Diskursens makt: en glassbar full av kink


Dagens inlägg kommer att beröra det där vanliga känsliga ämnet, sex. Det kommer också att handla om det kontroversiella begreppet kinkshaming. Och om dess motsatser, eller vad man ska kalla dem. Sexhets?

I våras läste jag en kurs i idéhistoria, och ett begrepp vi fastnade lite på var det där, något överanvända, diskurs. I sammanhanget pratade vi om Foucaults sexualitetens historia och poststrukturalism, och föreläsaren sade någonting som, fritt citerat, kommer att få bli utgångspunkt för dagens blogginlägg.

Sjuttiotalets våg av sexuell frigörelse handlade mycket om att ha sex och prata om sex och att sexualiteten skulle få bli fri. Men blir sexualiteten faktiskt friare av att man pratar om den. Foucault säger nej, och det beror på diskursens makt. När vi pratar om sex, skapar vi samtidigt ramar för hur man kan prata om sex och vad som är en normal sexualitet. Och det leder inte till någon sexuell frigörelse.


En av sakerna som slår mig när jag läser snart tio år gamla blogginlägg, är ibland just sättet jag pratar om hur andra människor har eller ser på sex på. Det här känns som en sådan där fråga där jag bytt position en del. Men så är det väl också ok att utvecklas i sitt tänkande och sin feminism på tio år, så jag tänker ta mig friheten att göra det offentligt. Just nu har jag hamnat på ett annat ställe, och det låter ungefär så här. Vi kan börja med att vidareutveckla Foucault där uppe lite.

En diskurs, betyder i princip "sättet man pratar om någonting på". I hyfsat vid bemärkelse - det är hur vi tänker på fenomenet, begreppsliggör det och förstår det. Ett rätt känt exempel från Foucault själv är hur diskursen om sodomi under slutet av 1800-talet byts mot den om homosexualitet. Män som har sex med andra män har funnits i alla tider, men från att ha kallats sodomiter och setts som återfallsförbrytare, kommer begreppet homosexualitet där under sent 1800-tal, och att en man har sex med andra män börjar ses som en läggning och en del av hur och vem han är som person.

Det är samma beteende, men hur vi förstår det och pratar om det förändras. Så fungerar en diskurs. Den har en normerande funktion - vi skapar en bild av vad som är normalt och vanligt och fungerande genom att prata om saker som vi uppfattar som normala och vanliga och fungerande. På så sätt förstärker diskursen också den rådande ordningen. Ni som har provat att "sluta köna" i ert språk har till exempel märkt på den här effekten, och hur krångligt det kan vara att bryta en diskurs.

Här får vi in "faran i den enda berättelsen" också. Som att diskursen inom mainstreamfeminismen om vad BDSM är är helt och hållet präglad av den här dåliga boken. Kinksterqueers skriver spaltmeter om hur dålig den är (eller gjorde när den kom) men likfan säljer varenda butik i den här stan som har sexleksaker också "50 shades-kit" och liknande.
Där får vi ett enskilt (och inte särskilt lämpligt) verk som präglar diskursen i en dålig riktning. Men det orkar jag inte skriva om, googla det.

Okej, men skulle vi inte prata om sex?

Jo visst. Det här är också ett sådant där inlägg som grundar sig lite i den diskurs runt sex och sexualitet som är vanlig i min umgängeskrets (kom igen, alla andra feminister som skriver om hur saker funkar, män är etc. gör det också baserat på sitt umgänge, jag är i alla fall öppen med det). Så vi ska prata om hur vi pratar om sex. Och här kommer den ödmjuka moralpolisen igen, för jag är inte säker på att jag är perfekt på den här fronten själv. Men jag försöker.

Vad är ens sex?

Dels tänker jag på den, rätt enkla grundläggande frågan. Vad är egentligen sex? Det lär jag få ganska många olika svar på beroende på vem jag frågar och i vilken kontext.
"Alla handlingar som någon kan få orgasm av", eller "ett patriarkalt maktverktyg", eller "någonting som säljer", "status", "någonting man gör med folk man älskar", "så jävla gött", "intimitet", "närhet", "roliga anekdoter man kan dra för sina vänner", "något män utsätter kvinnor för" och så vidare.

Jag tror egentligen inte att det i sig är ett problem, så länge vi är rätt medvetna om att vi kommer från olika håll och olika kontexter. Jag har varit med om diskussioner där typ allas grundförståelse om vad sex är är typ "någonting killar lär sig från porr och tjejer släpper till för att vara till lags", och då känner man sig lätt som det där queera ufot i hörnet som ba "jag trodde att sex var en kul gruppaktivitet".

