Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till

Jag har tänkt mycket på det här med att bli en person som det är lätt att säga nej till, apropå sex och samtycke, men inte riktigt kommit mig för att skriva själv. Så idag postar jag ett gästinlägg från Samuel. När jag skrev det förra inlägget om att säga nej, kom han med den fantastiska idén att skriva någonting om att göra sig lätt att säga nej till. Grymt initiativ tänkte jag och lånade ut min blogg. Here goes:



----
Jag heter Samuel och är en transkille med förkärlek för te och rutiga skjortor. Och när Anneli postade inlägget om att säga nej blev jag sugen på att skriva ett med fokus på att fråga så det är lätt att avböja och till det fick jag låna Annelis blogg!

Så, det här med att fråga efter samtycke, att fråga om någon vill hångla/ligga/ge en stryk. Att explicit fråga är någonting som jag både upplever att det finns en övertro till, samtidigt som det i mainstream-samhället finns en väldigt stor romantisering kring att läsa av subtila signaler eller bara magiskt förstå vad den andra vill.

Det här inlägget kommer främst handla om att uttryckligen fråga, men jag kommer även beröra de subtila hintarna.

Nu till problemen som följer med att ge en sexuell invit genom att fråga. Som Anneli skrev i blogginlägget om att säga nej: vi lever inte i en kultur där man uttryckligen säger “nej” till något man inte vill. Ska vi äta middag någon dag? Nej, jag vill inte! Den konversationen händer ju väldigt sällan. Det är det första problemet, att det redan från början är svårt att säga nej. Sen kan det tillkomma maktskillnader som i värsta fall kan leda till att den som blir tillfrågad känner att det inte finns något utrymme att säga nej alls.

Det kan finnas väldigt konkreta maktskillnader, till exempel könsmässiga, åldersmässiga och erfarenhetsmässiga. Sen finns det de som är lite mer luddiga. Till exempel status i kompisgänget eller att man är längre fram i sin transprocess än den andra parten(Ja, folk som är längre fram i sin transprocess än sina transvänner blir lätt förebilder och rådgivare, inget fel i det, tvärtom, men det är också en maktskillnad man behöver ta i beaktande när det kommer till sexuella relationer).

Därför är det viktigt att man skapar så bra förutsättningar som möjligt att säga nej när man frågar. Ett tips är att formulera sig så personen man frågar faktiskt inte behöver säga ordet “nej” när den avböjer inviten. Till exempel kan man ställa upp alternativ. Vill du fortsätta mysa eller vill du hångla? Jag vill bara mysa.

Själv brukar jag också känna mig tryggare om personen jag hånglar/ligger med erkänner maktskillnader. Typ, du är yngre, om du vill fortsätta får du säga till.
Om maktskillnaderna är stora rekommenderar jag också starkt att överlåta initiativ till den yngre/mindre erfarna/helt enkelt den du bedömer att du har maktövertaget över. Och är åldersskillnaden väldigt stor kanske ni inte bör ha ihop det alls, även om den yngre tar initiativet.

Om ni redan har börjat hångla och du inser att du faktiskt inte kollade innan om en grej du gör nu är okej eller om du känner att personen inte deltar entusiastiskt(inte håller om dig, är stel): sluta och kolla läget. Och fråga inte om en grej är okej medan du gör det. Liksom, börja inte ta någon på rumpan och fråga om hen vill att du tar hen på rumpan under tiden, det är ett typiskt fall där det blir svårt att säga nej.  

Försök också förta allvaret från frågan. Samtycke är superviktigt och därför är det en superviktig fråga, men även om du har funderat fram och tillbaka och vridit och vänt på det och det är en jättestor grej för dig att till slut fråga om hen vill göra något intimt/sexuellt, visa det inte. Om du lägger in en massa allvar i frågan blir det också allvarligare och därmed svårare att säga nej. Det här får mig att tänka på när jag skulle fråga en vän om hen ville spela en sexuell relation med mig på ett lajv och jag medvetet frågade med munnen full av kakor, så att det inte skulle framstå som En Väldigt Allvarlig Fråga.

Undvik också att brista ut i en lång monolog om hur fantastiskt fin personen är precis innan du frågar. Visst, att ge komplimanger kan vara en del av att ragga, men om du ger en massa komplimanger ohejdat och sen frågar om personen vill hångla är det lätt att känna skuld om man inte vill det. Det känns lätt som att det finns ett underförstått nu när jag har sagt hur fin du är så vill du ju ligga med mig. Och om du ger komplimanger som en del i ditt raggande: låt personen få höra hur bra den är även efter att ni har legat. Att först lyfta någon till skyarna för att sen knappt hälsa efter att man har haft sex är inte fräscht. Istället för att monologa om hur fin personen är kan man till exempel fråga saker. Här kan också vara ett bra tillfälle att försöka höra efter om personen är potentiellt intresserad, om man är i en miljö där normen att ragga är stark(som till exempel Medeltidsveckan) kan man till exempel fråga om den har något ragg på g eller hur det går med raggandet.

Om jag frågar och får ett svar som inte är ett ja, men inte ett definitivt nej heller, typ Kanske, jag vet inte, det skulle kanske vara nice ser jag det också som mitt ansvar, som initiativtagare att backa. Ett kanske är också ett nej. Då kan det också vara bra att, som initiativtagare ge ett annat förslag på vad man kan göra. Typ Vill du kramas helt platoniskt istället? Kanske kommer personen att ändra sig sen, kanske inte. Jag räknar med att om personen gör det kommer jag att få veta det, nu vet den ju liksom att jag är potentiellt på. Därför frågar jag inte en person som vid tidigare tillfälle sagt nej en gång till, om den inte själv uttryckt att den skulle vilja det, utan räkna med att om den i framtiden vill, så kommer jag att få veta. Upprepade uttryck för intresse man har avböjt eller bara inte gett respons på kan bli jobbigt.

Det är okej att bli besviken av att få ett nej, men visa det inte för personen som gav det, prioritera dennes bekvämlighet. Själv tror jag de flesta av oss egentligen uppskattar den tydliga kommunikationen. Jag har tänkt och jag vill inte hångla ikväll. Bra, då vet jag. Och personen är tillräckligt trygg med mig för att tydligt säga det och det är någonting fint. Försök att inte tänka på att hångla/ligga som någonting mer än det ni gör eller har nu(pratar/myser/är goda vänner utan att ha sex), utan någonting annat.

Kom också ihåg att även om du frågar, känn efter så personen deltar entusiastiskt, verkar ha det skönt/är aktiv/trycker sig mot dig/stönar. Om du i efterhand blir oroad över att ha gått över någons gränser, kolla läget. Att fråga får inte bli det enda sättet att ge samtycke, du måste också få ja-signaler under hela tiden ni har sex/hånglar.

Så har vi den extra dimensionen med alkohol: Den nyktrare parten har ofta ett maktövertag, men tänk också på att du själv är mer sannolik att gå över någons gränser när du är alkoholpåverkad. Var också aktsam med när någon uttrycker intresse. Är det bara på fyllan och inte i nyktert tillstånd borde du kanske inte tacka ja till inviter. Och återigen: är du i efterhand oroad över att du kan ha gått över någons gränser, kolla läget.

Slutligen skulle jag också vilja tipsa om bloggen Vi måste snacka, som skriver mer djupgående om flera aspekter jag tagit upp här http://vimastesnacka.blogspot.se/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.