet? Och får man göra det? Insåg att det här är ett återkommande nördämne här på bloggen, så det fick bli ett inlägg om det.

Från början:
Jag tycker inte att sex är ett "heligt" ämne som är frikopplat från alla andra diskussioner om makt, förtryck och samhällsstrukturer. Det går att prata om sex och makt, sex och etik, sex och samhälle på ett teoretiskt och problematiserande sätt. Det går att göra det utan att klanka ned på enskilda personer eller praktiker också. Och det tycker jag att man ska göra, för sex existerar liksom inte i ett vaakum.

Det dåliga sättet man kan göra det här problematiserandet på, är att börja fundera ut listor på "problematiskt" sex och säga "vi måste faktiskt få kritisera det här". Det är liksom att börja i fel ände, att börja leta efter det problematiska sexet. Så jag brukar göra det helt tvärtom (och det här är förmodligen självklart för er läsare som hållit sig i någon form av sexupplysnings- eller aktivistkretsar de senaste många åren).

Man börjar med att fundera på vad som är rimliga kriterier för att sex ska vara etiskt.

Vi utgår från att det finns oetiskt sex. Annars skulle rätt många brännande feministiska diskussioner aldrig äga rum. Vi utgår också från att det finns etiskt sex, men vad kan man ha för principer för det då?

Jag brukar säga att den viktigaste grundprincipen är informerat samtycke. Alla inblandade ska samtycka, veta vad de samtycker till, och när som helst ha rätten att dra tillbaka sitt samtycke utan att bli socialt bestraffade.

Alla ska ha kul och trevligt tycker jag är en bra etisk princip också. Det räcker alltså inte med att säga att sex är onajs ifall det är tråkigt och otrevligt - jag tycker att det är oetiskt att ha sex med någon som tycker att det är otrevligt och tråkigt.

Inga maktobalanser är en bra tumregel också. Det är jättemycket lättare att halka in någonstans mellan lite iffy och helt förkastligt om det t.ex. råder ett beroendeförhållande, är väldigt stor åldersskillnad eller den ena personen är beroende av att få sova i den andra personens lägenhet. Det är inte okej att utnyttja någon annan för sex för att denna behöver en resurs man själv har (pengar, någonstans att sova etc). Det är inte "tjänster och gentjänster", det är omoraliskt.

Inga dolda kort, inga dolda avsikter tycker jag är viktig också. Att vara öppen och tydlig med vad man tänker och vill och vilka förutsättningar som finns. Har du en partner? Berätta att du har en partner. Är din partner okej med att du ligger med andra? Vad bra! Berätta fortfarande att du har en partner. Är din partner inte okej med det? Ligg inte med andra. Dolda kort är fult. Ligg inte med folk för att göra någon annan svartsjuk. Låtsas inte att du vill ha en casual kk-relation för att försöka få den andra parten att bli kär i dig. Ragga inte upp någon för att få sovplats (fråga om du får sova över istället) etc. Var ärlig med dina avsikter. Allt annat är oetiskt.

Hedra förtroenden är en viktig regel också. Om du säger att du inte ska göra X, gör inte X. Respektera stoppord. Var lyhörd och omtänksam. Om du har en deal med din partner, håll den. Om du får veta saker i förtroende om andras sexualitet, skvallra inte. Etc. Men det är ju mer en allmän regel än någonting som bara gäller sex.

Och The campsite rule är bra också. Lämna din partner i bättre eller samma skick som när ni träffades. Gör din eftervård, bjud på frukost, var trevlig nästa gång ni ses etc. Inga könssjukdomar, brustna hjärtan eller slutshaming efteråt, okej?

Titta!
Nu har jag ju, genom att ringa in vilka etiska krav jag tycker att man kan ställa på sex, ringat in jättemassa saker som jag inte tycker är okej. Mellan raderna är det fullt med det där problematiska sexet som man faktiskt visst får kritisera.

Självklarheter kanske? Tänker att jag drar några gränsfall med etiska principer som jag bestämt mig för att de inte kvalar in som krav på Annelis lista över etiskt sex, så blir diskussionen lite klarare.

Jämställdhet är en sådan där som brukar ge lite dålig smak i munnen. Måste inte sex vara jämställt för att vara etiskt då? Jag tänker såhär: absolut jämställdhet är jättesvår att uppnå. Om man ska hårdra det (vilket jag rätt ofta ser folk i apgruppen göra) blir slutsatsen att allt sex mellan en man och en kvinna, en rik person och en fattig person, en vit person och en rasifierad person, på någon nivå ojämställt. Eftersom vi påverkas utanför sängkammaren av strukturer som gör att vissa av oss är mer privilegierade än andra. Och jag tycker inte att man kan kalla allt heterosexuellt, etniskt blandat, sex över klassgränserna, för oetiskt. Alltså är jämställdhet inte ett krav för etiskt sex. Jag tycker att inga maktobalanser ringar in den viktigare principen där.