Och ibland tror jag att vi ska vara lite försiktiga med vilken diskurs om sex vi bygger upp. I min vänskapskrets är det, till exempel, väldigt fritt fram att dra roliga sexanekdoter eller skämta om konstigt sex vi haft. Jag trivs rätt bra så. Jag har en handfull på lager. Jag gillar att prata öppet om sex.
Men jag har märkt ett problem:

Sättet vi pratar om sex på blir en normerande diskurs, som sätter upp rätt tydliga ramar  för vad som är "normal sexualitet", "tråkigt sex" eller "crazy out there pervosex". Och den diskursen verkar ganska många människor må dåligt av.

Jag tror att det nog är det här jag kan läsa av i en handfull tidiga blogginlägg där jag önskar att sex kunde få betyda någonting och inte skrattas åt med hela världen. Kanske kände jag mig tråkig som inte hade lika utflippat sex som en del anekdoter. Kanske kände jag mig emotionellt krävande för att jag ville ha något slags mer emotionell koppling till mina ligg (generellt verkar ligg få högre skrytvärde när det inte är så himla emotionellt laddat - då tenderar man att vilja behålla dem för sig själv, typ).

Rätt många verkar känna av något slags sexhets när de själva inte är särskilt sugna på att ligga. Det är den där eviga relationsspaltsfrågan "jag och min partner ligger inte varje vecka, är vi normala?" - och det sitter garanterat typ hundra par och läser den där och bara "vecka? vi har inte legat på ett år".

Random coupon från google bildsök. Vad lär vi oss om sex och sexleksaker här?
Det är hetero. Det är rosa. Det är väldigt fokuserat på objekt som ska föras upp i slida eller anus. De används när man onanerar eller (wow, edgy) när man har heterosex. Jag förstår inte riktigt vilken av produkterna som är "för båda" 

Normalt sex?

Och nu kommer vi till min nya pet peeve. Den kan ha varit anledningen till att jag började skriva det här inlägget. Jag har mjukat upp er med lite sunkiga bilder och hur viktigt det är att inte sexhetsa, så nu vågar jag lite ta tjuren vid hornet och prata om en grej som man inte heller får göra.

Jag tänker på kinkshaming. En del folk på internet verkar tro att det betyder typ "man får inte prata om maktstrukturer och sex" (jo det får man), eller "låtsasbegrepp som kränkta män använder" (det gör de också, men skit i dem, det finns gott om vettiga kinksters som inte förtjänar ditt förakt), eller "varje gång någon inte gillar samma sex som jag" (det måste man inte - din kink är inte min kink, men din kink är ok)

Och för er som inte har hört begreppet förr ska jag inte bara raljera över saker jag inte tycker att det betyder, utan förklara det också. Kinkshaming betyder helt enkelt att skuldbelägga människor för sina sexuella preferenser, i regel för att de upplevs som perversa (hej Kristdemokraterna, jag ser er).

Saken är den att jag upplever att väldigt mycket av diskursen vi pratar om sex på, har den här kinkshamande undertonen.

Dels är det ju människorna som "bara vill ha vanligt sex för att allt annat är äckligt" och är rätt öppna med det. Dem tänker jag inte ens ge utrymme nog att leta upp på internet. Ni vet de där som postar memes om hur folk i Prideparader är pervon allihop. Suck.

Men jag upplever alltså att även den feministiska, mestadels sexpositiva, diskurs jag pratar om sex med folk i ofta har de här kinkskammande undertonerna. Till exempel genom att behandla allt sex som verkar lite konstigt som "roliga anekdoter" utan någon känsla för om det finns undertoner i det, eller prata om det som sådär "festligt och stört". 

Ni vet skillnaden mellan hon är gummifetishist och haha, jag hörde att hon knullade i ett par diskhandskar en gång, värsta grejen!.


Men sen tänker jag också på den där reaktionen så många av oss har, att i takt med att man förklarar sina egna sexuella preferenser, slänga dit att man inte är en sådan där konstig som.... Det blir väl lite samma sak som jag skrev om i förra inlägget egentligen - där Isak är helt ok med att han är bög, så länge han inte behöver bli en sådan där som dansar i glittertrosor och mascara i prideparaden.

