torsdag 28 april 2016

Vad jag menar med sexpositiv


http://www.ohjoysextoy.com/sex-positive/
Läs inlägget på Oh Joy Sex Toy
Välkomna tillbaka till serien "Anneli bloggar om sexpositiv feminism". Idag tänkte jag att jag ska tipsa om en av mina favoritbloggar - webcomicen Oh Joy Sex Toy av Erika Moen och Matthew Nolan. 

En kärna i Oh Joy Sex Toy är precis som namnet antyder, att de recenserar sexleksaker. Tillkommer sexualupplysning, gästserier, serier om relaterade ämnen (allt från mensskydd, över bootblacking till porrbranschen). Genomgående sjukt roliga. Alla bilder är tecknade, men lägger ändå en liten NSFW här. Ni är varnade. Läs den hemma istället. Det är lika bra, för den är svår att sluta läsa.

Nå, hur som... så tycker jag rätt mycket om Erika's inlägg "Requirements for being Sex Positive", det är skönt att läsa och informativt. En sak jag nämligen märker så fort begreppet kommer upp, är att det verkar betyda väldigt olika saker beroende på vem det är som pratar om det. Ibland får jag bilden av att folk som definierar sig som sexpositiva och pratar för, menar att allt sex mellan samtyckande vuxna är okej, att sexualupplysning är viktigt, och att inte döma och skamma folk för deras sexuella preferenser bara för att man själv inte gillar dem. Och det låter sympatiskt, tycker jag. Medan å andra sidan folk som är kritiska snarare verkar betrakta sexpositivism som okritiskt hyllande av sunkiga branscher som porr och prostitution och något slags blåögd idealism om att allt sex är nice och kul och precis lika valfritt. Och det är ju såklart blåögt, och någonting som jag inte heller riktigt håller med om.

Så... jag tycker att Erika förklarar bra vad jag också vill lägga in i begreppet sexpositivism. Det är grundsynen på sexualitet som berikande och positiv (oavsett sexuell läggning eller preferenser). Det är den milsvida skillnaden mellan fantasier och utlevande, och hela biten med att informerat samtycke är superviktigt och helt essensiellt. Och så är det betoningen på att kunskap och sexualupplysning är nödvändigt för att vi ska kunna ägna oss åt den där utlevnaden och fatta informerade beslut om vad vi vill göra sexuellt - så att det inte blir dåligt och farligt. Och det tycker jag är superviktigt. (Här tänkte jag länka ett par bra guider från RFSU, men hela sidan är så späckad med bra material att jag länkar alltihop istället. Det senaste, Vill du? är ett material för att prata om samtycke i skolans sexualundervisning).

Jag tror att jag bromsar där faktiskt. Jag kommer på rätt många grejer medan jag skriver som jag också vill skriva om, sådana där saker jag är arg på. Så det kommer nog ett inlägg om tolkningsföreträde snart. Och ett om ligga-normen i lajvkretsar. Diskutera gärna med mig! Men helst inte i kommentarerna här på bloggen för dem hittar jag ofta typ ett år senare och får mest dåligt samvete över. Sociala medier äre som gäller.

Horor och blodsslavar lyser med sin frånvaro

Den här texten publicerades tidigare på inlajv.se, men sedan tidskriften lade ner för ett tag sedan finns den mig veterligen inte i fulltext på internet. Så jag tänkte lägga upp en kopia här. 


Horor och blodsslavar lyser med sin frånvaro


Med jämna mellanrum skakas Lajvsverige av diskussioner om vad nybörjare egentligen väljer att spela på sina första lajv. Nu senast talade en debattör i Expressen om att så många som 86% av alla tjejer som börjar lajva spelar prostituerade eller blodsslavar i vampyrlajv, ghouler, på sitt första lajv. Men stämmer det egentligen? Jag bestämde mig för att göra en egen undersökning.


Nå, att 86% av alla tjejer skulle börja sin lajvkarriär som “glädjeflickor” är relativt lätt att motbevisa. Påståendet väckte rätt stor kontrovers, och jag är säker på att större delen av lajvsverige finner det ganska otroligt. Men frågan “vad spelar alla nybörjare?” har varit en del av diskussionen i lajvsverige åtminstone lika länge som jag har varit det, och det började bli hög tid att slänga in lite statistik i diskussionen.