Jaja, är inte det samma sak? Var går gränsen då? Jag kan inte ringa in den exakt men det känns som att den finns där ganska tydligt. Kanske är det att maktobalans mellan individer är mer problematisk i det här sammanhanget än maktobalans mellan grupper? Diskutera med en kamrat.

Vissa sexuella praktiker kommer alltid upp i sådana här diskussioner. Det är alltid någon som måste tillägga att just sexform X är extra patriarkal, extra förtryckande eller extra porrskadad och därför inte kan tyckas vara etisk. Jag tycker i regel aldrig att de argumenten håller. Så länge grundregeln, att alla inblandade är samtyckande vuxna som har kul, uppfylls, tycker jag inte att det är ett problem typ någonsin, att folk gör konstiga, äckliga, vulgära eller perversa saker i sängen. Eller bara helt enkelt saker som jag själv inte tänder på. Det får de göra precis hur mycket de vill så länge jag slipper. Det enda som händer när folk börjar ta upp specifika former av sex som extra perversa och dåliga, är att folk som gillar den sortens sex blir ledsna, känner sig utsatta för personangrepp, och far illa av diskussionen.

Alla ska få komma tycker jag är en spännande regel. Tycker att det är en bra tumregel för bra sex att alla inblandade får njutning, har skönt och gärna får orgasm. Det som gör att jag inte slänger upp den på "etiskt sex"-listan, är att det suger med prestationskravet "måste få orgasm" och "måste leverera orgasm". Så jag tänker att sex där den ena parten kommer varje gång men inte den andra förmodligen tyder på en skev arbetsfördelning och att man borde prioritera om lite, men jag tycker inte att det är omoraliskt att inte leverera orgasm till sin partner varje gång.

Har ni flera etiska principer som borde upp på "krav för etiskt sex"-listan? Ser era listor likadana ut som min eller helt annorlunda? Jag förbehåller mig rätten att ändra mig så fort jag stöter på en ännu bättre etisk princip, men just nu ser min lista ut såhär.

För ligger diskussionen på den här nivån så är jag heeeelt okej med att "man måste få kritisera och problematisera sex".

torsdag 28 april 2016

Vad jag menar med sexpositiv


http://www.ohjoysextoy.com/sex-positive/
Läs inlägget på Oh Joy Sex Toy
Välkomna tillbaka till serien "Anneli bloggar om sexpositiv feminism". Idag tänkte jag att jag ska tipsa om en av mina favoritbloggar - webcomicen Oh Joy Sex Toy av Erika Moen och Matthew Nolan. 

En kärna i Oh Joy Sex Toy är precis som namnet antyder, att de recenserar sexleksaker. Tillkommer sexualupplysning, gästserier, serier om relaterade ämnen (allt från mensskydd, över bootblacking till porrbranschen). Genomgående sjukt roliga. Alla bilder är tecknade, men lägger ändå en liten NSFW här. Ni är varnade. Läs den hemma istället. Det är lika bra, för den är svår att sluta läsa.

Nå, hur som... så tycker jag rätt mycket om Erika's inlägg "Requirements for being Sex Positive", det är skönt att läsa och informativt. En sak jag nämligen märker så fort begreppet kommer upp, är att det verkar betyda väldigt olika saker beroende på vem det är som pratar om det. Ibland får jag bilden av att folk som definierar sig som sexpositiva och pratar för, menar att allt sex mellan samtyckande vuxna är okej, att sexualupplysning är viktigt, och att inte döma och skamma folk för deras sexuella preferenser bara för att man själv inte gillar dem. Och det låter sympatiskt, tycker jag. Medan å andra sidan folk som är kritiska snarare verkar betrakta sexpositivism som okritiskt hyllande av sunkiga branscher som porr och prostitution och något slags blåögd idealism om att allt sex är nice och kul och precis lika valfritt. Och det är ju såklart blåögt, och någonting som jag inte heller riktigt håller med om.

Så... jag tycker att Erika förklarar bra vad jag också vill lägga in i begreppet sexpositivism. Det är grundsynen på sexualitet som berikande och positiv (oavsett sexuell läggning eller preferenser). Det är den milsvida skillnaden mellan fantasier och utlevande, och hela biten med att informerat samtycke är superviktigt och helt essensiellt. Och så är det betoningen på att kunskap och sexualupplysning är nödvändigt för att vi ska kunna ägna oss åt den där utlevnaden och fatta informerade beslut om vad vi vill göra sexuellt - så att det inte blir dåligt och farligt. Och det tycker jag är superviktigt. (Här tänkte jag länka ett par bra guider från RFSU, men hela sidan är så späckad med bra material att jag länkar alltihop istället. Det senaste, Vill du? är ett material för att prata om samtycke i skolans sexualundervisning).

Jag tror att jag bromsar där faktiskt. Jag kommer på rätt många grejer medan jag skriver som jag också vill skriva om, sådana där saker jag är arg på. Så det kommer nog ett inlägg om tolkningsföreträde snart. Och ett om ligga-normen i lajvkretsar. Diskutera gärna med mig! Men helst inte i kommentarerna här på bloggen för dem hittar jag ofta typ ett år senare och får mest dåligt samvete över. Sociala medier äre som gäller.

Horor och blodsslavar lyser med sin frånvaro

Den här texten publicerades tidigare på inlajv.se, men sedan tidskriften lade ner för ett tag sedan finns den mig veterligen inte i fulltext på internet. Så jag tänkte lägga upp en kopia här. 


Horor och blodsslavar lyser med sin frånvaro


Med jämna mellanrum skakas Lajvsverige av diskussioner om vad nybörjare egentligen väljer att spela på sina första lajv. Nu senast talade en debattör i Expressen om att så många som 86% av alla tjejer som börjar lajva spelar prostituerade eller blodsslavar i vampyrlajv, ghouler, på sitt första lajv. Men stämmer det egentligen? Jag bestämde mig för att göra en egen undersökning.


Nå, att 86% av alla tjejer skulle börja sin lajvkarriär som “glädjeflickor” är relativt lätt att motbevisa. Påståendet väckte rätt stor kontrovers, och jag är säker på att större delen av lajvsverige finner det ganska otroligt. Men frågan “vad spelar alla nybörjare?” har varit en del av diskussionen i lajvsverige åtminstone lika länge som jag har varit det, och det började bli hög tid att slänga in lite statistik i diskussionen.


Undersökningen gjordes genom ett enkelt formulär, som delades i facebookgruppen Vi som lajvar. I detta ställde jag fyra enkla frågor: vilket år man började lajva, i vilken lajvgenre, vad man spelade, och vad som motiverade en att spela just den rollen. Tanken med frågorna var att senare kunna gå tillbaka och se om det finns några korrelationer mellan t.ex. vilket år man började lajva och vilken roll man spelade - många lajvare har uppfattningen att könsstereotypa rollval var vanligare för femton år sedan. Spridningen av enkäten blev lavinartad, och efter mindre än 24 timmar stängde jag formuläret, med 543 svarande.


Svaren gicks igenom manuellt, och jag gjorde en grovsortering av rollerna in i lite större kategorier. Den första frågan jag bestämde mig för att behandla var just den här med vad folk spelade på sitt första lajv - och mycket riktigt lyste horor och blodsslavar med sin frånvaro.


Pigor och soldater


Bland de 292 tjejer och 251 killar som svarade på enkäten hittade jag däremot ett par andra, väldigt tydliga mönster.


Topp 5, tjejer
Antal + procent
Topp 5, killar
Antal + procent
1. Tjänstefolk
23 (7,8%)
1. Soldat/krigare
36 (14,3%)
2. Värdshus/kökspiga
20 (6,8%)
2. Äventyrare
16 (6,3%)
3. Alv
19 (6,5%)
3. Munk (präst, kultist)
13 (5,1%)
4. Adelsdam
17 (5,8%)
4. Vakt (polis, livvakt)
13 (5,1%)
5. Soldat
16 (5,4%)
5. Tjänstefolk
12 (4,7%)


Den solklart vanligaste rollen för killar är krigare/soldat. Gränserna mellan det och vakt är lite flytande, men vaktkategorin innehåller primärt livvakter och stadsvakter, som är uttryckligt satta på att skydda någon eller någonting särskilt, medan folk som uttryckligen talat om att de spelade soldater eller krigare hamnat i den första kategorin. Även de något diffusa äventyrarna kommer högt på listan.


Bland tjejerna valde jag att dela in alla som svarat “piga” i två kategorier. Värdshus- och kökspigorna har genomfört fysiskt, faktiskt köksarbete på sina första lajv, medan de i kategorin tjänstefolk mest verkar ha haft pigtiteln som en social markör. Många i kategorin “tjänstefolk” spelade också kammarjungfrur, påkläderskor eller tjänare i största allmänhet. Killarna som spelat tjänstefolk har i större utsträckning spelat roller som härold, skrivare eller rådgivare i adelsföljen.


Jag hittar också ett par andra tendenser. Två andra kategorier är otroligt mycket vanligare bland de kvinnliga informanterna än de manliga. Dels är det den generiska bybon, (16 tjejer och 2 killar har uppgivit att deras första roll var “bybo”), och dels är det kategorin “familjemedlem”. Många fler tjejer än killar (13 tjejer, 2 killar) har anmält sig med roller vars främsta funktion var att vara släkt med en annan person. Det är betydligt vanligare att tjejer än att killar anmäler sig som “hövdingens dotter” eller “äldsta systern”. Det är också bara tjejer som svarar med sina rollers civilstånd, och tydligt definierar ifall rollen var fru eller fröken.

