måndag 12 september 2016

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

För att hålla mig a jour med feministisk debatt på internet är jag med i den stora facebookgruppen Varför apor aldrig bär rosa klänning. En av de jobbigaste diskussionerna jag vet som återkommer där ganska ofta, handlar om ifall man bör få kritisera sex på samma sätt som allt annat i samhället.

I snitt återkommer diskussionen varannan vecka. I snitt tar det ungefär tio minuter innan samtliga deltagare ligger i varsin skyttegrav, där den ena sidan tycker att allt sex ska "problematiseras" och den andra tycker att sex är privat och man ska få ligga som man vill. Jag önskar att den fick mig att känna mig uppfriskad och pepp på att diskutera, men det gör den oftast inte. Förrän någon häromdagen ställde den spännande frågan "vilket sex är det problematiska sexet?". Och jag stängde av datorn och funderade utan att lägga mig i någon av de där skyttegravarna, på vad jag egentligen tänker om den här frågan. Hur gör man för att problematisera sex i relation till maktstrukturer, sådär som man gör med de mesta andra saker här i livet? Och får man göra det? Insåg att det här är ett återkommande nördämne här på bloggen, så det fick bli ett inlägg om det.

Från början:
Jag tycker inte att sex är ett "heligt" ämne som är frikopplat från alla andra diskussioner om makt, förtryck och samhällsstrukturer. Det går att prata om sex och makt, sex och etik, sex och samhälle på ett teoretiskt och problematiserande sätt. Det går att göra det utan att klanka ned på enskilda personer eller praktiker också. Och det tycker jag att man ska göra, för sex existerar liksom inte i ett vaakum.

Det dåliga sättet man kan göra det här problematiserandet på, är att börja fundera ut listor på "problematiskt" sex och säga "vi måste faktiskt få kritisera det här". Det är liksom att börja i fel ände, att börja leta efter det problematiska sexet. Så jag brukar göra det helt tvärtom (och det här är förmodligen självklart för er läsare som hållit sig i någon form av sexupplysnings- eller aktivistkretsar de senaste många åren).

Man börjar med att fundera på vad som är rimliga kriterier för att sex ska vara etiskt.

Vi utgår från att det finns oetiskt sex. Annars skulle rätt många brännande feministiska diskussioner aldrig äga rum. Vi utgår också från att det finns etiskt sex, men vad kan man ha för principer för det då?

Jag brukar säga att den viktigaste grundprincipen är informerat samtycke. Alla inblandade ska samtycka, veta vad de samtycker till, och när som helst ha rätten att dra tillbaka sitt samtycke utan att bli socialt bestraffade.

Alla ska ha kul och trevligt tycker jag är en bra etisk princip också. Det räcker alltså inte med att säga att sex är onajs ifall det är tråkigt och otrevligt - jag tycker att det är oetiskt att ha sex med någon som tycker att det är otrevligt och tråkigt.

Inga maktobalanser är en bra tumregel också. Det är jättemycket lättare att halka in någonstans mellan lite iffy och helt förkastligt om det t.ex. råder ett beroendeförhållande, är väldigt stor åldersskillnad eller den ena personen är beroende av att få sova i den andra personens lägenhet. Det är inte okej att utnyttja någon annan för sex för att denna behöver en resurs man själv har (pengar, någonstans att sova etc). Det är inte "tjänster och gentjänster", det är omoraliskt.

Inga dolda kort, inga dolda avsikter tycker jag är viktig också. Att vara öppen och tydlig med vad man tänker och vill och vilka förutsättningar som finns. Har du en partner? Berätta att du har en partner. Är din partner okej med att du ligger med andra? Vad bra! Berätta fortfarande att du har en partner. Är din partner inte okej med det? Ligg inte med andra. Dolda kort är fult. Ligg inte med folk för att göra någon annan svartsjuk. Låtsas inte att du vill ha en casual kk-relation för att försöka få den andra parten att bli kär i dig. Ragga inte upp någon för att få sovplats (fråga om du får sova över istället) etc. Var ärlig med dina avsikter. Allt annat är oetiskt.