Jag har alltså pratat sex med folk på rätt många delar av den här skalan, och åh det är så lätt, så lätt att dra till med det där sån där som eller det där väldigt hypotetiska exemplet med perverst sex som ingen säkert har,

"Min kompis säger att jag är en slampa som legat med fyra olika killar. Jag tycker att det är ok - du är feminist, du stöttar mig eller hur? - men vid typ tio tycker jag att gränsen går"

"Jag gillar att spejsa till det lite i sängen, tjejen ovanpå och sådär, men jag fattar inte varför någon vill ha analsex"

"Alltså jag gillar vanligt sex, lite smisk, lite rep, men jag är ju ingen sådan där superpervo hardcore bdsm-utövare i ett 24/7-förhållande"

"Okej, vanliga bögar och flator på stan i pride är väl ok, men alltså... folk som har typ latexdräkt och kattöron, är de ok då?! Tycker du verkligen det?!".

Och där börjar jag verkligen mer och mer dra slutsatsen att det bästa vi kan göra är att försöka att verkligen prata om alla sexformer så neutralt det går. Att din kink är inte min kink, men din kink är ok är en hållbar princip oavsett om vi pratar om hur många man får hångla med samma fest eller vilka fetisher vi förstår eller tycker är osexiga.

Det känns som att risken alltid är rätt stor, att det sitter någon bredvid dig när du pratar sådär, och får sitt sexliv beskrivet. Och det suger när rum man läser som öppna och toleranta plötsligt inte är det, för att någon annan inte kan tänka sig att det finns sådana där mitt ibland oss.

(Det är för övrigt en sådan grej som jag tycker att Oh Joy Sex Toy och deras gästserier gör så himla bra. De tar liksom upp en rejäl blandning av sexuella preferenser, kinks, fetisher och sexformer och utgår från att några i läsarkåren är intresserade. Även när de skriver om saker jag själv inte är intresserad av uppskattar jag verkligen att det görs i ett intresseväckande tonfall!)

Men vaniljsexet då?




Finns det ingen poäng med att definiera sex som "kinky" och "vaniljsex" då? Måste vi låtsas att allt sex är precis lika normalt? Kan det inte bli att människor känner sig pressade att ha en massa jättekonstigt galet sex för att det är "normalt"?

Jag tänker att liknelsen mellan vaniljsex och vaniljglass är ganska bra faktiskt. På något sätt finns det ändå en "standarduppsättning" sex som de flesta sexuellt aktiva människor tycker är rätt nice (jag skulle säga typ petting, vaginal penetration och oralsex). Sådana där saker som man kan introducera till ett nytt ragg första gången man ligger med varandra om man inte har pratat jättemycket om sex och gränser först. Det finns människor som inte alls gillar oralsex, men väldigt få verkar tycka att det är en obehaglig eller konstig sexgrej att introducera spontant (under sex sådär).

Och lite på samma sätt, om man köper glass till en massa folk utan att ha koll på deras smakpreferenser, är det förmodligen vaniljglass. Kanske ett trepack med vanilj, choklad, jordgubb. 

En del människor tycker att vaniljglass är den bästa glassen och känner inget vidare behov av andra smaker. Andra skulle känna att livet var lite fattigare om de bara fick äta vaniljglass hela livet. Eller tycker att vaniljglass är ganska jäkla meningslöst. Men det är definitivt vanligare att gilla vaniljglass än att gilla saltlakritsglass.

Saker vi inte gör om saltlakritsglass, tänker jag att idealet är att vi inte ska göra om sex heller. Inga "det är helt vidrigt med saltlakritsglass, jag fattar inte hur någon vill äta det" och ingen "sjuka människor gillar lakrits". Inte smussla in random saltlakritsglass i någon annans strut utan att fråga om personen gillar lakrits (protip, många gör det inte). Inte definiera människor som olika människotyper beroende på vilken glassmak de gillar.

Jag tror att min ideala diskurs om sex helt enkelt är som en glassbar där man får välja smak själv. Handlar man tillsammans för att man ska äta glass ihop, väljer man smak tillsammans. Men ingen drar särskilt intressanta anekdoter om "vet ni att Kalle åt pistageglass en gång?". Det är ingen värdering i vilken sorts glass man gillar, och det borde inte vara det i vilket sex man gillar heller.

Jag tror att jag tänker rätt här. Vad tror ni?

Och alltså, det här nykonservativa härjet om att BDSM är våld mot kvinnor tänker jag knappt ens bemöta längre.
Det är liksom på samma nivå som "chokladglass är bajs". En del BDSM ser ut som våld. En del chokladglass ser ut som bajs. Det är helt jävla hopplöst att försöka ha en diskussion om chokladglass när det sitter folk bredvid och säger "det ser ut som bajs".

Personligen tycker jag att chokladglass är rätt äckligt, ingenting jag vill ha i munnen liksom.
Men jag vet att det inte är bajs.
Och min glassmak är inte din glassmak, men din glassmak är ok.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Feministiska preventivmedel

Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till

Mediesverige och Missing stairs-problemet