Tre yrken som är vanligare hos tjejer
tjejer/killar
Tre roller som är vanligare hos killar
tjejer/killar
Tjänstefolk
43/12
Soldat/krigare
16/32
Magiker/häxa
10/4
Vakt
3/13
Sjukvårdare
11/2
Köpman/Handlare
2/9


Ganska många informanter av båda kön uppger “enkelt” eller “det var en fri roll där jag fick iaktta mycket” som anledning till varför de valt sina roller, men de verkar fortfarande välja roller med hyfsat olika position. Många killar uppger att de valde att spela köpmän för att det var fria och roliga roller, medan den förklaringen inte återfinns hos tjejerna.


Men hur var det med hororna då?


Ja, hur var det här med att alla nybörjartjejer väljer att spela hora? Jag hittar belägg för det också i mitt material. 6 informanter, samtliga tjejer, har svarat att de spelade prostituerade på sitt första lajv. Ytterligare två har spelat roller som främst definierats utifrån sex eller sexighet, och två har spelat ghouler/blodsslavar. Så välvilligt räknat har jag 10 informanter (3,4% av de svarande tjejerna) som börjat sin lajvkarriär som horor eller ghouler. Det ni, Expressen.


229009_7362841894_3646_n.jpg

Bonus: undertecknad som värdshuspiga, 2006

tisdag 26 april 2016

The Campsite Rule

På sistone har jag sett många diskussioner på Facebook om sex, samtycke, maktobalans i förhållanden, sexuella läggningar, kritik av sexpositivism och så vidare, och det har gjort mig sugen på att blogga igen. Får se hur länge det håller i sig.

Som kanske är underförstått för trogna gamla läsare av den här bloggen definierar jag mig själv som en sexpositiv feminist. Det kanske var ännu tydligare när jag startade - då var jag arton eller så, och jag vill påstå att typ den viktigaste feministiska kamp jag fört under hela mina early twenties är det här med att jag, och alla andra kvinnor, ska ha rätt att upptäcka och leva ut våra sexualiteter på ett sätt som är njutbart, kul och meningsfullt.

Alltså utan begränsande normer om vad som är en "normal" sexualitet och "normala" förhållanden. Alltså utan sexistiska föreställningar som att sex är något killar vill ha och tjejer släpper till. Alltså utan slut shaming eller att vi pratar om hur himla problematiskt det är med sex eller vissa sorters sex. Alltså utan att riskera att utsättas för sexuella trakasserier, våldtäkter eller övergrepp. Alltså utan att få könssjukdomar eller oönskade graviditeter. Alla de här sakerna är sådant som hindrar kvinnor från att vara sexuella på sina egna villkor. Och det tycker jag suger.

Jag ser rätt mycket grejer jag inte håller med om både från folk som är sexpositiva men inte feminister (superdåligt), och folk som är feminister men inte sexpositiva (inte alls lika dåligt, men inte hundra positivt).

Så jag tänkte att jag ska försöka komma med lite konstruktivt bloggande på temat, skriva lite om sex och etik och njutning och bra länkar och sådär.

Okej, det var ett långt intro. Men här kommer dagens inlägg.
Idag ska vi prata om The campsite rule.


The Campsite Rule som begrepp myntades av Dan Savage i sexrådgivningskolumnen Savage Love, (som jag inte läser regelbundet), men när Karro introducerade mig för begreppet var min reaktion ungefär "omg herregud varför har jag inte hört talas om det här förut?!"

Originalkontexten handlar om sex och relationer där det råder en maktobalans, till exempel stor åldersskillnad, men jag tycker att den egentligen är ett bra synsätt på alla relationer. Savage menar att om man har ett sådant förhållande, sexuellt eller romantiskt, är det viktigt för den äldre/mer erfarna parten att iaktta the Campsite Rule.

Och ni som kan er allemansrätt känner igen er:

Lämna personen i samma eller bättre skick än vad hen var när ni inledde relationen.

Det räcker alltså inte med att om en person samtycker till att ligga med dig så får du göra det och lämna hen i vilket skick som helst, för att du till exempel inte lovat något. Att iaktta the campsite rule innebär att du aktivt måste försäkra dig om din partners välbefinnande både när du inleder, har, och avslutar relationen. 

Alltså inte lämna hen med en massa jobbigt bagage, sexuella trauman, olyckliga känslor, könssjukdomar, drama i största allmänhet. För det är helt enkelt inte schysst. SÄRSKILT inte om du har större handlingsutrymme, makt, erfarenhet eller status än vad din partner har.

