Att läsa Sapfo eller What's love got to do with it?

Jag har precis dragit igång momentet Antiken i Svenska 2, och tillsammans med eleverna läser jag en liten bit ur Sapfos Fragment 31:

När jag ser dig, om så bara för en stund
blir det omöjligt för mig att tala 
min tunga brister

ingenting ser jag med ögonen, 

öronen brusar, svetten strömmar, en 
skälvning far genom hela min kropp

Jag vet faktiskt inte vems översättning den kommer ur, en liten bit om en fin eld är eventuellt försvunnen, men jag ger den till eleverna och ställer frågan Vad handlar den här dikten om? Vad är det för en känsla hon beskriver? Vad får man för bild av kärleken när man läser det här?

Så vi läser, och diskuterar, och funderar på vad det är hon beskriver (hur det känns i kroppen) och hur den känslan känns i kroppen, gör egna metaforer, och plötsligt står jag där framför tavlan och inser att det jag lär mina elever just nu kanske inte är att analysera lyrik.
Det kanske är att prata om känslor.

Hon beskriver hur det känns när man är kär, säger en elev. Bra säger jag, hon är kär. Vad betyder det ens att vara kär? Hur kul är den känslan liksom?
Hon är kär och lite nervös? föreslår någon.
Jag får inte alls känslan av att hon är kär. Det där är rädsla. Eller att man går nära någon som är jättemycket coolare - kanske en stor idol föreslår en elev, och vi börjar närma oss någonting. Är Sapfos kärlek en mysig och skön eller en jobbig känsla? Känner hon sig helt jävla golvad av den?
Jämför den med ooh baby I love you yeah. Vad betyder ens I love you? Vad har kärlek med någonting att göra?

Jag plockar fram de där scenerna ur Skam, där allt som kompisgänget pratar om plötsligt fryser för att Han och hans kompisar plötsligt går över skolgården. Allt annat ljud brusas bort, någon fet musik går på, kameran följer Honom i slow motion, hans blick, hans lugg, vem tittar han på? Hur rör han sig? Kameran zoomar till vår protagonist, möts deras blickar? Det är den där förtvivlade lusten. Och så på en sekund är det över och vi är tillbaka i tjejgänget som står och pratar om någonting tråkigt som festen i helgen.

Det tänker jag på när jag läser det här fragmentet. De nickar. Vi skaffar oss långsamt ett bredare språk för att prata om vad känslan kär egentligen är.

Känner Sapfo ens diktens du? Nej, det tror de inte. De verkar vara på avstånd. Är det tidlöst? Ja, det är det. Kan det utspela sig nere i skolmatsalen? Ja, absolut. Men det är en kort sekund. Hon ser sin förälskelse och kroppen slutar fungera.

Jag kan vara den där svenskläraren som säger bra är ett ointressant omdöme. Det kanske fler borde ta med sig lite oftare i livet? Kär är ett ointressant omdöme. Det säger liksom ingenting om kärlekens natur. Det säger ingenting om hur det känns, på vilken intensitetsnivå, var hon ska göra av sig själv eller vilken intention som finns med denna kärlek. Kär är ett ointressant omdöme. Kär kan betyda "jag vill bli ihop med dig, leva ett långt liv ihop med dig, föda dina barn" eller "jag tycker att du är väldigt vacker". Kär kan betyda "jag beundrar dig gärna på avstånd för världen är lite vackrare när du finns i den" eller "jag vill förtära dig och äta ditt hjärtas innersta hemligheter", eller "jag vill sätta dig på en piedestal och dyrka dig" eller "knulla mig nunununu" eller "jag tycker om när du skrattar och vill få dig att göra det oftare".

Jag har alltid haft lätt för ord. Alltid kort väg till dem, använder gärna för många, provar för små och för stora för att se vad som passar. Letar efter mina guldlocksord. Övar, säger fel, ändrar, säger rätt. Låter dem hellre strömma och se vad det blir än försöker väga dem på guldvåg. Ord är gratis.
Och det kanske egentligen är det jag lär mina elever, när jag tror att vi håller på med antik litteraturanalys.

Vi googlar fram resten av dikten, de är nyfikna på kontexten. Vad finns det runt Sapfo och det dikt-du som ger henne tunghäfta, kallsvett och får henne att skälva?

Plötsligt framstår han som en gudars like -
just som han ska sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och jag ser dig viska
ömt och förälskat

brista ut i skratt - men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind - jag blir själv med ens en
döendes like.


Så. Det är tre personer. Diktens du är ihop med någon annan, diktjagets kärlek är inte besvarad, hon blir blek, känner sig tom, känner sig döende och här sitter vi och pratar i metaforer om hur det känns när man är svartsjuk och olyckligt kär.

Jag googlar lite och hittar Fröken Josefina, som verkar jobba med samma uppgift som vi. Det är läroboken Svenska Impulser som sätter ihop Sapfos Fragment 31 med den här dikten av Karin Boye. Spännande och kloka elevanalyser i kommentarerna.

”Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.”


Men här sitter jag hemma på min kammare och tänker att det här kanske, kanske inte hjälper någon i sin förståelse av det antika Grekland. Men att det viktiga inte är det utan att vi tar oss ifrån hon är kär till vad som helst som är mer utvecklat.
Vem förstår ens yttrandet jag är kär?
Vad säger det ens?

Kanske kan lite klassisk gammal kärlekslyrik hjälpa någon av oss att sätta ord på våra känslor lite bättre, när det behövs nästa gång? Oavsett om det är den här förtärande, översvallande, jobbiga kärleken som trasar sönder mig som i dikterna, eller någonting ömt, varmt och vackert, som vi vill prata om.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Feministiska preventivmedel

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det

Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till