Undersökningen gjordes genom ett enkelt formulär, som delades i facebookgruppen Vi som lajvar. I detta ställde jag fyra enkla frågor: vilket år man började lajva, i vilken lajvgenre, vad man spelade, och vad som motiverade en att spela just den rollen. Tanken med frågorna var att senare kunna gå tillbaka och se om det finns några korrelationer mellan t.ex. vilket år man började lajva och vilken roll man spelade - många lajvare har uppfattningen att könsstereotypa rollval var vanligare för femton år sedan. Spridningen av enkäten blev lavinartad, och efter mindre än 24 timmar stängde jag formuläret, med 543 svarande.


Svaren gicks igenom manuellt, och jag gjorde en grovsortering av rollerna in i lite större kategorier. Den första frågan jag bestämde mig för att behandla var just den här med vad folk spelade på sitt första lajv - och mycket riktigt lyste horor och blodsslavar med sin frånvaro.


Pigor och soldater


Bland de 292 tjejer och 251 killar som svarade på enkäten hittade jag däremot ett par andra, väldigt tydliga mönster.


Topp 5, tjejer
Antal + procent
Topp 5, killar
Antal + procent
1. Tjänstefolk
23 (7,8%)
1. Soldat/krigare
36 (14,3%)
2. Värdshus/kökspiga
20 (6,8%)
2. Äventyrare
16 (6,3%)
3. Alv
19 (6,5%)
3. Munk (präst, kultist)
13 (5,1%)
4. Adelsdam
17 (5,8%)
4. Vakt (polis, livvakt)
13 (5,1%)
5. Soldat
16 (5,4%)
5. Tjänstefolk
12 (4,7%)


Den solklart vanligaste rollen för killar är krigare/soldat. Gränserna mellan det och vakt är lite flytande, men vaktkategorin innehåller primärt livvakter och stadsvakter, som är uttryckligt satta på att skydda någon eller någonting särskilt, medan folk som uttryckligen talat om att de spelade soldater eller krigare hamnat i den första kategorin. Även de något diffusa äventyrarna kommer högt på listan.


Bland tjejerna valde jag att dela in alla som svarat “piga” i två kategorier. Värdshus- och kökspigorna har genomfört fysiskt, faktiskt köksarbete på sina första lajv, medan de i kategorin tjänstefolk mest verkar ha haft pigtiteln som en social markör. Många i kategorin “tjänstefolk” spelade också kammarjungfrur, påkläderskor eller tjänare i största allmänhet. Killarna som spelat tjänstefolk har i större utsträckning spelat roller som härold, skrivare eller rådgivare i adelsföljen.


Jag hittar också ett par andra tendenser. Två andra kategorier är otroligt mycket vanligare bland de kvinnliga informanterna än de manliga. Dels är det den generiska bybon, (16 tjejer och 2 killar har uppgivit att deras första roll var “bybo”), och dels är det kategorin “familjemedlem”. Många fler tjejer än killar (13 tjejer, 2 killar) har anmält sig med roller vars främsta funktion var att vara släkt med en annan person. Det är betydligt vanligare att tjejer än att killar anmäler sig som “hövdingens dotter” eller “äldsta systern”. Det är också bara tjejer som svarar med sina rollers civilstånd, och tydligt definierar ifall rollen var fru eller fröken.

Tre yrken som är vanligare hos tjejer
tjejer/killar
Tre roller som är vanligare hos killar
tjejer/killar
Tjänstefolk
43/12
Soldat/krigare
16/32
Magiker/häxa
10/4
Vakt
3/13
Sjukvårdare
11/2
Köpman/Handlare
2/9


Ganska många informanter av båda kön uppger “enkelt” eller “det var en fri roll där jag fick iaktta mycket” som anledning till varför de valt sina roller, men de verkar fortfarande välja roller med hyfsat olika position. Många killar uppger att de valde att spela köpmän för att det var fria och roliga roller, medan den förklaringen inte återfinns hos tjejerna.


Men hur var det med hororna då?


Ja, hur var det här med att alla nybörjartjejer väljer att spela hora? Jag hittar belägg för det också i mitt material. 6 informanter, samtliga tjejer, har svarat att de spelade prostituerade på sitt första lajv. Ytterligare två har spelat roller som främst definierats utifrån sex eller sexighet, och två har spelat ghouler/blodsslavar. Så välvilligt räknat har jag 10 informanter (3,4% av de svarande tjejerna) som börjat sin lajvkarriär som horor eller ghouler. Det ni, Expressen.