Jag tycker att den är användbar. Framför allt för att vi ganska ofta diskuterar just relationer med stor åldersskillnad eller maktobalans. Jag tycker att det är superviktigt att erkänna att det kan bli rätt stora problem när en part står i underläge mot en annan i en relation (och det behöver inte bara handla om åldersskillnad - erfarenhet, ekonomi, hög status etc...). Men jag gillar inte riktigt när slutsatsen ur diskussionen därför blir så därför ska ingen någonsin.

Jag har definitivt haft min share av att vara ganska ung och ha sexpartners som var mycket äldre än jag. Men för min del funkade det fint, blev utvecklande, kul och kändes bra. För att jag råkade hitta en äldre sexpartner som var mån om det där med att jag skulle få ut bra grejer av relationen.

Men alltså, jag har träffat äldre snubbar som slemmar på mycket yngre tjejer för att de inte vågar säga till på skarpen också. Och hört rätt många historier om när sånt gått dåligt.

Så... the campsite rule. Bra tumregel.
Tänk på att lämna din partner i samma eller bättre skick än när du träffade henom.

Eller för att citera Allemansrätten: Inte störa - inte förstöra.

måndag 7 mars 2016

Scener ur ett äktenskap - en workshop om sex och nära relationer på lajv

På Prolog 2014 höll jag en workshop vid namn Scener ur ett äktenskap, om hur man kan bygga upp en nära kärleksrelation eller ett sexuellt förhållande på lajv. I år körde jag en repris på den, och insåg då att jag faktiskt aldrig skrivit en sammanfattning (som med mina andra Prologpunkter). Insåg däremot hur himla många tankar jag har på ämnet, och varför den här workshopen är upplagd som den är upplagd, så jag tänkte att jag skulle försöka få ner den i ett någorlunda greppbart format, som stödanteckningar för dem som var där eller en inblick för nyfikna som inte deltagit.

Själva övningarna är lite svåra att "visa" i text, men det får funka ändå. Så här kommer något slags sammanfattning av min sex- och relationsworkshop från årets Prolog. Jag klipper in sammanfattningen med anteckningar för mig själv, och kommenterar dem efter behov.

"Scener ur ett äktenskap
En workshop som fokuserar på övningar för att spela trygga, trovärdiga nära relationer på lajv. Fokus ligger på stabila kärleksrelationer och sex (inklusive lite Ars Amandi), men inte på flörtar. Diskussioner blandas med praktiska övningar. Många övningar görs i par, så anmäl dig gärna tillsammans med någon du känner dig trygg med.

Tid: 1.45 (i praktiken tar den dock alltid längre tid, ca 2-2.15)
Utrustning: Stolar att sätta i pratformation, lagom stor golvyta för praktiska övningar, eventuellt musik"

Ingen av de här övningarna har jag kommit på själv, men jag har plockat ihop lite bra grejer som andra lärt mig och som jag gillat (t.ex. Anna-Karin Linder Krauklis, Maria Carlsson, Carl Nordblom och Signe Lemhagen vet jag har lärt mig en del av de här övningarna, så vi börjar med att lämna lite cred där), och satt ihop det till en följd som jag tycker är logisk och fungerande.

"Jag vill fokusera på övningar för att etablera relationer och stärka relationsspel på lajv. Fokus ligger alltså inte på flörtar som leder fram till sex, utan på att testa lite övningar som kan hjälpa workshopdeltagarna att etablera bättre och mer trovärdiga och trygga kärleksrelationer på lajv.

De flesta av övningarna har jag alltså snott av någon annan, men tycker att det är bra att de workshopas fler gånger så att så många som möjligt får testa på dem.

Den här workshopen innehåller många övningar som görs två och två, så det är en bra idé att anmäla sig tillsammans med någon man känner sig trygg ihop med."

Just det där med att anmäla sig i par har jag inte varit särskilt hård på med den här workshopen. Min erfarenhet säger mig att ungefär en tredjedel av deltagarna kommer ensamma för att lära sig metoder. Jag har också haft ganska många deltagare (har kört workshopen fyra gånger) som känt sig väldigt osäkra på det här med att spela på kärleksrelationer och sex, och då är det en fördel att gå ihop med någon man litar på. 

När jag håller workshop finns regeln att man när som helst får opta ut ur en övning man inte vill göra. Då går man helt enkelt åt sidan och sätter sig. Jag kommer inte att göra en grej av, gå fram och prata eller ifrågasätta varför man optar ut ur en övning, men om man vill prata med mig själv är man välkommen.

Workshopen är indelad i tre delar: Improvisera kontakt, prata om det, och spela på sex. Jag presenterar dem här med en kort liten sammanfattning om hur jag tänkt när jag valt de här övningarna, och sedan försöker jag förklara vad vi gjort under respektive del.

onsdag 13 januari 2016

Överlevnadsguide till provhytten

Jag tycker väldigt mycket om kläder. Jag tycker att det är roligt med kläder, material, trender och att gå i butiker och bara titta. Och så tycker jag att det är hemskt att gå i provrum. Dels blir man jättetrött, och dels kan det vara en rätt stor utmaning för ens taskiga självförtroende att stå där och känna sig ful medan man kränger av och på en massa kläder som inte passar. Jag vet att jag inte är den enda som känner så här om provrum.

Men jag börjar bli rätt bra på det. Både hur man sparar energi, håller sig glad, känner sig snygg, är snäll mot sig själv och får kläder köpta. Så här är min kroppspositiva överlevnadsguide till provhytten.

Förberedelser:

1. Vet vad du letar efter
Så slipper du slösa energi på att vandra planlöst. Är det nya jeans, inspiration till vårens trender eller något att ha på dig på kompisens bröllop? Skaffa ett mål.

2. Gör en plan
Ta reda på vilka butiker som kan tänkas ha det du letar efter. Rätt sorts kläder, rätt stil etc. Och ta reda på var de finns. Personligen gillar jag gallerior - allt på samma ställe och jag slipper klä av och på mig tusen ytterkläder för att gå mellan butikerna.

Välj en dag för shopping när du har gott om tid, det tar alltid längre tid än man tror.

3. What to wear
Se till att du känner dig snygg när du provar kläder. Ha rent hår. Om jag känner mig trött och ful redan när jag kommer in i provhytten kommer ingenting att bli lättare. Ha en bh som du kommer att bära under plagget (alltså din vanliga under vardagskläder men eventuell special-bh om du provar festblåsor).

Det samma med kläder. Ha på dig någonting som känns så bekvämt, snyggt och "du" som möjligt, att fly in i efter en kavalkad av inte helt perfekta plagg. Jag föredrar tvådelat, för att kunna prova över- och underdelar separat. Om du brukar använda både kjolar och byxor rekommenderar jag kjol, den är lättare att ta av sig utan att behöva knyta upp skorna. Jag brukar ha med mig ett läppstift och en hårsnodd också, för att snabbt kunna byta look i hytten.

(Hard mode av det här är att prova kläder när man är svullen, trött och har mens. Om jag känner mig bekväm i det här plagget när jag är mitt mensigaste jag, är det ett bra plagg).

4. Ät och fika ordentligt
Man blir trött av att prova kläder och är man hungrig blir man ineffektiv och gnällig. Se till att äta ordentligt innan. Börjar energin dala - vila en stund och fyll på med fika. Vänta inte med att vila tills du är trött, arg och bara vill hem.

I klädaffären

5. Be om hjälp
En annan sak man blir trött av är att leta. Jag har börjat allt oftare att fråga istället. Typ "jag letar efter en bolero att ha på bröllop" eller "har ni några svarta kostymbyxor i plus size?". Det är mycket lättare att gå igenom fem plagg än fem hundra.

6. Ignorera storlekslapparna
Jag blev mycket tryggare med min kropp och bättre på att avgöra passform av att handla second hand. Då måste jag titta på om plagget ser ut att passa och gå på ögonmått istället för att låta storlekslappen bestämma. Titta på plagget istället. Ser det större ut än dina kläder hemma i garderoben? Testa olika storlekar. Om du ska prova någonting, typ jeans, där passformen är viktig, kan det vara en bra idé att ha 2-3 par i samma modell med sig in i provhytten. Ett annat knep som funkar för mig (som ibland kan noja en del över de där lapparna och att jag inte har storlek 38-40 längre) är att handla kläder online med måttabell eller brittiska storlekar istället. 32" eller stl.18 säger mig inte alls lika mycket som stl.46 gör.

7. Välj provhytt
Många butiker har ett extra stort provrum med plats för rullstol eller barnvagn. Ta det. Jag gillar också när det finns en pall i provrummet - särskilt om man provar byxor eller snäva kjolar är det viktigt att se att de går att sitta i, och då kan jag vila mellan provningarna.

8. Spexa
Jag känner mig snyggare när jag ser glad ut, så att se mig själv stå och ängsligt sträcka på mig och undra om jag är tillräckligt smal för den här klänningen gör att jag känner mig gräslig vad jag än har på mig. Så jag brukar dansa i provhytten istället - tramsa lite, posera, sitta, stå upp. Dels blir jag glad, och dels märker jag om plagget går att röra sig i.

9. Hantera vet ej-kläderna

Den här tröjan är snygg, men är den 249kr snygg? Den här klänningen är nästan bra, men inte 100% bra...

Häng tillbaka den. Åk hem eller gå och ta en fika. Vill du fortfarande ha den efter fikan, gå tillbaka och köp. Är du rädd att den ska ta slut kan du be butiken att hänga undan. Om du inte känner behov av plagget efter fikan, strunta i det. Slösa inte pengar på kläder som ändå bara kommer att hänga i garderoben eller som du kommer att känna dig missnöjd i.