Hedra förtroenden är en viktig regel också. Om du säger att du inte ska göra X, gör inte X. Respektera stoppord. Var lyhörd och omtänksam. Om du har en deal med din partner, håll den. Om du får veta saker i förtroende om andras sexualitet, skvallra inte. Etc. Men det är ju mer en allmän regel än någonting som bara gäller sex.

Och The campsite rule är bra också. Lämna din partner i bättre eller samma skick som när ni träffades. Gör din eftervård, bjud på frukost, var trevlig nästa gång ni ses etc. Inga könssjukdomar, brustna hjärtan eller slutshaming efteråt, okej?

Titta!
Nu har jag ju, genom att ringa in vilka etiska krav jag tycker att man kan ställa på sex, ringat in jättemassa saker som jag inte tycker är okej. Mellan raderna är det fullt med det där problematiska sexet som man faktiskt visst får kritisera.

Självklarheter kanske? Tänker att jag drar några gränsfall med etiska principer som jag bestämt mig för att de inte kvalar in som krav på Annelis lista över etiskt sex, så blir diskussionen lite klarare.

Jämställdhet är en sådan där som brukar ge lite dålig smak i munnen. Måste inte sex vara jämställt för att vara etiskt då? Jag tänker såhär: absolut jämställdhet är jättesvår att uppnå. Om man ska hårdra det (vilket jag rätt ofta ser folk i apgruppen göra) blir slutsatsen att allt sex mellan en man och en kvinna, en rik person och en fattig person, en vit person och en rasifierad person, på någon nivå ojämställt. Eftersom vi påverkas utanför sängkammaren av strukturer som gör att vissa av oss är mer privilegierade än andra. Och jag tycker inte att man kan kalla allt heterosexuellt, etniskt blandat, sex över klassgränserna, för oetiskt. Alltså är jämställdhet inte ett krav för etiskt sex. Jag tycker att inga maktobalanser ringar in den viktigare principen där.

Jaja, är inte det samma sak? Var går gränsen då? Jag kan inte ringa in den exakt men det känns som att den finns där ganska tydligt. Kanske är det att maktobalans mellan individer är mer problematisk i det här sammanhanget än maktobalans mellan grupper? Diskutera med en kamrat.

Vissa sexuella praktiker kommer alltid upp i sådana här diskussioner. Det är alltid någon som måste tillägga att just sexform X är extra patriarkal, extra förtryckande eller extra porrskadad och därför inte kan tyckas vara etisk. Jag tycker i regel aldrig att de argumenten håller. Så länge grundregeln, att alla inblandade är samtyckande vuxna som har kul, uppfylls, tycker jag inte att det är ett problem typ någonsin, att folk gör konstiga, äckliga, vulgära eller perversa saker i sängen. Eller bara helt enkelt saker som jag själv inte tänder på. Det får de göra precis hur mycket de vill så länge jag slipper. Det enda som händer när folk börjar ta upp specifika former av sex som extra perversa och dåliga, är att folk som gillar den sortens sex blir ledsna, känner sig utsatta för personangrepp, och far illa av diskussionen.

Alla ska få komma tycker jag är en spännande regel. Tycker att det är en bra tumregel för bra sex att alla inblandade får njutning, har skönt och gärna får orgasm. Det som gör att jag inte slänger upp den på "etiskt sex"-listan, är att det suger med prestationskravet "måste få orgasm" och "måste leverera orgasm". Så jag tänker att sex där den ena parten kommer varje gång men inte den andra förmodligen tyder på en skev arbetsfördelning och att man borde prioritera om lite, men jag tycker inte att det är omoraliskt att inte leverera orgasm till sin partner varje gång.

Har ni flera etiska principer som borde upp på "krav för etiskt sex"-listan? Ser era listor likadana ut som min eller helt annorlunda? Jag förbehåller mig rätten att ändra mig så fort jag stöter på en ännu bättre etisk princip, men just nu ser min lista ut såhär.

För ligger diskussionen på den här nivån så är jag heeeelt okej med att "man måste få kritisera och problematisera sex".

Inga kommentarer: