onsdag 13 januari 2016

Överlevnadsguide till provhytten

Jag tycker väldigt mycket om kläder. Jag tycker att det är roligt med kläder, material, trender och att gå i butiker och bara titta. Och så tycker jag att det är hemskt att gå i provrum. Dels blir man jättetrött, och dels kan det vara en rätt stor utmaning för ens taskiga självförtroende att stå där och känna sig ful medan man kränger av och på en massa kläder som inte passar. Jag vet att jag inte är den enda som känner så här om provrum.

Men jag börjar bli rätt bra på det. Både hur man sparar energi, håller sig glad, känner sig snygg, är snäll mot sig själv och får kläder köpta. Så här är min kroppspositiva överlevnadsguide till provhytten.

Förberedelser:

1. Vet vad du letar efter
Så slipper du slösa energi på att vandra planlöst. Är det nya jeans, inspiration till vårens trender eller något att ha på dig på kompisens bröllop? Skaffa ett mål.

2. Gör en plan
Ta reda på vilka butiker som kan tänkas ha det du letar efter. Rätt sorts kläder, rätt stil etc. Och ta reda på var de finns. Personligen gillar jag gallerior - allt på samma ställe och jag slipper klä av och på mig tusen ytterkläder för att gå mellan butikerna.

Välj en dag för shopping när du har gott om tid, det tar alltid längre tid än man tror.

3. What to wear
Se till att du känner dig snygg när du provar kläder. Ha rent hår. Om jag känner mig trött och ful redan när jag kommer in i provhytten kommer ingenting att bli lättare. Ha en bh som du kommer att bära under plagget (alltså din vanliga under vardagskläder men eventuell special-bh om du provar festblåsor).

Det samma med kläder. Ha på dig någonting som känns så bekvämt, snyggt och "du" som möjligt, att fly in i efter en kavalkad av inte helt perfekta plagg. Jag föredrar tvådelat, för att kunna prova över- och underdelar separat. Om du brukar använda både kjolar och byxor rekommenderar jag kjol, den är lättare att ta av sig utan att behöva knyta upp skorna. Jag brukar ha med mig ett läppstift och en hårsnodd också, för att snabbt kunna byta look i hytten.

(Hard mode av det här är att prova kläder när man är svullen, trött och har mens. Om jag känner mig bekväm i det här plagget när jag är mitt mensigaste jag, är det ett bra plagg).

4. Ät och fika ordentligt
Man blir trött av att prova kläder och är man hungrig blir man ineffektiv och gnällig. Se till att äta ordentligt innan. Börjar energin dala - vila en stund och fyll på med fika. Vänta inte med att vila tills du är trött, arg och bara vill hem.

I klädaffären

5. Be om hjälp
En annan sak man blir trött av är att leta. Jag har börjat allt oftare att fråga istället. Typ "jag letar efter en bolero att ha på bröllop" eller "har ni några svarta kostymbyxor i plus size?". Det är mycket lättare att gå igenom fem plagg än fem hundra.

6. Ignorera storlekslapparna
Jag blev mycket tryggare med min kropp och bättre på att avgöra passform av att handla second hand. Då måste jag titta på om plagget ser ut att passa och gå på ögonmått istället för att låta storlekslappen bestämma. Titta på plagget istället. Ser det större ut än dina kläder hemma i garderoben? Testa olika storlekar. Om du ska prova någonting, typ jeans, där passformen är viktig, kan det vara en bra idé att ha 2-3 par i samma modell med sig in i provhytten. Ett annat knep som funkar för mig (som ibland kan noja en del över de där lapparna och att jag inte har storlek 38-40 längre) är att handla kläder online med måttabell eller brittiska storlekar istället. 32" eller stl.18 säger mig inte alls lika mycket som stl.46 gör.

7. Välj provhytt
Många butiker har ett extra stort provrum med plats för rullstol eller barnvagn. Ta det. Jag gillar också när det finns en pall i provrummet - särskilt om man provar byxor eller snäva kjolar är det viktigt att se att de går att sitta i, och då kan jag vila mellan provningarna.

8. Spexa
Jag känner mig snyggare när jag ser glad ut, så att se mig själv stå och ängsligt sträcka på mig och undra om jag är tillräckligt smal för den här klänningen gör att jag känner mig gräslig vad jag än har på mig. Så jag brukar dansa i provhytten istället - tramsa lite, posera, sitta, stå upp. Dels blir jag glad, och dels märker jag om plagget går att röra sig i.

9. Hantera vet ej-kläderna

Den här tröjan är snygg, men är den 249kr snygg? Den här klänningen är nästan bra, men inte 100% bra...

Häng tillbaka den. Åk hem eller gå och ta en fika. Vill du fortfarande ha den efter fikan, gå tillbaka och köp. Är du rädd att den ska ta slut kan du be butiken att hänga undan. Om du inte känner behov av plagget efter fikan, strunta i det. Slösa inte pengar på kläder som ändå bara kommer att hänga i garderoben eller som du kommer att känna dig missnöjd i.