På lång sikt:

10. Lär känna din kropp jämfört med butikens standard
Alla klädmärken utgår från en viss standardkropp när de designar sina kläder. Det leder till att du så småningom kan hitta mönster i var den här kedjans kläder sitter rätt och fel på just dig. Jag har till exempel problemet med Åhléns att alla kläder är lite för långa i ryggen, alltså säckar de alltid. Och problemet med Indiska att deras standardkropp är mer bredaxlad, mer storbystad, har kortare armar och smalare höfter än jag, vilket leder till att jag ser fyrkantig ut i deras plagg. Jag och H&M går däremot ganska bra ihop, men de har olika storlekar på olika undermärken.

Att ha koll på de här grejerna gör att du dels vet vilka grejer du ska titta efter på en gång (det är större sannolikhet att jag kan ha en klänning från Indiska om den är ärmlös eller a-linjeskuren), och dels att det är mycket lättare att tänka att det är klänningen, inte du, när den helt enkelt sitter dåligt.



Och det var mina tips för en mindre smärtsam provrumsupplevelse! Lycka till!

lördag 2 januari 2016

Lektion nummer ett: bli inte ekonomiskt beroende av en man

Min mammas första feministiska lektion till mig var bli aldrig ekonomiskt beroende av en man. Jag var kanske tolv, och försökte ibland tolka om feminism till att det handlade om till exempel hur orättvist det är att killar inte får gråta när de blir ledsna fast tjejer får det. Min mamma brukade inte ha så mycket till övers för sådana "problem". Hon tyckte att vi skulle prata om att kvinnor fortfarande har sämre betalt än män för samma jobb, tar ut mest föräldraledighet och har huvudansvaret för barn och hushåll.

Min mammas andra feministiska lektion till mig var bli aldrig ekonomiskt beroende av en man.

När jag gick ut gymnasiet var jag arton, och det sista jag kunde tänka mig var att hamna i en situation där jag var nästan trettio och inte hade en yrkesutbildning. För att inte tala om ifall jag skulle ha studieskulder och ingen yrkesutbildning. Först blir man ekonomiskt självständig, sedan får man "förverkliga sig själv", skaffa barn eller vad man nu tänkt sig göra med sitt liv. Men jag skulle i alla fall inte bli ekonomiskt beroende av en man. Jag var 23 när jag gick ut lärarhögskolan. Jag tycker fortfarande att den där lektionen från min mamma var bland de bästa jag skulle kunnat få.


Jag tänker rätt ofta på det där - hur det är i princip omöjligt att ha en jämställd relation med någon som man är ekonomiskt eller socialt beroende av. Jag vill liksom vara helt säker på att jag är i mina relationer för att jag vill det, och inte för att jag till exempel inte har råd att flytta, kommer att få en drastiskt sämre ekonomisk standard, eller är rädd att bli av med mina kompisar ifall min relation tar slut.

Idag mötte jag ett gäng kvinnor i en diskussionstråd på internet som ansåg att en inkluderande feminism (fina ord) måste ta hänsyn till att vissa kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män, till exempel för att de valt att ta hela föräldraledigheten eller är hemmaföräldrar utan utbildning, och att det är exkluderande (alltså dåligt) att tycka att det är ett sämre feministiskt beslut än någonting annat.

Det... stör mig. Jag har överlag så himla svårt att förhålla mig till kvinnor som driver feministisk aktivism och som samtidigt är nöjda med att vara ekonomiskt beroende av sina heterorelationer. Och som inte liksom problematiserar det.

Jag tror att det är en av de största feministiska utmaningarna på det personliga planet man kan ha - att leva jämställt i en heterosexuell relation. Och jag tror att det är en jätteutmaning både för kvinnor och för män. Inte bara ekonomiskt, utan tidsmässigt, känslomässigt etc. Däremot tror jag att det kan vara himla värt att jobba med det, och jag hyser stor beundran för aktivister och vänner som Wonderkarin, som i rätt många blogginlägg skrivit om hur hon och hennes manliga partner hanterar frågan.

För min del verkar det här med att aldrig bli ekonomiskt beroende av en man ha blivit en ganska central del av hur jag lever mitt liv, och det är ett beslut jag är generellt nöjd med.

Egentligen var det en helt annan kvinnofälla i relationer - emotionellt arbete - som jag skulle skriva om. Men det här blev så långt i sig att jag nog fortsätter det i ett annat inlägg.

2015 enligt Anneli

Nu verkar det här med nyårskrönikor ha flyttat till Facebook, men eftersom jag gjort dem här på bloggen i rätt många år tänker jag att jag åtminstone ska kopiera in inlägget jag skrev där och bildsätta det, så att jag kan fortsätta följa mitt liv kronologiskt som jag gjort i rätt många år. Tidigare inlägg i serien "Nyårskrönikor" tror jag inte är taggade, men brukar ligga runt 31 december - 2 januari.