229009_7362841894_3646_n.jpg

Bonus: undertecknad som värdshuspiga, 2006

tisdag 26 april 2016

The Campsite Rule

På sistone har jag sett många diskussioner på Facebook om sex, samtycke, maktobalans i förhållanden, sexuella läggningar, kritik av sexpositivism och så vidare, och det har gjort mig sugen på att blogga igen. Får se hur länge det håller i sig.

Som kanske är underförstått för trogna gamla läsare av den här bloggen definierar jag mig själv som en sexpositiv feminist. Det kanske var ännu tydligare när jag startade - då var jag arton eller så, och jag vill påstå att typ den viktigaste feministiska kamp jag fört under hela mina early twenties är det här med att jag, och alla andra kvinnor, ska ha rätt att upptäcka och leva ut våra sexualiteter på ett sätt som är njutbart, kul och meningsfullt.

Alltså utan begränsande normer om vad som är en "normal" sexualitet och "normala" förhållanden. Alltså utan sexistiska föreställningar som att sex är något killar vill ha och tjejer släpper till. Alltså utan slut shaming eller att vi pratar om hur himla problematiskt det är med sex eller vissa sorters sex. Alltså utan att riskera att utsättas för sexuella trakasserier, våldtäkter eller övergrepp. Alltså utan att få könssjukdomar eller oönskade graviditeter. Alla de här sakerna är sådant som hindrar kvinnor från att vara sexuella på sina egna villkor. Och det tycker jag suger.

Jag ser rätt mycket grejer jag inte håller med om både från folk som är sexpositiva men inte feminister (superdåligt), och folk som är feminister men inte sexpositiva (inte alls lika dåligt, men inte hundra positivt).

Så jag tänkte att jag ska försöka komma med lite konstruktivt bloggande på temat, skriva lite om sex och etik och njutning och bra länkar och sådär.

Okej, det var ett långt intro. Men här kommer dagens inlägg.
Idag ska vi prata om The campsite rule.


The Campsite Rule som begrepp myntades av Dan Savage i sexrådgivningskolumnen Savage Love, (som jag inte läser regelbundet), men när Karro introducerade mig för begreppet var min reaktion ungefär "omg herregud varför har jag inte hört talas om det här förut?!"

Originalkontexten handlar om sex och relationer där det råder en maktobalans, till exempel stor åldersskillnad, men jag tycker att den egentligen är ett bra synsätt på alla relationer. Savage menar att om man har ett sådant förhållande, sexuellt eller romantiskt, är det viktigt för den äldre/mer erfarna parten att iaktta the Campsite Rule.

Och ni som kan er allemansrätt känner igen er:

Lämna personen i samma eller bättre skick än vad hen var när ni inledde relationen.

Det räcker alltså inte med att om en person samtycker till att ligga med dig så får du göra det och lämna hen i vilket skick som helst, för att du till exempel inte lovat något. Att iaktta the campsite rule innebär att du aktivt måste försäkra dig om din partners välbefinnande både när du inleder, har, och avslutar relationen. 

Alltså inte lämna hen med en massa jobbigt bagage, sexuella trauman, olyckliga känslor, könssjukdomar, drama i största allmänhet. För det är helt enkelt inte schysst. SÄRSKILT inte om du har större handlingsutrymme, makt, erfarenhet eller status än vad din partner har.

Jag tycker att den är användbar. Framför allt för att vi ganska ofta diskuterar just relationer med stor åldersskillnad eller maktobalans. Jag tycker att det är superviktigt att erkänna att det kan bli rätt stora problem när en part står i underläge mot en annan i en relation (och det behöver inte bara handla om åldersskillnad - erfarenhet, ekonomi, hög status etc...). Men jag gillar inte riktigt när slutsatsen ur diskussionen därför blir så därför ska ingen någonsin.

Jag har definitivt haft min share av att vara ganska ung och ha sexpartners som var mycket äldre än jag. Men för min del funkade det fint, blev utvecklande, kul och kändes bra. För att jag råkade hitta en äldre sexpartner som var mån om det där med att jag skulle få ut bra grejer av relationen.

Men alltså, jag har träffat äldre snubbar som slemmar på mycket yngre tjejer för att de inte vågar säga till på skarpen också. Och hört rätt många historier om när sånt gått dåligt.

Så... the campsite rule. Bra tumregel.
Tänk på att lämna din partner i samma eller bättre skick än när du träffade henom.

Eller för att citera Allemansrätten: Inte störa - inte förstöra.