På lång sikt:

10. Lär känna din kropp jämfört med butikens standard
Alla klädmärken utgår från en viss standardkropp när de designar sina kläder. Det leder till att du så småningom kan hitta mönster i var den här kedjans kläder sitter rätt och fel på just dig. Jag har till exempel problemet med Åhléns att alla kläder är lite för långa i ryggen, alltså säckar de alltid. Och problemet med Indiska att deras standardkropp är mer bredaxlad, mer storbystad, har kortare armar och smalare höfter än jag, vilket leder till att jag ser fyrkantig ut i deras plagg. Jag och H&M går däremot ganska bra ihop, men de har olika storlekar på olika undermärken.

Att ha koll på de här grejerna gör att du dels vet vilka grejer du ska titta efter på en gång (det är större sannolikhet att jag kan ha en klänning från Indiska om den är ärmlös eller a-linjeskuren), och dels att det är mycket lättare att tänka att det är klänningen, inte du, när den helt enkelt sitter dåligt.



Och det var mina tips för en mindre smärtsam provrumsupplevelse! Lycka till!

lördag 2 januari 2016

Lektion nummer ett: bli inte ekonomiskt beroende av en man

Min mammas första feministiska lektion till mig var bli aldrig ekonomiskt beroende av en man. Jag var kanske tolv, och försökte ibland tolka om feminism till att det handlade om till exempel hur orättvist det är att killar inte får gråta när de blir ledsna fast tjejer får det. Min mamma brukade inte ha så mycket till övers för sådana "problem". Hon tyckte att vi skulle prata om att kvinnor fortfarande har sämre betalt än män för samma jobb, tar ut mest föräldraledighet och har huvudansvaret för barn och hushåll.

Min mammas andra feministiska lektion till mig var bli aldrig ekonomiskt beroende av en man.

När jag gick ut gymnasiet var jag arton, och det sista jag kunde tänka mig var att hamna i en situation där jag var nästan trettio och inte hade en yrkesutbildning. För att inte tala om ifall jag skulle ha studieskulder och ingen yrkesutbildning. Först blir man ekonomiskt självständig, sedan får man "förverkliga sig själv", skaffa barn eller vad man nu tänkt sig göra med sitt liv. Men jag skulle i alla fall inte bli ekonomiskt beroende av en man. Jag var 23 när jag gick ut lärarhögskolan. Jag tycker fortfarande att den där lektionen från min mamma var bland de bästa jag skulle kunnat få.


Jag tänker rätt ofta på det där - hur det är i princip omöjligt att ha en jämställd relation med någon som man är ekonomiskt eller socialt beroende av. Jag vill liksom vara helt säker på att jag är i mina relationer för att jag vill det, och inte för att jag till exempel inte har råd att flytta, kommer att få en drastiskt sämre ekonomisk standard, eller är rädd att bli av med mina kompisar ifall min relation tar slut.

Idag mötte jag ett gäng kvinnor i en diskussionstråd på internet som ansåg att en inkluderande feminism (fina ord) måste ta hänsyn till att vissa kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män, till exempel för att de valt att ta hela föräldraledigheten eller är hemmaföräldrar utan utbildning, och att det är exkluderande (alltså dåligt) att tycka att det är ett sämre feministiskt beslut än någonting annat.

Det... stör mig. Jag har överlag så himla svårt att förhålla mig till kvinnor som driver feministisk aktivism och som samtidigt är nöjda med att vara ekonomiskt beroende av sina heterorelationer. Och som inte liksom problematiserar det.

Jag tror att det är en av de största feministiska utmaningarna på det personliga planet man kan ha - att leva jämställt i en heterosexuell relation. Och jag tror att det är en jätteutmaning både för kvinnor och för män. Inte bara ekonomiskt, utan tidsmässigt, känslomässigt etc. Däremot tror jag att det kan vara himla värt att jobba med det, och jag hyser stor beundran för aktivister och vänner som Wonderkarin, som i rätt många blogginlägg skrivit om hur hon och hennes manliga partner hanterar frågan.

För min del verkar det här med att aldrig bli ekonomiskt beroende av en man ha blivit en ganska central del av hur jag lever mitt liv, och det är ett beslut jag är generellt nöjd med.

Egentligen var det en helt annan kvinnofälla i relationer - emotionellt arbete - som jag skulle skriva om. Men det här blev så långt i sig att jag nog fortsätter det i ett annat inlägg.

2015 enligt Anneli

Nu verkar det här med nyårskrönikor ha flyttat till Facebook, men eftersom jag gjort dem här på bloggen i rätt många år tänker jag att jag åtminstone ska kopiera in inlägget jag skrev där och bildsätta det, så att jag kan fortsätta följa mitt liv kronologiskt som jag gjort i rätt många år. Tidigare inlägg i serien "Nyårskrönikor" tror jag inte är taggade, men brukar ligga runt 31 december - 2 januari.

