"Jag använder inte ord som partner, men..."

eller: en gift gammal relationsanarkist funderar på det här med att prata om och benämna relationer.


Jag har varit relationsanarkist sedan jag var tonåring, så jag har haft ganska mycket trial and error på mig att fundera över det här med hur man egentligen benämner och kommunicerar om sina relationer.

För tio år sedan skulle jag ha sagt att det är ganska stor skillnad på RA och att vara polyamorös. Medan poly är ett samlingsbegrepp för folk som har flera partners och sådana relationer: så kändes det viktigt för mig för tio år sedan att snarare slippa definiera relationer. Jag skulle inte kunna ha "tre partners" eftersom det som var viktigt för mig då var att slippa göra en rangordning och en tydlig skillnad mellan "vänner" och "partners".

Idag är jag mer ok med det här att definiera relationer. Jag är ju rentav gift. Jag kanske emellanåt rentav säger att jag är poly. Men egentligen har jag kvar samma grundinställning: att jag inte vill definiera relationer på det där klassiska sättet och att jag inte vill göra en principiell skillnad på vänner och andra sorters vänner.

Men hur går det ihop egentligen? Jag har funderat lite och för mig går det ihop såhär:

Jag läste en tråd på Facebook häromdagen med frågan "vilka ord använder du när du inte vill säga pojkvän/flickvän/partner men ändå visa att det är en speciell person?". Den var bra, men jag började fundera på en sak som jag sett skapa ganska mycket stress hos polyvänner och bekanta: den här beröringsskräcken som vissa av oss relationsanarkister utvecklar för just sådana ord - pojkvän, flickvän, partner etc. Och så det konstiga bruket med ersättningsord, som "älskling", och "är ni också älskling med varandra?" som då plötsligt betyder ungefär samma sak som det där partner man ville undvika. Så jag tror inte att ersättningsorden riktigt är rätt väg att gå när jag försöker förklara hur jag tänker på relationer.

Så jag tänker så här istället:

Alla relationer har en inre, och en yttre dynamik. Och det är olika saker.

Vi kan prata om det som att det finns en social aspekt utåt av en relation, och att det ofta inte säger jättemycket om hur man förhåller sig inom relationen.

När man pratar om den här yttre, sociala, utåtriktade aspekten tycker jag att sådana där ord som fru, partner, pojkvän, flickvän, kk, dejt, kompis, är ganska bra. De säger nästan ingenting om vad man tycker om varandra, vilka aktiviteter man gör tillsammans etc. men de ger något slags riktlinje till människor runt omkring en, om hur de ska tolka relationen.

Jag har haft ganska många relationer som består av samma grunduppsättning aktiviteter: ha sex och prata om livet och känslor. Det är trevliga aktiviteter som jag gillar att göra med människor jag tycker om. En sådan människa fick titeln "partner", en annan "kk", ett par andra "vän", och det säger egentligen inte så mycket om vilka aktiviteter relationen innehöll. Men det är en signal till andra.

Mina vänner umgås jag officiellt med, är ofta på gemensamma aktiviteter med, de är ofta del av samma kompiskrets och att jag kallar dem vänner är ett tecken på att jag tycker om dem, inte bara råkar hänga där de är. Kallar jag någon för kk signalerar det kanske snarare att sexet är en viktig del av relationen, och möjligtvis också att delarna som inte är sex är mindre viktiga. Frågan "får jag ta med min kk på festen på lördag?" är lite konstig. Säger jag att jag träffade min kk i fredags förväntar sig den jag pratar med att vi hade sex. Och uppgraderar jag till partner signalerar jag väl också något slags "vi har en kärleksrelation med varandra" och ger personen en rätt upphöjd ställning socialt, eftersom vi lever i ett samhälle som värderar kärleksrelationer högre än andra relationer. Det är konstigt att fråga om jag får ta med en kk på fest, medan det är konstigt om min partner inte är bjuden. Det här säger fortfarande ingenting om vilka aktiviteter jag gör med personen, utan mer om hur andra ska förhålla sig till oss tillsammans.

Jag bildgooglade polyamory för att hitta en bra illustration till inlägget och insåg att, att de flesta träffar var varianter på det här temat (gärna tre personer som håller handen eller skrattar tillsammans) är en anledning till varför jag gärna säger att jag är relationsanarkist men inte att jag är poly - jag har helt enkelt inte flera flickvänner/pojkvänner på det här sättet. Det är ett sätt att göra poly på. Men jag är nog mer inne på "många vänner, varav jag älskar en handfull, ligger med några, bor med en" är en bättre beskrivning för min del.