2015 började som vanligt på bröderna Walbergs altan och med att jag och Karro för första gången tog tunnelbanan hem efter en nyårsfest till vårt då fortfarande ganska nya hem i Bergshamra. Eftersom alla verkar skriva årskrönikor nu och jag brukar göra det tänkte jag att jag skulle langa upp en jag med, men jag har ganska svårt att komma ihåg allt som faktiskt hände.

Efter en rätt körig höst var det vårterminen när jag började trivas bra på Grillska gymnasiet, och rätt mycket av min facebookfeed tas upp av roliga saker jag gjort med elever. Min födelsedag i januari firades på tapasbar med familjen.

I februari åkte jag till Madrid och hälsade på min bror med familj, och fick träffa min då åttamånaders brorsdotter Maya (som fortfarande är min favoritbebis, i några veckor till, sedan får hon en kusin som jag också kommer att tycka mycket om.

Med Maya i farmors kök någon gång i våras. Nu är hon större.
Sen var det Prolog där jag mådde bra i allmänhet, körde ett föredag om modehistoria och tog det rätt lugnt. Lajvsverige skakade av feministiskt engagemang och diskussioner om övergrepp och jag kände mig både pepp och väldigt alienerad på en gång.

En annan sak som hände under vårterminen var att jag bestämde mig på allvar för att söka Nyckelviksskolan, och satt hemma på helgerna och producerade arbetsprover. Det var nervöst för mig som aldrig riktigt hantverkat på beställning förut, men jag trixade ihop en ansökan som räckte för att komma in. Alltså tackade jag så småningom i juli nej till förlängt vikariat med ett halvår och tog ett sabbatsår för att lära mig allt konsthantverk istället.

Slöt fred med lite gamla vänner, och blev med lite nya. Dansade Lindy hop under vårterminen. Återförenades med lite gamla ragg. Gjorde en trevlig resa till Berlin med Emil, Erland och Karro. Åkte på kryssning med Bacchusgänget till Helsingfors, fick träffa min gamla favoritstad igen och hade det allmänt awesome. Jämfört med förra året var det här ett år när jag fått känna mig omtyckt, kompetent, fin, bra och sådär, och det har varit skönt och välbehövligt.
Skå flygfält i juni, där vi var snygga, åkte militärfordon och blev
mansplainade av män i uniformer.
Min mentorsklass tog studenten och jag fick fira av dem. Gjorde mycket roliga saker med treorna under vårterminen. Råddade nationella prov och växte in rätt bra i min yrkesroll. Sista veckan på Grillska fick jag också till sist min lärarlegitimation, så nu är jag leg. gymnasielärare. Sedan kom en lång sommar med höjdpunkten Just a little lovin' i början (bästa lajvet jag varit på), och en ovanligt lugn och småtrist, om än trevlig, medeltidsvecka i slutet av sommaren.

Ett annat tema för 2015 var "Ett bröllop och fyra begravningar". Fick träffa hela klanen Greek på Marias och Daniels bröllop i september. Flera människor i min omgivning gick dock bort under året - med ett kluster i slutet av hösten med två begravningar samma vecka. Så ikväll vill jag dricka en skål för Viv, Karin, Erika, Björn och Viola som inte följer med oss in i nästa år.

Gustav Klimt-inspirerat självporträtt i olja som jag gjorde
första terminen på Nyckelviksskolan.
På hösten gick jag mitt första halvår på Nyckelviksskolan och provar det här med att vara elev igen. Studierna är roliga men skolsituationen känns fortfarande märklig så här ett halvår in, och jag längtar faktiskt tillbaka till att börja yrkesarbeta. Jag blev kär i metallverkstaden, lärde mig screentrycka och målade mer än på många år. Det är väldigt roligt!

Jag anmälde mig till två lajv i Norge men insåg efter Finnmark Brenner, som jag åkte själv på till Oslo, att det här med att lajva på norska låg lite över mina språkkunskaper. Däremot fick jag, tack vare min klasskompis Ellinor, en chans att utveckla och ta tillbaka allt teckenspråk jag glömt, och det är väldigt pepp.
Mina smycken på Kapsylens julmarknad

Under adventshelgerna var jag som vanligt på Kapsylen, där jag i år debuterade som konsthantverkare vid sidan av mitt vanliga jobb i caféet. Mitt metallprojekt #fittfabriken gjorde större framgång på Facebook än på Kapsylen, men jag sålde lite armband och örhängen och hade roligt. 

Julveckan fick jag också spendera rätt mycket tid med min svärfamilj, som börjar kännas som en naturlig del av livet. På julafton blev det midnattsmässa och släktjul, och i mellandagarna åkte jag och Karro till London på långweekend, som vi just kommit hem ifrån och ligger och degar oss i soffan inför kvällens nyårsfirande, som förmodligen kommer att firas på bröderna Walbergs veranda med kanonsalut som vanligt.
I Camden 29 december