2015 började som vanligt på bröderna Walbergs altan och med att jag och Karro för första gången tog tunnelbanan hem efter en nyårsfest till vårt då fortfarande ganska nya hem i Bergshamra. Eftersom alla verkar skriva årskrönikor nu och jag brukar göra det tänkte jag att jag skulle langa upp en jag med, men jag har ganska svårt att komma ihåg allt som faktiskt hände.

Efter en rätt körig höst var det vårterminen när jag började trivas bra på Grillska gymnasiet, och rätt mycket av min facebookfeed tas upp av roliga saker jag gjort med elever. Min födelsedag i januari firades på tapasbar med familjen.

I februari åkte jag till Madrid och hälsade på min bror med familj, och fick träffa min då åttamånaders brorsdotter Maya (som fortfarande är min favoritbebis, i några veckor till, sedan får hon en kusin som jag också kommer att tycka mycket om.

Med Maya i farmors kök någon gång i våras. Nu är hon större.
Sen var det Prolog där jag mådde bra i allmänhet, körde ett föredag om modehistoria och tog det rätt lugnt. Lajvsverige skakade av feministiskt engagemang och diskussioner om övergrepp och jag kände mig både pepp och väldigt alienerad på en gång.

En annan sak som hände under vårterminen var att jag bestämde mig på allvar för att söka Nyckelviksskolan, och satt hemma på helgerna och producerade arbetsprover. Det var nervöst för mig som aldrig riktigt hantverkat på beställning förut, men jag trixade ihop en ansökan som räckte för att komma in. Alltså tackade jag så småningom i juli nej till förlängt vikariat med ett halvår och tog ett sabbatsår för att lära mig allt konsthantverk istället.

Slöt fred med lite gamla vänner, och blev med lite nya. Dansade Lindy hop under vårterminen. Återförenades med lite gamla ragg. Gjorde en trevlig resa till Berlin med Emil, Erland och Karro. Åkte på kryssning med Bacchusgänget till Helsingfors, fick träffa min gamla favoritstad igen och hade det allmänt awesome. Jämfört med förra året var det här ett år när jag fått känna mig omtyckt, kompetent, fin, bra och sådär, och det har varit skönt och välbehövligt.
Skå flygfält i juni, där vi var snygga, åkte militärfordon och blev
mansplainade av män i uniformer.
Min mentorsklass tog studenten och jag fick fira av dem. Gjorde mycket roliga saker med treorna under vårterminen. Råddade nationella prov och växte in rätt bra i min yrkesroll. Sista veckan på Grillska fick jag också till sist min lärarlegitimation, så nu är jag leg. gymnasielärare. Sedan kom en lång sommar med höjdpunkten Just a little lovin' i början (bästa lajvet jag varit på), och en ovanligt lugn och småtrist, om än trevlig, medeltidsvecka i slutet av sommaren.

Ett annat tema för 2015 var "Ett bröllop och fyra begravningar". Fick träffa hela klanen Greek på Marias och Daniels bröllop i september. Flera människor i min omgivning gick dock bort under året - med ett kluster i slutet av hösten med två begravningar samma vecka. Så ikväll vill jag dricka en skål för Viv, Karin, Erika, Björn och Viola som inte följer med oss in i nästa år.

Gustav Klimt-inspirerat självporträtt i olja som jag gjorde
första terminen på Nyckelviksskolan.
På hösten gick jag mitt första halvår på Nyckelviksskolan och provar det här med att vara elev igen. Studierna är roliga men skolsituationen känns fortfarande märklig så här ett halvår in, och jag längtar faktiskt tillbaka till att börja yrkesarbeta. Jag blev kär i metallverkstaden, lärde mig screentrycka och målade mer än på många år. Det är väldigt roligt!

Jag anmälde mig till två lajv i Norge men insåg efter Finnmark Brenner, som jag åkte själv på till Oslo, att det här med att lajva på norska låg lite över mina språkkunskaper. Däremot fick jag, tack vare min klasskompis Ellinor, en chans att utveckla och ta tillbaka allt teckenspråk jag glömt, och det är väldigt pepp.
Mina smycken på Kapsylens julmarknad

Under adventshelgerna var jag som vanligt på Kapsylen, där jag i år debuterade som konsthantverkare vid sidan av mitt vanliga jobb i caféet. Mitt metallprojekt #fittfabriken gjorde större framgång på Facebook än på Kapsylen, men jag sålde lite armband och örhängen och hade roligt. 

Julveckan fick jag också spendera rätt mycket tid med min svärfamilj, som börjar kännas som en naturlig del av livet. På julafton blev det midnattsmässa och släktjul, och i mellandagarna åkte jag och Karro till London på långweekend, som vi just kommit hem ifrån och ligger och degar oss i soffan inför kvällens nyårsfirande, som förmodligen kommer att firas på bröderna Walbergs veranda med kanonsalut som vanligt.
I Camden 29 december