Okej, men inre dynamiker då? Är vi också älskling med varandra?
Jag var ärligt talat helt mind blown första gången jag läste ett blogginlägg av en tjej som var relationsanarkist och gjorde en sådan här distinktion (det är tyvärr sju år sedan och jag har tappat länken).

Hon skrev om frasen jag är kär i dig. Och att den bara betyder just det. Om man när man pratar om en relation betonar den inre dynamiken istället för en yttre, så är jag är kär i dig inte så läskigt.
Det betyder inte jag vill bli ihop med dig eller det är viktigt för mig att du är kär tillbaka eller jag vill vara med dig hela tiden. Det betyder ju egentligen bara "jag har den här känslan".

Ett sätt jag har lärt mig att göra det här på, är att försöka särskilja väldigt tydligt vad man pratar om.
Kärlek är inte en ändlig resurs, men tid och energi är. Så ett sätt att prata om sin relation är ju just att försöka bryta ned det där till olika saker. "Jag vill spendera så här mycket tid med dig", är inte samma sak som "jag älskar dig så här mycket". Man kan prata om dem som olika saker. "Så här känner jag för dig" är typ det läskigaste jag vet att prata om i hela världen, men det är i alla fall mycket lättare om det inte ligger ett underförstått "så därför förväntar jag mig x av din tid och din energi" i det.

En annan sådan där sak är aktiviteter. "Jag tycker om att göra de här sakerna med dig".
Bland det konstigaste jag varit med om när jag försökt dejta folk utanför min lilla queerbubbla, är hur de liksom förutsätter att vissa aktiviteter hör ihop med vissa relationsformer och är helt uteslutna i andra. "Man gör faktiskt inte sådär när man är ihop med någon" känns som en av de vanligaste formuleringarna jag läser när folk pratar om relationer. Eller "i ett förhållande ingår faktiskt X".

Och jag gillar liksom inte det där alls. Jag tycker att det är ganska schysst att plocka isär det och fundera på vilka aktiviteter som ingår i min relation till vilka individer istället. Och att prata om det på det sättet. "Den här relationen bygger på att vi utövar vår gemensamma hobby, dricker öl och pratar om känslor ibland, småflörtar men inte har sex, och skickar roliga memes till varandra på Facebook".

En slutkläm då, och lite flera sådana där akademiska ord, eftersom vi alltid måste låta lite dryga och bildade sådär när vi pratar om relationer och queer och grejer. Det här med att prata preskriptivt eller deskriptivt om relationer.

Preskriptivt. Så här ska det vara. Det behövs ibland. "Jag vill spendera såhär mycket tid med dig. Vill du flytta ihop med mig? Har vi en intention att skaffa barn ihop? Att skaffa gemensamma grejer? Jag vill prata om dig som en viktig person i mitt liv, får jag det? Ska vi kalla varandra för partner? Ska vi vika av ledig tid för varandra?"

Och deskriptivt. Beskrivande. Så här är det just nu. "Jag känner så här för dig. Jag tycker om att göra de här sakerna med dig. Vi kallar varandra för den här saken offentligt. Vår relation ser just nu ut på det här sättet: Vi har sex med varandra, vi brukar laga mat ihop, vi går och tränar tillsammans, jag tycker hemskt mycket om dig. Vi tar det som det kommer". Det behövs också ibland. Och jag tänker att det kanske sparar fler än mig lite panik om fler av oss, lite oftare, bryter ner våra relationsprat i olika nivåer så att det liksom blir tydligt vad vi egentligen pratar om.

Kommentarer

Ada Knitter sa…
Ja, det gäller att skilja på "is" (deskriptivt) och "ought" (preskriptivt) och även vara klar över i vilka fall man känner en instinktiv koppling mellan de två och faktiskt förväntar sig saker som en följd av andra saker, och det gäller att vara klar när man känner att ett "is" för en själv innebär ett "ought" - att man inte är villig att ha A utan B, liksom. Saker blir tydligare för en när man inser att man både har en känsla som man tänker är kärlek, och att man även kan se kärlek som ett handlande, och att det handlandet kan se olika ut för olika personer beroende på behov och disposition - exempelvis i form av de fem olika love languages som 5lovelanguages.com snackar om.

Populära inlägg i den här bloggen

Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till

Sextips för jämställda heteromän